linda om Dagen:
Hej! Jag är 20 år och blev mamma till en underbar son i slutet av oktober. Jag har följt din blogg sen jag hittade den, ungefär hela min graviditet 🙂 Har bara en liten fråga, Jag upplevde första tiden efter förlossningen som väldigt jobbig. Det gjorde ont att sitta, kissa, gå, stå. Det var smärtsamt med eftervärkar och för att tala om SMÄRTSAMT det är nog det mildaste ord man kan beskriva första gången man gjorde nummer 2 på toan. Jag sprack ingenting men ändå tycker jag att allt gjorde så ont! flera veckor efteråt. Nu till frågan, Hur upplevde du tiden efteråt? Jag har blivit så avskräckt att jag aldrig vill föda barn igen. Kram
Sista magbilden
Jag får ganska ofta frågor om hur min kropp var och är efter förlossningen och hur allt kändes dagarna efter så jag gör ett inlägg om det! Ovan ser ni hur min mage såg ut dagen innan Elion kom ut. Den var STOR och jag lovar att det fortfarande syns att den har varit så stor. Huden är fortfarande lite slapp och magen är degig även om den samtidigt är ganska platt. Den håller på att dra ihop sig helt enkelt! Och det förstår man ju, att det tar tid med tanke på hur mycket huden faktiskt töjer sig. Bristningar har jag lite här och var.
Men tillbaka till hur JAG kände mig precis efter förlossningen. Det kändes för det första väldigt tomt i magen och när jag gick till toaletten en stund efteråt kunde jag knappt stå rakryggad eftersom tyngden från magen var borta. Jag behövde inte sys men det sved ändå när jag kissade de första dagarna. Det hjälpte att kissa i duschen eller använda duschslangen som fanns vid toaletten, ljummet vatten gör att det kändes mindre. Jag kände mig rätt så mörbultad i underlivet dagen efter och även om jag kunde sitta så hoppar man ju inte runt direkt det första man gör. Verkligen inte, för det är rejält ömt. Det dröjde ganska många dagar (veckor?) innan det slutade strama helt, och när jag gick långprommenader några veckor efter kunde det fortfarande spänna lite efteråt. Blod kommer det i massor de första dagarna. Första dygnet pissar man blod ser det ut som men det minskade ganska snabbt och blev istället som mindre mens nån vecka. Avslaget hänger med ganska länge och luktar äckligt och speciellt och så länge man har det är det svårt att känna sig helt fräsch, hur mycket man än duschar ;-). Men att duscha har aldrig varit så härligt som de första veckorna efter förlossningen!
Andra dagen hade jag sån FRUKTANSVÄRD träningsvärk i HELA kroppen! Plus att det spänner och ömmar både fram och bak där nere. Just då vet jag att jag tänkte att fy fasen, det här är ju minst lika jobbigt som att föda barn, att det nog räcker med ett barn för det är så mycket även efter förlossningen som gör förbannat ont. Men oj vad man glömmer, även om det just där och då är himla tufft!
Man hör ju en del om svårigheten att göra nummer två efter förlossningen så jag förberedde mig med att dricka massor och äta linfrön och faktiskt så gick det oväntat bra även om det började ömma ännu mer där fram igen efteråt. Lyckades med denna prestation redan dagen efter kan jag ju lika gärna berätta när allt annat mindre trevligt ändå kommer fram haha. Det var i alla fall mest obehagligt, och kändes som om man tryckte ut ”allt” där fram också. Ett tips som jag läste om och använde mig av är att ”hålla emot” med lite papper, då spänner det mindre där fram efteråt. Krystvärkar känns verkligen som att göra nummer två har jag i alla fall insett.
Eftervärkar. Mm, det hade jag ju hört talas om men HERREGUUUD vad ont det gjorde! Natten mot söndagen (födde fredag morgon) vaknade jag av ontontont och fick larma för att få smärtstillande. Helt seriöst så gjorde det (för mig) minst lika ont som värkar (kanske inte de allra ondaste värkarna, men ändå ;-)). Det var en barnmorska där som var otroligt känslokall och ja lite empatilös, när jag bad om fler värktabletter. Hon sa att det minsann är värre med eftervärkar om man fött fler barn. Eh, jaha? Men JAG har ju svinont NU!?? Det var också en sån ”period” jag tänkte att det är minsann inte bara är att föda barnet som gör ont, det gör ont även efteråt.
Och när mjölken rann till. Jag tror jag höll på att få mjölkstockning för en dag gick jag runt och grät av smärta HELA DAGEN. Det spände och gjorde så jäkla ont, men där har jag mig själv att skylla lite haha… Eftersom Elion inte kunde äta från mig och jag var rädd för att det skulle förstöra chanserna för amning och ville att mjölken skulle rinna till så han kunde ammas pumpade jag minst 10 minuter på varje bröst istället för 5-7 minuter per bröst och gång. Inte att rekommendera.
