Här sitter vi i pyjamas och bara softar, ganska skön start på dagen det ;-). När jag skrivit klart inlägget ska jag fråga Elion om vi ska bada, kan inte göra det nu för då kommer han rusa in i badrummet, ställa sig vid badkaret med den lyckligaste blicken i världen hihi…
Känner mig fortfarande lite off, jag trodde jag stod stadigt men puttades omkull så nu måste jag ställa mig upp igen. Är fortfarande lite chockad så därför går det segt. Livet är oförutsägbart visst, men i den mån man kan planera och diskutera räknar jag med att det som sägs gäller. Löften kan brytas absolut, men man kan inte stänga in sina tankar om viktiga saker när man delar livet med andra, om sånt som berör dom. Nu låter det kanske som att det hänt något allvarligt men det har det INTE, jag bara är ledsen för att vi pratar för dåligt jag och F. Jag pratar för mycket och han för lite? 
Senare ska vi leka med Veronica och Jastin, SOM vi har saknat dom! Nu har vi lekt hemma själva hela veckan ju. Härligt att helgen är här så vi kan vara tillsammans hela lilla familjen!
Jag känner igen det där! Det vill säga om att prata mycket kontra lite. Jag tycker att det är viktigt att kommunicera, det håller vissa inte alltid med om ;-). Kram
Det är jobbigt när det händer, vad det är rör sig om. Jag tycker att man ska tillåta sig att vara lite nere och besviken innan man tar nya tag igen, det behövs ibland utan att man är misslyckad som människa eller dålig på något annat sätt.
Sedan vill jag skriva att du inte ska bry dig om kommentarer som skriver att du ska berätta som om det vore någon skyldighet. Det är svårt att vara alla till lags, ibland lämnar du ut för mycket och ibland tvärtom (enligt dessa människor). Men som du skriver så är det din blogg och lite som din dagbok. Det skulle vara otroligt tråkigt ifall att du låste den eftersom det är en blogg jag besöker flera gånger om dagen (och många med mig). Jag tycker att det är intressant att gå tillbaka och läsa om din graviditet och att rådfråga dig saker om min. Jag tycker att du är en förebild som mamma och jag tar gärna efter där när det är min tur att bli mamma. Jag läste hos bloggkommentatorerna häromdagen om att det var "asjobbigt att ha barn" och jag tvivlar på att du någonsin skulle skriva eller säga en sån sak. Visst förstår jag att det har sina jobbiga sidor, men det positiva uppväger väl stort. Du är helt klart en förebild för många
Hoppas att ni får en bra fredag.
Kramar
Go morron på er! Det är tråkigt när man inte är på samma "kanal" när man pratar m varann. Vi har samma problem här hemma. Jag pratar och planerar och drömmer, sen lyssnar han inte. Efter ngn dag, rycker han ner mig på jorden och fattar själv ingenting. Jag blir så ledsen då och känner mig "osynlig" inför honom…
Hoppas ni löser det! Ha en fin fredag!
Kram
Fina Evelina! Hoppas att du mår bättre snart. KRAM.
Allt kommer lösa sig till det bästa.
Jag kan dock känna igen mig idet där, "jag pratar mer, sambo/man/pojkvän pratar mindre" . Det är nog så att vi tjejer snackar och kanske drömmer oss lättare ivög -så är jag iaf! Jag har också hittat DRÖMhuset, huset med stort D. (vi bor ju i en 2a på 64kvm med 2vuxna, elna och en stor hund) men…ja visningen är på måndag ch vi har inget lånelöfte än =(…hinner knappast fixa det heller..
vilken fin bild!!
Jag tror att det där är ett problem som alla har som lever i ett förhållande med en man. Iaf i de flesta, männen pratar för lite, och stänger in sig lite för mycket, medan vi pratar om allt o inget hela tiden.
I vilket fall så är det samma i vårt förhållande, vet inte om det finns något o göra åt det?
Mer än att påminna dom?
Sen går det nog lite i perioder också.. tror jag!
Kram!
Hej och godmorgon.
Vad kul att Elion är så glad för att bada. Bra mutning vid bråkiga situationer
Jag tror tuvär att det är vanligt att tjejer har mer behov av att prata. Eller vi har kanske samma behov men vi tjejer har lättare till att sätta ord på känslor än vad killar har.. Synd, för alla mår väl bäst av att vara medveten om hur ens partner mår och känner.
