Det var inte en lika kaxig mamma idag som gick från dagis, utan sin prins… Igår gick jag ju när de var ute och lekte och idag gick jag när de var inne, E blev lite orolig och gick mot sina skor och sa frågande mamma men jag sa att jag snart kommer tillbaka och M fick entusiastiskt med honom i leken igen. Men den där frågande, undrande blicken gick mig att gråta inombords och jag kände mig så dum som lämnade honom där. Jag vet inte vad jag skulle göra om han börjar gråta när jag går? Jag kommer ju helt klart börja gråta själv (även om jag inte tänker göra det när han ser såklart) och sen kommer jag nog även överväga att sluta jobba. Haha nej inte riktigt så illa kanske men hur klarar man det? Det finns en liten tjej på dagis som bara gråter och gråter, varje dag vi har varit där har hon varit ledsen och jag tror inte jag hade pallat om det var Elion som var sådär ledsen :-(. Jag menar, det är inte lätt för mig nu och då är han inte ens ledsen!
Nu ska jag snart tillbaka! 50 minuter räcker gott och väl till en början för en mamma med seperationsångest :-). För det är ju så, det hela är nog allra värst för mig haha…
Det är skit jobbigt när dom blir ledsna.. Angelina blir det med jämna mellanrum.. hon skriker MMAAAMMMAAA och tårarna sprutar och så ska jag fortfarande vara lugn och glad.. usch de gör så ont! Men varje gång man hämtar henne är hon jätteglad och det går så bra hela dagarna.
BTW: Du är jättefin i håret
KRAM
Han har ju precis börjat på förskolan och det är ju en omställning för honom också. Min son grät varje morgon i cirka 2 veckor när jag lämnade honom hos dagmamman i början. Nu springer han in i lekrummet utan problem. Det är bara nyttigt för barnen att vara med andra vuxna.
Tror de mammor som börjat gråta när de kommit runt knuten är väldigt många! Jag fick riktigt bita mig i läppen när prinsessan kastade sig om halsen på fröken och vinkade till mig – när vi skulle gå hem!!!
Inte lätt att vara mamma
För victor gick det kanon att börja på dagis i våras, han tittade knappt åt mig när jag åkte. Men nu efter 5 veckors ledighet har han blivit lite småledsen när jag har lämnat honom, det känns inte roligt när det kommer efter så många månader heller. Det är tufft att se sitt barn vara lessen när man åker ifrån dom, men man får försöka göra sitt bästa för att inte visa sig svag för dom utan försöka att bara säga hejdå och sen gå. Det är svårt och man känner tårarna bakom ögonlocken
Hoppas det kommer gå bra för er bara han kommer in i det
Kram
MIn dotter började på dagis efter jul och har nu haft sommarlov länge så nu är det samma visa igen- gråt och skrik 🙂 Men det är bara att vara konsekvent och säga att mamma måste gå för jag har märkt att när jag visar att jag är ledsen och velar o kanske tar upp henne en extra gång så blir det bara värre.. efter en vecka eller två är det ju bra igen o då vill hon inte hem när jag hämtar henne ist 🙂
guuud va fin du var i håret idag!! kram
Cornelia började sin inskolning i måndags, jag lämnade henne själv igår och idag och hon skriker så hjärtskärande! Tänkte precis som dig båda gånger, jag vänder om och tar henne och så går vi aldrig tillbaka! Men det måste ju bli såhär, och jag har ringt flera gånger för att kolla så hon har det bra och mår bra. Och det gör hon! Det är ju bara lämnadet som gör så ont i mammahjärtat..
Jag har det precis som du bävar för….
Varje dag när jag lämnar min Anton så är det storgråt när jag går där ifrån. Vi har testat allt! Snabb lämning, utdragen och lek vid lämning, att han får vinka hej då i fönster men INGET har hjälp utan VARJE dag som jag lämnar så är det sista jag ser en gråtande son. OCH det skär verkligen i hjärta!!! Han har nu snart exakt varit på dagis i 1 år så jag hoppas hoppas att han snart finner ro när vi ska lämna honom där. De brukar säga att han gråter en stund men sen leker han glatt hela dagen. detta lugnar mig något men visst gör det ont i hela min kropp men tyvärr känns det som om att det är bara att vänja sig för jag kan inte gör något åt det… det som gör det bra i hjärtat igen är när jag har möjlighet att hämta honom. Då när han får syn på mig så kommer han springandes med utsträckta armar och säger mamma.
