Igår – tunika lindex, skärp H&M, lackleggings ginatricot och örhängen Bohemian Luxury, svarta converse och en fläta i luggen!
Jag idag – byxor b.young, tunika miss ewing, sandaler pepperoni.
Nu ligger jag i soffan och funderar på vad man gör en lördagskväll när man är helt själv? Tur vi har haft en dag med fina vänner lite här och där, annars hade jag nog känt mig ensam nu :-). E var ju hos Jastin&co när jag jobbade några timmar och efter jobbet lekte vi där en stund innan middag. Sen träffade vi Ella&co en stund och så Jastin&co en stund till. Sen vällingmys och klockan 20 sov min lilla prins. Min lilla TROTSIGA prins, puh vilken trotsperiod han har hamnat i nu när det kommer till kläder, det är en ren brottningsmatch för att få på honom kläder haha. Ja jag skrattar faktiskt åt det mer än vad jag har nära till tårarna, än så länge i alla fall. Försöker tänka att det bara är så, och det är mitt ”jobb” att vara konsekvent och ha massa tålamod och ännu lite mer tålamod. Hjälpa honom utvecklas. Alltid finnas där. Det är mycket som händer i liten kropp, han utvecklas hela tiden i rasande fart och jag ska försöka vara bästa stödet längs vägen, hela vägen. Men jag gissar att jag både kommer fälla och få torka många tårar längs vägen ;-)… Jag är så stolt och lycklig över att få vara just hans mamma!!
Ja det är tufft när de trotsar. Min 3-åriga tjej trotsar rejält nu och testar gränser precis HELA tiden. Ibland orkar man inte med. Det gäller att välja sina strider. Inte bråka om allt. Puh, det kan vara svettigt ibland men ändå är man så glad och älskar dem så mycket. Barn är underbara, trotsiga eller ej!
hej du har en underbar blogg, och jag älskar när du gör tävlingar, och jag undrar kan inte du göra fler tävlingar? tacksam för svar
Ska försöka fixa några tävlingar framöver! 🙂
Inte lätt med trots inte Kan trösta dig med att min nu 2 åriga son hade en son fas, i VINTRAS! Inte rätt årstid att trotsa alla kläder: blöja, tröja, overall, vantar, jepp hela vägen igenom all påklädning. Puh, men det gick och helt plötsligt så gick det över, utan att man tänkte på att det hade ändrats tillbaka och allt var lugnt igen. Men några tuffa påklädnings veckor, ja det var det.
Nu trotsas det när han inte får sin vilja igenom, men det är absolut värst i samband med trötthet och hunger. Så vi får försöka undvika såna dippar så gott det går, det hjälper lite. Men det lär sig ju om sig själva! De utvecklas de små liven, det är inte altid så lätt att bli stor inte.
Kramar i massor och tack för en helt underbar blogg!
Då kanske detta har gått över till i vinter, HOPPAS haha 🙂 Kram och tack för att du delar med dig!!
Trots är jättekämpigt. Alfons började med sin för-trots när han var 1 år, och är fortfarande trotsig nu när han är 4½ år. Det gäller att välja sina strider, annars blir man knäckt.
Så jobbigt när de små trotsar. Emma har börjat så smått och det är inte alltid så lätt att välja sina stider och skratta åt det! 😉 Även om det ibland mest blir komiskt!