Ja det var kanske det mesta? Det ÄR fysiskt jobbigt att ha gått igenom en förlossning och att återhämta sig kroppsligt gör man helt enkelt inte på en dag eller två. Det är en tid även efteråt som är lite fysiskt jobbig samtidigt som allt annat är nytt och man vill helst inte göra något annat än att bara titta på sin bebis och framför allt så vill man inte ha ÄNNU mer ont. Det är och tungt att vara gravid (i många fall) och smärtsamt att föda barn men allt onda slår inte KÄRLEKEN man känner. Ja den kärleken går inte att jämföra med något annat. Det är helt galet att man faktiskt KAN älska någon annan så mycket! Och det jag tycker är allra häftigast är att denna redan från början enorma kärlek bara växer sig större för varje dag!
Ja, vi skrev om samma saker, men på lite olika sätt. Fick du någon babyblues förresten?
Oj vad nyttigt det var att läsa detta. Jag förstår förstås att många upplever graviditet och förlossning på olika sätt så jag ska inte förvänta mig att det blir precis så för mig, men det var ändå intressant att höra hur du upplevde det.
kram på dig!
Eftervärkar upplevde jag aldrig och hade inte hört talas om heller… Tråkigt med den barnmorskan.
kram
Jag kändenapp av eftervärkar alls. var lite öm i magen, men mina sammandragningar NU gör ondare än eftervärkarna. I det stora hela tyckte jag inte att tden efter var jobbig alls.. Visst frsta dagen kunde jag knappt resa mej för att jag var så slut i kroppen. Men annars mådde jag nog oförskämt bra 😛
Vad härligt att få höra dig berätta om hur du upplevde allting… Du skriver verkligen en härlig blogg, fylld med energi.
Åh, det kanske är konstigt att säga att det var en "fin" text, men jag tycker faktiskt det. Sånt här är det få som vågar tala om. Jag visste inte vad avslag var för något innan, och eftervärkar visste jag inte ens fanns.
Tack Evelina =) Du är så.. vanlig på något sätt, och jag gillar det =) haha!
du skriver verkligen fint om allting:-) allt vänds till något positivt:-)
nästan så man längtar igen nu ju;-) hehe, kramar
Vilket bra inlägg Evelina!! Det är inte så många som skriver om hur allt känns med kroppen efteråt, och det är ju kanske inte så konstigt eftersom de underbara bebisarna tar all tid och uppmärksamhet. Men detta var ett riktigt nyttigt inlägg. 🙂 För mig som varken fått barn eller varit gravid är det kul att läsa om allt vad det innebär, inte bara om molnen. 🙂 hihi.. Iofs kommer jag ju inte ha en normal förlossning den dagen vi bildar familj, men man det finns säkert mycket man känner likadant om ändå.
Hoppas du har en riktigt trevlig stund på gymmet. Du är riktigt duktig och flitig. 🙂
Kramar
Jag tackar för att du gjorde detta inlägget =)
Kul att ngn skriver om detta med, avskräcker inte mig när vi ska ha barn men det var riktigt "kul" att läsa det =)
Oj vad jag insåg att jag har haft det lätt och bra efter jag läste ditt inlägg.
Efter min förlossning så blödde jag dryga veckan och hade inga problem med eftervärkar eller övrig smärta. Visst var man mörbultad men jag hade stält mig in på det värsta men fick uppenbarligen ett lidrigt avslut på allt. Och nummer två var en ren befrielse efter några dagar. / Elena
Mycket som stämmer med det du skriver, även om man kanske inte pratar så mycket om det.
Mina eftervärkar gjorde svinont och jag hoppas verkligen inte att de blir värre denna gången. Tur nog tror inte min barnmorska att det ska göra ännu ondare, men man vet ju aldrig.
Känns ändå okej nu att vara nära förlossningen, trots att man vet precis hur ont det gör nu när det är andra gången!
Så himla fantastiskt med någon som verkligen beskriver hur det är efter en förlossning. Jag har själv inga barn och har inte funderat på det på några år men jag älskar att läsa din blogg och följa ert liv med lilleman. Jag har verkligen saknat att läsa om EXAKT hur allt runt i kring en förlossning går till och jag uppskattar verkligen ditt inlägg! Modigt och bra! Du har heller inte lyckats avskräcka mig utan det känns mer skönt att någon vågar prata om det. Tack Evelina!
Sant. Men som sagt det är ju värt allt och lite till när man får se sin lilla skatt växa upp 🙂 / Elena
Himla bra inlägg 😉 Jag vill lova att sammandrgningarna efter med andra barnet gjorde sjukt ont… 😮 Hade jag inte förberett mig på..
Hoppsan, det blev anonymt.. 😉 Bara jag som delar med mig!!
Tack för att vi fick ta del av dina erfarenheter.
Jag blev snittad med första barnet och kände inte så många av de där symptomen, så därför är jag lite nervös för hur det kommer att bli med en ev "normal" förlossning denna gång.
