VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Det kallas kärlek

Jag kommer ihåg för nån sommar sen, om det var förra eller förrförra minns jag inte, när vi var i norrland och svärfar berättade om när de hade gift sig och vännera gift sig… Sen hade de köpt hus, fått barn och i slutändan skiljt sig. Nu är det typ bara dom kvar, som inte har skiljt sig. Alltså det hade skett i ungefär samma ordning för dom och deras vänner. När jag och Fredrik gifte oss var vi ganska ensamma om det eftersom vi var så unga (jag var 22) men några vänner hade redan fått barn. Den här sommaren har det hänt massa, på väldigt kort tid har tre par gift sig och två par delat på sig. Det ena paret står mig/oss riktigt nära och jag är jättejätteledsen över det… Jag har ju själv föräldrar som delade på sig men jag var bara 4 år och minns inte så mycket av det och har därför aldrig varit ledsen över det, men NU förstår jag bättre att man kan må dåligt av att föräldrarna delar på sig.. Jag har under min uppväxt mer tänkt att man ska vara glad bara man har två föräldrar som älskar en och gör allt för att man ska vara lycklig, för det är inte så i alla familjer, var inte så i min. Men oavsett vem som delar på sig så är det ju sorgligt när något så fint som kärlek tar slut! Finns ingen kärlek kvar är det ändå bäst att dela på sig just för att ha två glada vuxna än två som bara bråkar, hur tråkigt och jobbigt det än är i seperationsfasen.

 

Till det positiva, jag är så glad för att Emilie&Rickard, Helena&Per och nu senast Johan&Maria har gift sig!! Johan&Maria gifte sig i hemlighet nu när de är i sydamerika så det var en väldigt glad överraskning i morse när hon ändrat sin status på facebook ;-). Och en annan rolig sak är ju att jag och Fredrik har varit gifta i 3 år på lördag ♥

 

 

Slitna ringar som ska hämtas ut nyrodierade imorgon!

 

 

Precis som på våra ringar har vi haft lite slitage på vårt äktenskap på sistone men jag hoppas och tror att det mest beror på att vi har jobbat så konstigt nu och inte haft tid till att umgås. Vi har prioriterat jobb och lagt ALL fokus på E. Självklart är han alltid viktigast och kommer alltid vara, men jag och Fredrik får inte sluta se varandra som man och fru för det, vi är inte bara mamma och pappa med den viktigaste uppgiften i världen att ge vår son en så bra start i livet som möjligt. Ännu svårare blir det också när vi bor som vi gör med långt till släktingar och familjer. Dejtkvällar oftare än typ en gång i halvåret hade varit välbehövligt och såå roligt men min pappa (som gärna är barnvakt och ska vara det snart) har ju fullt upp med sitt eftersom han och mormor Maria har små barn själva… Och Fredriks föräldrar bor låångt bort så det är helt omöjligt. Min mamma bor lika långt bort hon. Våra vänner har ställt upp då och då och det är jag SÅ tacksam för men nu har alla vänner som inte hade barn då fått barn så de har ju också fullt upp. Och sen vill man ju helst inte ”belasta” vännerna, det känns mer som morfars roll att vara barnvakt ;-)… Ja jag vet inte riktigt vad jag vill komma med det här inlägget, men typ att livet går upp och ner precis som kärleken!


Kommentarer


  1. Nathalia 7 juli, 2011 on 11:14 Svara

    Hej fina tjejen!
    Fick en del tnkr när jag läsde ditt inläg om äktenskpp och skilsmässor.
    Eftersom jag är nyskild från J.
    Ibland är det inte bra att fortsätta att vr gift och knsk skänt när mn tr det steget tt gå skild vägar. MEN som i mitt fall var det inte alls skänt då jag blev lämnad och på det sättet han gjord det på Tackar bara att vi inte hde brn,som hamnde i mitten och fick se mmma gråtta och må dåligt..
    Ta nu hand om dig gumman,och ha en underbar bröllopsdg på lördag<3
    Kram till dig från mig<3

  2. Nadja 7 juli, 2011 on 11:20 Svara

    Är så sant de du skriver, vi har oxå haft det tufft men man kämpar ju! Ingen av oss vill dela på oss.. men klart har man varit tillsammans i över 11 år som vi så är de inte konstigt om de kommer perioder när man har det tuffare men för mig finns inte tanken att ”ge upp”.. alla motgångar gör en starkare och lärorikare.