Hoppas nu självklart att allt kommer gå bra för er när ni lämnar er kille på dagis!
Kram Sofie
🙁 Åh vad ni är duktiga!!! Många styrkekramar till dig! Måste vare skönt att veta att han blir glad efter en stund i alla fall, men det är ju för jäkligt att se ens barn vara ledsen. Och sen dessutom att det är en själv som ”gör” dom ledsna… Fyyy!!
Åh jag förstår att det är jobbigt! :/ Men det kommer säkert gå bättre med tiden ska du se! 🙂
Aww, har inga barn själv så jag kan nog inte ens föreställa mig hur det känns! Men det är ju nyttigt för honom att gå på dagis (kanske mycket just av den anledning att han är borta från mamma och pappa ett tag…?), det är jag övertygad om! Fast kanske att det inte hjälper att tänka så när barnet står där med förvirrad undran i sina ögon… Men det är kul att det går så bra för honom på dagis, hur som helst. 🙂
Vira skolas in denna vecka hon med.
har varit med varje dag. Igår fick vi gå hem när hon sov och komma tillbaka innan 2. Så nästan 2 timmar hemma själv utan henne. Idag fick jag gå innan dom började äta. När dom skulle gå in. Hon brydde sig inte alls om mig utan lekte vidare med sina kompisar. Undra bara hur det ska gå när dom ska få henne att somna. Jobbigt de här, men det är ju bra för oss alla att komma ifrån varandra lite..
Finns en tjej på detta dagis med som bara gråter och grådet hela dagarna. JOBBIGT!
KRAM
Klart att det går =) Första dagen när jag lämnade honom där så grät han SÅ ! När jag satt mig i bilen så brast det, jag bar grät & grät och tyckte att jag var världens sämsta mamma. Liam grät lite varje morgon jag lämnade honom, men så fort jag gått så var allt bra igen.det tog ca 1½v sen när jag lämnade honom så sa han knappt hej då utan rusade in! =)
Jag tror nog att det är värst för föräldrarna/mammorna…
Kram
Maria
Känner väl igen det där. När jag jobbade på dagis så var det ofta föräldrarna som fick tröstas och inte barnen 🙂
Klart det är en omställning! Men han är ju i goda händer ! 🙂
Jag förstår att det är en jobbig känsla för dig som mamma. Det brukar dock gå bättre om man inte drar ut på lämningen när barnet är ledsen även om det skär i mamma hjärtat. Ring i stället till förskolan efter en stund och hör hur det går. Oftast har barnet slutat vara ledsen och leker för fullt. Det brukar vara just det där att se mamma/pappa gå som är det jobbiga . Lycka till kram från en som jobbar och läser till fsklärare
hej Evelina,
jag känner verkligen med dig inför inskolningen, det är inte lätt att lämna sin lilla, speciellt inte i början.
En tanke bara inför det här med att hålla tårarna tillbaka och låtsas som att allt är bra inför sitt barn. Självklart behöver man inte få ett toksammanbrott i hallen när barnet gråter, men något av det viktigaste man kan ge sitt barn är väl att visa vad mänsklighet och känslor innebär? Att mamma kan vara både ledsen, glad, arg, positiv, trött …ja allt, för så är livet liksom. Och att kanske istället krama om sitt barn och vara lite ledsna tillsamans. Förklara att du kommer sakna honom också och att det gör man när man älskar varandra.
Bara lite flummiga tankar från mig.
Lycka till med allt och hoppas Elion trivs som fisken på förskolan.
Kramar från Linköping
Så sant! Ska verkligen ta till mig det du skriver! Kramar
Det är hemsk jobbigt när dom blir ledsna.. Markus grät hysteriskt en dag förra veckan när jag skulle gå å jag fick kämpa för å hålla mina tårar tillbaks… det är hemskt å se dom ledsna men ännu hemskare å lämna dom då.. det enda jag tänkte på den dagen va hur är det med honom osv och då lyckades jag ändå smita iväg när han lekte ute.. Men det gör ont. Men det gör en starkare som mamma, för dom är ju på dagis för att få kompisar å utvecklar på ett helt annat sätt än dom gör hemma… men det är helt klart jobbigast för oss mammor.. kämpa på de blir bättre med tiden i början grät jag flera veckor innan han ens skulle börja på dagis men de släpper lite hela tiden
Visst är det tufft. Eira hade några dagar (särskilt i början av våren då jag lämnade utomhus eftersom hon skolades in inomhus då det var som kallast) då hon var jätteledsen när jag lämnade. Ont som sjutton och jag kände mig som en svikare! Men jag ringde (som någon ovanstående nämnde) till förskolan efter någon timme för att kolla att allt var lugnt. Och det var det förstås, varje gång.