Styrkekram till oss tjejer vars män sällan snackar känsliga känslor! =)
Visst kan det vara tråkigt när det inte blir som man så gärna vill men viktigast av allt är att man själv och ens nära kära mår bra och är friska.då är inte matriella ting så viktiga
skänt med någon som känner som jag och inte påstår att allt msåte vara moln och rosa rosor för "annars är det inte rätt"
Jag känner igen det där "Jag pratar för mycket och han för lite".. The story of our lives!
Sånt är aldrig kul..
Det är verkligen otroligt viktigt att kunna prata med varandra i ett förhållande!
Hoppas det löser sig, och att det känns lite lättare snart även om jag förstår att du är grymt besviken.
Ta hand om dig!
Kramar i mängder
Tyvärr tror jag att det är ett vanligt fenomen. Att vi kvinnor pratar, ältar och funderar kring saker medand våra karlar är raka motsattsen.
Iaf så är det så hemma hos oss…
TACK för all inspiration Evelina – du verkar vara så fin och ödmjuk!
Hoppas att det löser sig för er, oavsett vad det är som har hänt. Ibland kan man tycka att man pratar om samma sak, så visar det sig sedan att det endast är en själv som pratat om det.
Hoppas att ni får en härlig fredag.
Det är inte bara ett heltids jobb att ta hand om ett barn, det är ett heltidsjobb att ta hand om en relation oxå.
Om det är nått jag har lärt mig, så är det att kommunicera o inte börja sura (som jag gör) innan man berättat vad man är sur över.
Men man lär sig varje dag….
Är det inte oftast så? Att vi tjejer pratar mycket och männen lite.. och resultatet blir att vi tjejer blir ledsna ;-/
Usch känner igen det där fast här är det tvärt om. Vi pratar såfort det är minsta lilla sak vi stör oss på och löser saker oftast ganska snabbt men ibland säger man ju även saker som ibland sårar. Men starkast av allt är ju kärleken
Låter inte roligt . Men vet hur det kan vara.
Viktigt att du är tydlig med hur du känner och reagerar.
Men inte alltid lätt att nå fram och få förståelse.
Ha en skön dag med vännerna
Kram Kristina
Det är på något sätt det som är den bitterljuva tjusningen med kärlek, att det ibland är så där himlastroamnde och ibland är det inte det och det är då man får böja ner huvudet och har man en bred grund att stå på brukar det alltid gå bra. Vi har samma bekymmer ibland, att jag pratar för mycket och VILL prata om allt medan min sambo mer vill fundera och vara tyst. Det är jättesvårt, men vi brukar komma till bra beslut. Hoppas det löser sig för dig/er <3
Känner igen de där med pratet. L har dessutom också en förmåga att komma med falska förhoppningar, säga en sak men sen när det kommer till kritan så backar han. Hoppas det löser sig för er iaf. Jag har dock kommit på mig själv med att många ggr gå och drömma & planera framåt själv utan att säga det högt, så jag får många ggr skylla mig själv om det blir lite osämja.
Många kramar
Det är likadant här hemma, jag pratar för mycket och han för lite. Jag har fått för mig att det är norrlänningen i han som gör att han är så lugn och "opratlig" haha
Känner igen det där med badet, har också en liten kille här hemma som bara ÄLSKAR att bada. Knappt så jag längre får duscha ifred på morgonen…
Man måste helt klart vårda kärleken!
Hoppas ni får en mysig fredag! Kraam Katta
…och det blir ju aningen svårare när man fått barn. För våran del iallafall. Jobb och barn och alla måste gör så att man inte har orken att prata med varandra på samma sätt som man hade innan och oftast händer det missförstånd. Men det är bara att jobba på det vilket är bannemig inte så enkelt
Ha det så bra. Kram
Massa Kramar <3
Det där är nog väldigt vanligt, det är samma här, jag pratar och pratar och min sambo pratar mindre.
Jag tror det är mer vi tjejer som tänker mer framåt, ser saker och ting, vet exakt hur vi vill ha det, vi både lever i nuet och i framtiden, medans killar endast lever i nuet =)
Det är jättesvårt det där med att man ska mötas och ibland kan jag fråga min sambo flera gånger, är det säkert du vill? Ska vi göra det?
För man ibland blir osäker för han inte hade tänkt som jag.