    Ta hand om dig
    KRAM

  3. Eme 7 juli, 2011 on 11:26 Svara

    Ibland kan dock en skiljsmässa behövas (tråkigt nog) för att människor ska inse hur bra de egentligen hade det o hur mkt maka/maken egentligen betydde. Min syster gifte sig som 20-åring och skiljde sig året därpå (de hann få 2 barn ihop). 14 år senare blev de åter ett par, förlovade sig och fick ytterligare 1 barn. Nu har ytterligare 3 år gått och de håller ihop än o lär så göra tror jag 🙂

  4. Cissi 7 juli, 2011 on 11:29 Svara

    Är så lätt hänt att bara gå på i rollerna som mamma och pappa och sluta se varandra som kvinna och man, hustru och make och alla andra sakerna som man också är.. Har extremt bra förebilder när det gäller långvarig kärlek.. Min mormor och morfar var gifta över 60 år och somnade hand i hand varje natt under sitt äktenskap, de älskade verkligen varandra.. och mina föräldrar håller också ihop sen snart 27 år – mycket att leva upp till! 😉

  5. Sandra 7 juli, 2011 on 11:36 Svara

    Så sanna ord. Klart att det går upp och ner i ett förhållande. När jag inte blev gravid slet det på vårt förhållande, jag var ledsen och min sambo visade inte så mycket. Men när jag äntligen blev gravid fick vi det jättebra igen. Nu när vår lilla dotter är här har det varit sådär igen, kanske inte så konstigt med tanke på allt som varit på slutet. Han har ju varit orolig för mig och jag har ju inte mått så bra med tanke på havandeskapsförgiftningen. Så istället för att prata så har vi varit irriterade på varann. Och all tid på sjukhuset, akuta kejsarsnittet och att lillan inte kunde äta själv har såklart påverkat oss.

    Det är så underbart att vara mamma som du skrivit 🙂 Jag kan liksom inte förstå hur tur vi haft som fått en sån underbar dotter.

    Kramar

  6. sofie 7 juli, 2011 on 11:41 Svara

    Precis som du gör tror jag det är viktigt att man reflekterar över det som händer.
    Skilsmässa att så tråkigt. Men ibland kanske det är den enda lösningen om man mår dåligt i ett förhållande där man glidit isär eller kärleken försvunnit. Hellre föräldrar som mår bra fast skilda än gifta föräldrar som mår dåligt.
    Vi har föräldrar som mer än gärna ställer upp och passar barnen och det är jag tacksam för. Men tror det är viktigt att man även visar sin kärlek när barnen är omkring. Att sitta ner tillsammans, hålla om varandra, säga fina saker till varandra.. tror barnen mår bra av att höra/se att föräldrarna tycker om varandra också 🙂

    Ha en finfin bröllopsdag och va rädd om dig!

    Kram!

  7. Junitjej 7 juli, 2011 on 12:11 Svara

    Det är viktigt att man vårdar sin kärlek till varandra så att man inte tappar varandra.
    Hur håller du dig i trim?
    http://junitjejen.se/fit-smart/

  8. Sara 7 juli, 2011 on 12:13 Svara

    Men oj vilket inlägg Evelina. Så klokt & ärligt skrivet. Hoppas ni får till en dejtkväll snart 🙂

    Kram

  9. Sara 7 juli, 2011 on 12:48 Svara

    Vilket fint och ärligt inlägg Evelina! Förstår att det är svårt att vårda relationen när man inte har nån back-up som kan vara barnvakt. Jag är så tacksam att vi har både mormor & morfar, farmor & farfar, faster, mostrar och andra släktingar till vår skrutt som ska komma i sepetember, som alla bor i samma stad och som det känns som jag skulle våga lämna min lilla med!