Tack för att du delar med dig så öppet om det här! Man får lätt uppfattningen att allt är rosa moln och frid och fröjd så snart bebisen pluppat ut, jag tycker det är jätteskönt att läsa om hur det verkligen är (eller kan vara – för det är väl individuellt hur man upplever smärta och så menar jag).
Cred till dig som delar med dig av dina upplevelser!
Och tack för en härlig blogg =)
Kramar
Jag kände aldrig av några eftervärkar när magen drog ihop sig:O Många säger ju också att de är så jobbigt med krystvärkarna då man inte får krysta(värkar vara vanligt..?)Kände du de så oxå? Jag "hann" aldrig känna det för mitt första barn hade jag krystvärkar med i 6 minuter och hon var ute på 3 krystvärkar så barnmorskorna var impade;)(hela förlossningen från att vattnet gick tog 2,5timmar) Hoppas ni frå en bra dag:)
Jag känner igen mig SÅ i din text. Bra skrivet!
Förutom att vi fick åka hem tomhänta eftersom vi fick en ängel.
Men den fysiska smärtan väger lätt om man jämför med den psykiska.
Gillar att du skriver även om den oglamourösa sidan av att föda barn. Förrutom den obeskrivbara kärleken till barnet så är ju inte allt runt en förlossning som att vandra på små rosa moln! 🙂
Det är ju trots allt en nästan 4-kilos klump som har passerat de nedre regionerna! Hihi…
Kram på dig och din lille prins
Vilket bra och informativt inlägg, och du är mänsklig! 😉 Du kan känna smärta du också eller tycka att saker är jobbiga.
Tack fina Evelina för att du delar med dig så öppenhjärtligt!
Massor med kramar
Tack för att du delar med dig Evelina! Detta ämne känns väldigt aktuellt för mig eftersom jag födde vår dotter igår! 🙂 Jag har ännu inte känt av några eftervärkar och det har gått bra att både kissa och bajsa trots några stygn, men man kanske inte ska ropa hej ännu. Hur som helst håller jag med om KÄRLEKEN man känner. Det är helt fantastiskt att få uppleva detta! Kram till er från mig och lillan
Det känns verkligen tryggt att läsa din blogg. Man har så mycket med frågor som man får svar på här. Du gör mig lugn inför förlossningen och beskriver verkligen precis hur det skulle kännas. Trotts allt det onda som du beskriver känner jag mig trygg i de orden du säger. Visst vet jag att det kommer att göra ont, men tack vare dig och dina ord så känner jag mig tryggare i det som kommer att hända.
Jag ser verkligen fram emot BFdagen. 🙂
Kramar
Vad härligt detta var att läsa! Med endast 36 dagar kvar till bf försöker jag snappa åt mig varenda liten detalj som ger mig mer skinn på näsan. För även om det inte händer just mig eller känns likadant för mig, så vet jag att det KAN hända och det KAN kännas så.
Tack för att du delar med dig Evelina!
Kram
Vad kul att du vill dela med dig av det som nog alla egentligen upplever men kanske inte alltid pratar om 🙂 Eftervärkarna var jag aldrig beredd på. Jag levde på smärtstillande rätt länge efter och starka varianter som knappt hjälpte ändå. Usch, det var nästan värre än förlossningen. Var ett tillfälle när jag kommit hem som jag var nära på att åka in igen för det gjorde så fruktansvärt ont att jag blev orolig att det var ngt med livmodern.
Känslan av tomhet känner jag igen. Sen kändes det inte normalt på länge men nu mer än ett år efter så kommer jag knappt ihåg hur det var att vara gravid :S
TACK för att du berättar så öppenhjärtligt om dessa frågor som kan vara lite "känsliga" men som jag (och säkert många andra som ej fött barn) funderar mycket kring. Din blogg är underbar och jag hoppas du kommer fortsätta låta oss ta del av ditt liv i den dos du orkar och känner är lämplig att ge. Grattis till din fina familj!
jag kan lugna dig med att det inte blir samma med 2a barnet.. jag hade så träningsvärk med första att jag inte kunde böja armarna!!! ..
med 2a hade jag ingen träningsvärk öht..
behövde inte sys därnere.. var lite öm första dagarna men inget som besvärade!
med 1a kunde jag knappt skratta för det gjorde såååå ont därnere..!!!! 🙁
Hade iof krystvärkar i 3 jäkla timmar med 1a barnet.. Till slut kom han ut med hjälp av yttre press.. på 2-3krystvärkar.. jag var jättesvullen efteråt.. så pass att de hade lite svårt att se var de skulle sy.. 2mån efteråt hade det fortfarande inte läkt ihop ordentligt..
Blev bara sydd invändigt. Det gjorde ont vid sex i hela 10mån efteråt.
Allt gick MYCKET lättare&smidigare med 2an!
Plopp så var han ute!;)))
Fy, nu skrämde du mig riktigt bra 🙂 hahaha!
Då kanske man inte ska vara så nödig rädd för förlossningen da 🙂 hehe!