Haha det är SÅ KUL att gå igenom bilder på Elion… Jag rensar ut till en speciell mapp och ska sen föra över på ett minne, så att bilderna på honom finns på ett annat ställe som back up. Här är vi relativt nyinflyttade i staden, bilden är tagen för lite drygt 2 år sedan. Om jag ska följa min egen utveckling är det nog denna perioden, nyinflyttad och med ett nytt spännande jobb, som jag tycker att jag hade min bästa period utseendemässigt. Det var innan skilsmässa, dåliga relationer, rättegång, uppsägning. Nu tycker jag mest att jag ser trött och sliten ut. Inser att jag väl kanske behöver tid att återhämta mig efter allt kaos? För nu är jag ju lyckligare än nånsin men sinnet är samtidigt tröttare än vad det varit förr… Känner mig orkeslös MEN glad!
Jag storsatsar på rensning just nu. Håller förrutom bildrensning på med Elions rum idag. Han har så mycket ”skit” så jag försöker få bort det från lådorna och ge mer plats till det han faktiskt leker med mest.
Sånt som också behöver rensas – sjalar, skor, väskor… Rätt bra att vara arbetslös ibland 😉
Fin skylt från Nillas Handelsbod som uttrycker lite hur jag känner över min lilla familj, vi är nog lite knasiga (speciellt de andra två haha) men tillsammans har vi allt. Det enda jag behöver.
Att leva detta familjelivet som vi gör är ju nytt för oss alla tre – nytt för Elion att ha en bonuspappa, nytt för mig att dela Elion med en annan man och nytt för M att leva familjelivet… Men jag tycker vi gör det bra, även om vi fortfarande liksom håller på att hitta våra platser. Det har ju trots allt bara gått 9 månader! Rätt kort tid samtidigt som inte känner minsta tvivel på att det är M jag ska dela resten av mitt liv med. Jag är överlycklig för att Elion är så glad i M och tvärtom, han hade verkligen inte kunnat få en bättre bonuspappa!
Nu väntar snart förskolan för Elion, bodypump för mig under dagen och så fotbollsträning ikväll. Jag ska försöka köpa något på Team sportia för mitt presentkort jag fick från E och F i födelsedagspresent också! Nya träningsbralls lutar det åt, är lite sugen på ett par mönstrade. Så snyggt!
Grattis till Elin som blev vinnaren! Maila mig adressuppgifter samt telefonnummer på happilyeve@gmail.com.
Åh det här va en fantastiskt tävling. Då vi nyss flyttat till radhus och fått en liten dotter så är det ommålning som står på listan här. Eftersom vi bor långt ifrån släkt har vi ingen som kan hjälpa till och då hade den här vart perfekt! Man kan ju inte hjälpas åt på samma sätt när en behöver ta hand om bebisen.
Jag visste inte ens att en sådan här fanns! Vi skulle börja med hallen. Sen skulle jag måla om byrån som dotterns kläder ligger i. Efter det kommer toaletten som just nu går i mintgrön. Efter det är det väggen in till köket, väggen i trappan upp till våning två (är fyra meter i tak där så jag har förbjudit sambon att försöka vingla på en stege för att måla) och sist men inte minst alla mina små projekt.
Jösses. Insåg precis att vi har väldigt mycket målning framför oss. Haha.
Kram!
Kommentera
En gråregnig eftermiddag (något ljusare blev den med skattepengarna på kontot) bestod av gräsklipparfix för den här lilla familjen. Efter hämtning på förskolan blev det mellis hemma innan vi hämtade M på jobb och så vidare till hans föräldrars hus där gräsklipparen (som ska säljas) står. Jag och lillE kastade frisbee mestadels av tiden 😉
Innan hämtning på förskolan blev det bildrensning (kommit till sommaren 2012 nu, puh!) och prommis med fina Karin. Älskar att umgås med henne, hon är en sån där äkta och genuint snäll människa som alltid ger härlig energi… Jag är lyckligt lottad som har tur med såna vänner!
Känns som det blir sängen tidigt hos oss ikväll…. Snark!
KommenteraTisdagstrött hej! Mår du bra idag? Jag halvligger i sängen med en gosig katt i knät. Kröp ner här igen efter att ha lämnat Elion på förskolan vid halv nio. Han är överlycklig när vi vaktar Signe och visst är det mysigt sällskap med en liten misse. Mindre mysigt att hon väckte oss vid 4 inatt, och sen ville Elion gå upp 05.18… Min morgonpigga kille! Tur att han nöjer sig med att kolla tv själv en stund när han går upp så tidigt ;).
Tänk att jag har varit arbetslös i två månader redan. Fast arbetslös var jag ju knappt i två veckor, innan jag jobbade mina första timmar på nya jobbet ;). Och att jag skulle börja där bestämdes samma vecka som jag slutade gamla jobbet. Hade jag inte haft siktet inställt på studier så hade jag kanske inte bara haft ett extrajobb nu. Men som sagt så är det BÄSTA extrajobbet, är så skönt att de vill ha mig där i flera år framöver. Planeringsmänniska som jag är lugnar det mig att veta att jag kommer kunna plugga utan att ta lån. Som det ser ut nu, tack vare hur vi bor, i Ms ”billiga” bostadsrätt (jag gick liksom från att ensam ha en hyra på 5700 kr för min hyresrätt jämfört med 1400 kr nu). Men jag tar det som det kommer, tänker testa utan först i alla fall. Som ni vet är jag lite (okej väldigt) ivrig och samtidigt som jag vet att en utbildning är en investering för framtiden så är jag lite otålig på att faktiskt kunna jobba på ”riktigt” igen. Spara pengar till det vi vill köpa (radhus t ex), göra det vi vill göra (resa t ex). Sen utesluter ju inte en sak det andra, det är väl bara att allt måste få ta lite mer tid nu. Och så länge jag har tid och vardag med M och Elion är jag världens lyckligaste, oavsett tjocklek på plånboken. Haha när jag först berättade för M att jag vill plugga blev han lite skeptisk. Just för att jag är väldigt ivrig och ofta impulsiv. Han är det inte, inte när det gäller så stora saker i alla fall. Men samtidigt sa han att han gillar att jag faktiskt gör det jag vill, att jag tar tag i sånt jag vill göra. Helt ärligt så får jag nog många spontana idéer och emellanåt kanske jag lägger ner det… Men är det något jag verkligen känner är rätt, så ser jag till att det blir verklighet, då går jag all in. Därför är jag både spänd och nyfiken på hur jag kommer känna om jag faktiskt börjar socionomprogrammet. Jag tror att jag kommer känna att det är rätt, men tänk om jag inte gör det? Det skrämmer mig lite… Samtidigt så vet man inte förrän man testar? Jag är rädd för att göra mina närmsta besvikna men samtidigt måste jag göra detta för att inte göra mig själv besviken, och inte tänka what if sen längre fram. Den tanken är jag ännu räddare för.
Kommentera