Det låter ändå som att Elion trivs fint!
Kram!
När jag var liten (3-årsåldern) så satt jag och grät o grät i bilen på väg in till dagis..
”Mammaa, om du älskar mig så lämnar du mig inte häääär!!”.. (Fast på min jämtländksa dialekt: ”Mammaa, om du älska meg så lemn du me int heeeen!!”).
Haha, jag fattar inte hur min mamma hade hjärta att lämna mig! Starkt!
Jag har gått gråtandes ifrån dagis måååånga gånger!!! Det är nog inget ovanligt. Men jag har ringt dit å hört så allt är bra och då har det vatt superbra =) Så det kommer gå hur bra som helst för dej ska du se. Lycka till!!!
Jag brukade ringa efter ca 10 minuter de gånger han blev ledsen, varje gång, lekte han och var glad när jag ringde, men hade han fortsatt gråta hade jag nog gått o hämtat honom
Å vilken bra blogg du har E! Både att läsa allt om Dig o din familj sen alla dina underbara läsare! Det är rena terapin för mig att gå in o läsa kommentararna! Min Leo börjar dagis om en månad o jag gör precis som någon skrev- gråter redan innan sitt barn ens börjat dagis! (ändå jobbar jag själv på förskola) En mamma jag pratade med sa att ”jag har jordens ”sorge-arbete” att gå igenom”- det blir som en förlust att lämna sitt barn- en onaturligt sån! Men vi får kämpa på så Vet man ju att 99% av alla dagisbarn älskar sitt dagis!!
När Amy skulle skolas in (för ett år sedan) var jag inställd på att det skulle bli toppenbra men att hon skulle vara ledsen när jag lämnade. Så här blev det: inga problem alls i typ någon vecka, gråt när jag lämnade i ca två veckor och efter det bra. Vad jag förstår är det olika faser i utveckling (vilket är något positivt att de tar sig igenom!) som gjorde detta. Först förstår barnet inte riktigt att mamma/pappa är borta hela dagen. När de förstår det blir det ledsamt men efter någon vecka så förstår de att mamma/pappa faktiskt kommer tillbaka och hämtar dem då är det ok igen.
Det underlättade för mig att förstå denna ”trappa” eller vad man kan kalla det. Enda gången som jag tyckt det var riiiiktigt superjobbigt var en gång i somras då Amy verkligen krashade av lättnad när jag kom för att hämta. Hon hade varit ensamt barn någon timma med en fröken som hon inte känner jättebra så då var hon ledsen och liksom glad att jag kom. Det var jobbigt! Annars är jag kvinnan med stålhjärtat 😉 Jag kan liksom låta min hjärna styra över hjärtat på något vis =)
Lycka till i fortsättningen och massa kramar.
Jag grät i måndags när jag lämnade vår son på förskolan efter hans 6-veckor långa sommarlov. Han var så ledsen när jag lämnade honom att det inte gick att hålla tårarna tillbaka! Detta trots att jag vet att han kommer ha det jättebra och trots att jag själv är förskollärare!! Man lämnar ju ändå ifrån sig det finaste man har!
Åh ja jag känner igen mig i det du skriver! Jag kommer ihåg hur det kändes och skola in vår dotter på dagis.. hon hade ju jättekul där (nån enstaka dag som hon var ledsen när jag gick o då fick man ju tokångest och började nästan gråta själv), men just under inskolningen när man lämnar och så går man inte och jobbar känns lite tuff tycker jag..
Nu är det snart dax för lillebror och skolas in och man kan tycka man skulle klara det bättre psykiskt denna gång, men nu känns det nästan jobbigare 😛 Har inget jobb att gå till baka till denna gång så det kanske beror lite på det med. Vill inte lämna på dagis och sen inte åka och jobba, känns helt fel! Samtidigt vill jag ju ha en plats när jag får ett jobb.. det är svårt det där 😛
Lycka till med Elions inskolning! Han verkar vara ett så socialt barn, det kommer nog gå fint 🙂
jag skulle nog iaf inte lämna min ettåring på dagis, dom är för små för dagis då..stackars dom mammor som måste 🙁
Jag hade aldrig klarat att lämna Elion när han var 1 men nu är han nästan 2 och det är knappt 15 timmar i veckan så det känns lagom. Önskar att alla som ville kunde vara hemma längre än 1 år!!