Ha en trevlig helg =)
Tror det är supervanligt. Att de inte pratar fullt lika mycket som vi skulle önska. för tjejer i allmänhet tycker jag är bättre på att just samtala och få fram vad just dem vill och önskar. Ett förhållande är en "ständigt pågående projekt" som man hela tiden måste jobba på. Men efter regn kommer solsken
Förstår om du är besviken över huset. När vi kollade på hus hade jag i princip flyttat in redan innan vi ens tittade, hade möblerat och målat om rum i huvudet. En gång ledde vi tom budgivningen i flera dagar när någon kom och la en jättehögt bud och vi var tvungna att lägga oss..
Snart hittar ni nått som faller er båda i smaken, men som sagt förstår din besvikelse!
Evelina! Har tänkt på dig så mycket den senaste tiden sen du skrev att du inte haft det bra med din mamma. Blev så ledsen och jag hoppas (för det verkar så) att du mår bra nu. Säg snälla till om jag kan göra någonting för dig. För som du skrev så kan man lätt sätta sig in. Tycker du verkar vara en sån fin människa och en underbar mamma! Och även fast vi inte känner varandra så berörde du mig verkligen. Allt gott till dig <3 kram fanny
Är husplanerna helt nedlagda nu eller det var bara just detta huset? Du behöver absolut inte svara om du inte vill
Jag hoppas ni får pratat ut iallafall och kanske kan mötas halvägs… Stäng av allt ikväll (dator,tv,mobil) och tänd en massa ljus, ät något gott och prata prata prata. Prata tills ni känner att ni förstår varandra och vad, hur och när ni vill. Ibland är man på samma spår och har nästan likadana drömmar fast olika tidsperspektiv. Så länge ni har lika drömmar/planer så gör det kanske inget att det tar lite tid… Jag hoppas ni kommer fram till något bra och att det snart känns bättre för dig. Kram på dig
Jag och min man låg igår kväll och diskuterade hur vi skulle göera med VAB-dagar framöver och jag tyckte väl inte att han lät speciellt med på noterna så jag började skälla lite på honom för att han inte lyssnade. Rätt som det var for han upp med världens fart och rusade in på badrummet och väl där hör jag hur han började spy! Stackarn ville inte avbryta mig när jag pratade så han fick inte ur sig att han börjat må illa. Jaja, så kan det vara, nu förstår jag juy iallafall varför han lät så avtrubbad. Och jo, magsjukan är ett faktum hemma hos oss just nu!
Kram
kanske är det så att din F inte är RIKTIGT redo än för att flytta till ett hus? såsom du verkar vara?
Tack Evelina för att du skriver om detta och visar oss alla hur det faktiskt är ibland. Det är så många som framställer sina liv i bloggar så problemfritt och friktionsfritt när sanningen är att INGEN kan ha ett sådant liv/förhållande. Alla har sina små problem som man måste jobba med och ta sig igenom, så är livet! Familjen man har och livet man lever är inte mindre underbart för det ♥
Kramar till dig!
MIn kille pratar också för lite… och jag som du – för mycket. I vissa lägen iaf :S
Hej Evelina!
Det första jag tänkte på när du skrev inlägget är hur modig du är:) Det är inte många som vågar, är så starka nog att dela med sig av sina känslor i bra som mindre bra tider eller stunder i sitt liv. Du verkar vara en toppentjej!
Jag tror du detta är ett ganska vanligt "fenomen" i förhållanden. Av någon anledning har det blivit lite av ett "kvinnligt" och "manligt" beteende (även om jag är lite skeptisk över just benämningen manligt och kvinnligt). Jag lever i ett jättelyckligt förhållande med mycket kärlek och jag resonerar liksom dig: störst av allt är kärleken. Det betyder däremot inte att man på vissa plan är olika och jag tror att kärleken gör att man utvecklas tillsammans och hittar ett sätt att kommunicera och fylla båda partnernas behov. Genom att vara tydlig med sina behov och berätta hur man fungerar ger man sin partner en chans att mötas halvvägs eller lite mer:) När man därefter märker en förändring tror jag det är viktigt att snabbt uppmärksamma förändring och ge massa positiv feedback, då kommer de bli stolta över sig själva samtidigt som de ser hur mycket vi uppskattar förändringen. Jag och min kille är väldigt olika och varigt oeniga på många punkter, men med tiden har vi genom kommunikation, acceptans och viljan att lösa saker gjort att vi utvecklats tillsammans och hittat vår väg/värdegrund i live, eller balans skulle jag vilja kalla det:)
Jag tror kanske just "pratbehovet" blir extra påtagligt när man är en del ensam hemma själv eller med barn på dagarna. Med andra ord kan yttre faktorer eller situation under en viss period göra att det blir obalans.