    Många av era vänner har också barn ja, det är klart att då har de också fullt upp. Kanske kan man samordna lite? Någon gång passar ni deras barn + Elion tillsammans och sen gör de samma sak för er. Föräldrarna kan få en dejt-kväll och de små har en kompis att leka med under kvällen så blir de kanske inte lika ”mammiga”/”pappiga”. Bara en tanke! Kram på dig

  10. Gloria 7 juli, 2011 on 13:17 Svara

    Det är absolut en fördel att bo nära släkten – men det behöver inte betyda att man får dejter med sin man ändå… Varje gång vi försökte få till det med föräldrafri kväll första 1½ året så blev nån av oss allvarligt sjuka. Nuuuu efter 19 månader, lyckades vi äntligen få till en barnfri kväll o natt! Två av tre var sjuka, men inte allvarligt, så vi slog till ändå. 🙂 Men absolut, släkten är viktig. Det är enda anledningen till att jag inte letar bättre jobb i annan ort – för att jag vill bo nära släkten. Ni har inga planer på att flytta närmare släkt eller?

  11. Therese 7 juli, 2011 on 13:20 Svara

    Vilket ärligt och fint skrivet inlägg Evelina, skönt att du skriver som du känner och är ganska öppen med att det vissa perioder är slitsamt att hitta rollerna som man & fru / mamma & pappa.. En svår balansgång.. Men jag tycker verkligen att det är såå viktigt att vårda sin relation, både för barnens skull och sig själva.. Ha en fin dag och tack för din underbara blogg!! Kramar

  12. Caroline 7 juli, 2011 on 13:32 Svara

    Jag ställer gärna upp och passa Elion! Är i Eksjö i helgen, bara att säga till. ;P Nämen, förstår att ni inte vill att en främling ska ta hand om ert barn. Men om det skulle krisa någon gång, så hör av er. Brukar passa ett syskonpar på 1 och 4 år, så lite koll har jag. 😉

  13. i min lilla lilla värld 7 juli, 2011 on 13:37 Svara

    Vad starkt av dig att dela med dig av detta. Det är ju ganska känsligt ämne.

    Jag och Jon tjafsar som mest när vi ses som minst. Vi bygger liksom upp att det ska vara heeelt underbart när vi väl är lediga tillsammans också blir det kanske inte riktigt så.

    Fast du ska se att Ni tar Er igenom det. Er kärlek verkar vara otroligt stark i grund och botten =)

    Stor kram till er

  14. Maria 7 juli, 2011 on 17:04 Svara

    Hej!
    Brukar läsa din blogg, gillar den:)

    Har också haft många i närheten som separerat/gjort slut nyligen. Klart att det påverkar och väcker tankar hos en själv.
    Visst är två lyckliga föräldrar på varsitt håll bättre än två olyckliga tillsammans. Dock så kan jag ibland tycka att så många ger upp alldeles för lätt idag. Många har förväntningen att kärleken bara ska hålla av sig själv och att man är nykär resten av livet. I ett långt förhållande går det upp och ner och för att kärleken ska hålla måste man prioritera och vårda relationen. Vilket såklart är lättare när man ännu inte har barn tillsammans.
    Bara lite tankar från mig!
    kram på dig

  15. Ina 7 juli, 2011 on 20:11 Svara

    Attans att jag bor så långt bort. Hade kunnat komma och vara barnvakt flera kvällar i veckan om du hade velat 😉

    Vet inte hur jag ska kommentera det där om att hålla ihop. Tror att man måste ha samma syn på förhållandet och vilja samma saker (med relationen då, inte intressen och sånt) för att det ska hålla. Om den ena vill ha barn och den andra inte vill det så är man ju inte riktigt på samma nivå.

    Kram!

  16. The Housewife 7 juli, 2011 on 21:15 Svara

    Jag gillar dina ”tankar” inlägg. När du bara skriver av dig, från ditt inre, ditt riktiga liv eller vad man ska säga.

