Idag gör det ont i mammahjärtat för Elion haltar ännu värre än igår, som tur var gnäller han inte vid varje steg och vägrar gå som då men nånting som spökar är det ju. Han kan liksom inte böja på vristen. Frågar man om han har ont lyfter han foten och blåser (=vi ska blåsa för det gör ont). Vi ringde distriktsläkarjouren igår och de tyckte att vi skulle avvakta tills idag eftersom han sov och så ringa tillbaka om det inte var bättre idag. Så nu står vi i telefonkö igen!
Till något helt annat, igår kväll gjorde jag och Fredrik det enda rätta efter några deppdagar. Vi pratade ut en hel del och hyrde en komedi. Hahaha som vi skrattade, typ 40 minuter in i filmen. Alltså vi grät av skratt långt efter scenen var slut och jag höll verkligen på att kissa på mig. Vi var tvugna att spola tillbaka och se igen hehe. Going the distance hette den nya komedin med Drew Barrymore, Justin Long och Christina Appelgate.
jag vill absolut inte skrämma er på något sätt men barn kan "dölja" riktiga smärtor på ett bra sätt. de leker osv nästan som vanligt men foten kan vara skadad. bra att kolla upp de.!
Hoppas det inte är något mer än en liten stukning…lycka till!
kram
Hoppas Elion mår bättre! Det är säkert en liten stukning, eftersom han vill belasta på foten. Men man får så ont i mammahjärtat! Hoppas ni får en mysig söndag trots allt.
Vad tråkigt att han inte har blivit bättre, förstår att det gör ont i mammahjärtat. Hoppas att ni får komma in och kolla, även om de inte brukar göra så mycket åt när man stukar/vrickar fötterna så kommer det säkert kännas bättre för er efteråt.
Hoppas att det går bra och att Elion blir bättre under dagen.
Om det är en tröst tror jag ofta att det är värre för den som står på sidan om än den som råkat ut för något (nu menar jag förstås inte allt som händer, men du förstår nog vad jag menar). När min lilla systerson bröt benet så grät jag värre än honom. Jag grät och grät när jag fick reda på det, jag tyckte så himla synd om honom. Jag köpte en stor nalle till honom och for och hälsade på hemma hos syrran och började gråta igen när jag såg honom med benet i gips och hur han kröp fram (han hade små kryckor också). När han såg att jag grät sa han bara "Vad gråter du för? Det är väl inte du som brutit benet". Då kändes allt lite bättre. Han var 4 år då, och jag kanske inte skulla ha gråtit inför honom men det gör ju så ont i hjärtat när små gör illa sig. Jag älskar mina syskonbarn som att de vore mina egna, tror också därför att jag blev så otroligt ledsen.
Kramar
eftersom han inte gnäller idag, så har han troligtvis stukat sig=( så kqn det gå
Det låter som en film precis för mig! Den ska jag se idag! Hihi!
Ha en fin dag!
KRAM!
Lycka till!! Kram
Tack för filmtipset, ska se den ikväll då =)
Håller med, tack för filmtipset =)
Åh, den tittade jag på, på bio! Tack för tipset, måste se den igen! 😉