Ni ser jättelyckliga ut på alla bilder
Utgå från att ni kommer lösa allt tillsammans:)
Ha det bäst, kramar
Jag känner igen det där, har lite samma "kommunikations problem" med min norrlandskille. Vet inte om det beror på att han kommer från norrland som gör att min sambo inte verbaliserar sina tankar på samma sätt som jag gör som kommer från södra Sverige. Men det är något vi måste jobba med i vårt förhållande. Jag tror att så länge man är medveten om att "problemet" finns och hjälper varandra att överkomma det. Jag får helt enkelt fråga honom ofta vad han tänker och känner, och vara tydlig med att även om jag pratar om något mycket så betyder inte det att jag inte vill höra hans tankar. Kommunikation är svårt och något man måste jobba med hela tiden.
Tillåt dig själv att vara besviken (har också haft drömhus…) men kom ihåg att det finns flera "out there".
Kramar till dig!
Tråkigt att du är ledsen, fina du.
Hoppas att dagen blev bättre och att du får en fortsatt härlig fredagkväll med dina hjärtan.<3
Till andreakarolina – Jag är från norrland (östersund) och min kille är från en Stockholmsförort, och i vårat förhållande är det jag som pratar..
Så nää, jag tror inte att man kan dra kopplingen att norrlänningar är tysta.. Min kille blir galen på att jag jämt "vill prata".. 
Jag har samma "problem" med min pojkvän, jag pratar, drömmer, planerar osv. och han? han håller det för sig själv. Det är inte lätt att förstå vad han vill alltid, och hur han vill ha det – för han berättar ju inte!
Jag vet att jag gärna springer iväg i drömmarna lite väl fort ibland, men det är så svårt att låta bli. Som nu till exempel, då vi också letar hus – har vi hittat mitt absoluta drömhus, jag vill vill vill så gärna ha det, men min pojkvän är väl inte lika imponerad av det. Men han vill inte säga så mycket om vad han tycker o tänker.. I mina tankar har vi redan köpt och flyttat in! Hur löser man sånt här? Väldiga problem med kommunikationen här alltså.. men det verkar ju som att vi inte direkt är ensamma om det, om man tittar bland de andra kommentarerna här
Nej men förhoppningsvis löser det sig både för mig och dig Evelina! Du verkar vara en toppentjej och din blogg är så härlig och fin. Har följt dig många många år, men har nog inte kommenterat innan. Lycka till med husletandet!
Blir alldeles ledsen för din skull även om du skriver att det inte hänt något allvarligt så var det ju tillräckligt för dig.
Förhållanden kan vara så svåra, jag vet, vårat har varit en riktig bergochdal bana.
Hoppas du mår bättre snart.
Massa kramar till dig.
Hej fina du. Det kommer säkert bli bra, lätt att det blir sådär mellan kvinnor och män.Vi kommer kanske från olika planeter? ni varkar i alla fall ha en superfin relation i grunden så fortsätt jobba på den!
Kram
Hej finaste!! Hoppas du har en skön kväll med gotta i skålen och bra tv. Kyss på F och försök lyssna på vad han känner. Det är så himla svårt detta med att välja varandra varje dag hur långt ifrån man än kan känna sig från varandra i perioder. Jag väljer att tro att vi som lever och verkligen känner känner mer även i andra situationer så jag tror ni kommer starkare ur oavsett. Heja er!
STOR KRAM!
Tyvärr så är inte livets väg helt rak och den har många dalar, men även toppar. De får man försöka tänka på när man är långt, långt där nere. Du ska se att allt snart blir bra för er. ni kommer hitta ert drömhus OCH köpa det =)
kram på dig
Sådant är ju livet, upp och ner, bra och dåligt. Man behöver motgångar för att uppskatta medgångar. Men jag känner igen det du skriver allt för väl.
Kram
Det var väl äntligen dags för ett sundhetstecken i din blogg. Allt är så himla ljusrosa när du skriver annars.