  17. emma 7 juli, 2011 on 21:18 Svara

    Ni klarar det <3 Ni kommer kämpa på, jag förstår vad du menar innerst inne, för tyvärr så vårdar man inte sitt äktenskap alltid och det är inte bra, men det kommer lösa sig, ni älskar ju varandra, syns på långa vägar 🙂 <3 jag ger er all min styrka

  18. emma 7 juli, 2011 on 21:18 Svara

    Ni klarar det <3 Ni kommer kämpa på, jag förstår vad du menar innerst inne, för tyvärr så vårdar man inte sitt äktenskap alltid och det är inte bra, men det kommer lösa sig, ni älskar ju varandra, syns på långa vägar 🙂 <3 jag ger er all min styrka

  19. karolin 7 juli, 2011 on 22:06 Svara

    Visst är det så att det går upp och ner, hoppas verkligen att erat ”ner” alltid vänder och blir ”upp” så att ni slipper separera. Ni verkar så tajta så jag tror det ska mycket till för att ni ska gå skilda vägar men självklart kan det hända vem som hellst.

    Jag fick lägenheten i stan så jag är jätteglad nu! Vad gäller huskvarna vs jönköping så tor jag att priserna är ganska lika (om det inte är suuuupercentralt) men i gränna där jag bor nu är det myyycket billigare. Och det förstår jag med den restiden in till stan. Det är ju inte dölångt men det är ju inte skitnära heller. Nu när jag flyttar får jag cykelavstånd till allt, vilket är jätteskönt!

    Kramar!

  20. karolin 7 juli, 2011 on 22:06 Svara

    Visst är det så att det går upp och ner, hoppas verkligen att erat ”ner” alltid vänder och blir ”upp” så att ni slipper separera. Ni verkar så tajta så jag tror det ska mycket till för att ni ska gå skilda vägar men självklart kan det hända vem som hellst.

    Jag fick lägenheten i stan så jag är jätteglad nu! Vad gäller huskvarna vs jönköping så tor jag att priserna är ganska lika (om det inte är suuuupercentralt) men i gränna där jag bor nu är det myyycket billigare. Och det förstår jag med den restiden in till stan. Det är ju inte dölångt men det är ju inte skitnära heller. Nu när jag flyttar får jag cykelavstånd till allt, vilket är jätteskönt!

    Kramar!

  21. Lisabeth 8 juli, 2011 on 00:47 Svara

    Jag blev helt paff när jag läste ”Emilie&Rickard” för jag känner ett par som heter likadant. Men jag vet att de inte gift sig… =)Blev bara en sån chock att de de namnen ihopsatta på någon annans blogg. Haha. Emilie är ju inte en så vanlig stavning heller…Tihi. Flamsigt detta blev, men men.

  22. Lisabeth 8 juli, 2011 on 00:47 Svara

    Jag blev helt paff när jag läste ”Emilie&Rickard” för jag känner ett par som heter likadant. Men jag vet att de inte gift sig… =)Blev bara en sån chock att de de namnen ihopsatta på någon annans blogg. Haha. Emilie är ju inte en så vanlig stavning heller…Tihi. Flamsigt detta blev, men men.

  23. […] läste Evelinas inlägg om ”Det är kärlek” och det slog mig att jag kanske skulle uppdatera bloggen […]

  24. […] läste Evelinas inlägg om ”Det är kärlek” och det slog mig att jag kanske skulle uppdatera bloggen […]

  25. […] jag sa igår eftermiddag så läste jag Evelinas inlägg och efter att läst det inlägget insåg jag hur mycket av det som faktiskt stämmer i […]

  26. […] jag sa igår eftermiddag så läste jag Evelinas inlägg och efter att läst det inlägget insåg jag hur mycket av det som faktiskt stämmer i […]

  27. Anna | Tillvaron.se 11 juli, 2011 on 08:11 Svara

    Jag har skrivit det förr – ”det blåser många vindar i ett förhållande…”
    Man måste bara hålla i sig i det som står stadigt, vinden mojnar till slut.

  28. Anna | Tillvaron.se 11 juli, 2011 on 08:11 Svara

    Jag har skrivit det förr – ”det blåser många vindar i ett förhållande…”
    Man måste bara hålla i sig i det som står stadigt, vinden mojnar till slut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna