Idag har jag på mig en fin blus från Mom2Mom, den är verkligen precis lika fin utan magen som med. Just nu har de stor midseason sale men jag hittade inte just denna, däremot denna och denna som är liknande.
Nu ska jag och lillskruttan ut på promenad! Hade så gärna velat träna men har tryckt in pausknappen då det är något som ligger och spökar i kroppen. Alla fyra är förkylda och jag vill verkligen inte få något att bryta ut i onödan nu innan det är långledigt med M hemma. Elion åker förresten till Norrland imorgon, han ska upp och fira farmor som också fyller år på söndag.
Åh vad jag känner mig glad idag! Långhelg coming up och igår bokade vi hotell inför minisemestern vi har tänkt en del på. Helgen innan det sätter igång med husrenovering och flytt drar vi alla fyra till en weekend i min favoritsommarstad Göteborg. Ska bli skönt att komma iväg innan kaoset på hemmaplan drar igång haha. Och Iduns första resa och vår resa med henne! Elion har varit på Liseberg varje år sen han låg i magen och jag kommer hålla liv i den traditionen så länge han vill. Hoppas såklart att både han och Idun vill fortsätta åka dit med oss ända till vuxen ålder och kanske även då ;)…
Vi ska självklart besöka Liseberg och Universeum men i år skulle jag även vilja testa något nytt utöver favoriterna. Vi brukar använda Göteborg Citycard vilket ger fritt inträde och fri parkering hela helgen och det är ju bara hur smidigt som helst. Här kan man se vad man kan hitta på med barnen, men det finns olika kategorier till precis alla :). Det blir ett för oss nytt hotell också, Hotell Bellora. Nån som bott där? De största kraven på våra hotell brukar vara att det ska ligga centralt och vara fräscht. Så skönt att kunna gå till allt, eller ta spårvagnen inte minst för upplevelsens skull (ingår också i Göteborg Citycard).
Jag och båda barnen på Liseberg förra midsommar. Ja jag var ju ovetandes gravid då och plusade bara nån dag efter vi kom hem från Göteborg ;). Denna midsommar befinner vi oss i stället i vårt nya radhus och renoverar för fullt men jag är så glad att det blir en Göteborgstrip innan dess!
Jag och mina två små älsklingar i förmiddags. En som blir två månader idag och en som har varit storebror lika länge.
Det var vi såklart tvugna att fira efter BVC-besöket!
Idun hade bara gått upp 125 gram på två veckor så det var ju en hel del mindre än 150 gram i veckan som är ”normen”. Å andra sidan har hon ökat väldigt fint innan så ingen fara på taket och det är säkert förkylningen som spelar in en del med.
Lilla skruttans förkylning verkar bli sämre och hon blir varmare och gnälligare för varje timme ungefär. Stackars lilla älsklingen som annars brukar vara världens gladaste…
I morse hade vi förresten en tomte hemma! Alltså energin denna killen har… Härligt på många vis såklart för han är ju glad mest hela tiden men känns tyvärr också svårhanterligt emellanåt. Han har liksom FÖR mycket energi och kan inte alltid stanna av takten. Fler med samma ”problem” med sin femochetthalvtåring?
Tisdag och näst sista jobbdagen för min älskade den här veckan. M har tagit ledigt på fredagen nämligen. Alltså kortveckor… Lovely!! Vi pratade om att måla stugan men det ska visst inte vara tillräckligt varmt så det får nog vänta. Även om det hade varit väldigt bra att göra det innan vi får tillträde till huset för då vill vi såklart lägga allt krut där ett tag. Igår blev det klart att M tar semester veckan efter midsommar istället för som det var tänkt först, och det passar ju bättre i och med att vi får huset midsommarveckan.
Natten har varit sådär, lillasyster är snorig och täppt och tycker nog det är jobbigt så hon sover inte så bra. Och då gör inte jag det heller såklart, hade gärna tagit det istället för henne! Det är nog på gång för mig med, och killarna också. Tur att det bara är förkylning men efter allt jag hört om RS-virus är jag lite nojig. Vi ska till BVC idag för mätning och vägning. Och kolla mitt mående om jag inte minns fel? Det är ju himla bra att man faktiskt gör det, för att fånga upp de mammor som inte mår bra efter en förlossning. Jag har haft ”tur” och känt omedelbar lycka och total kärlek för båda mina barn från sekunden de läggs på mitt bröst, men jag vet ju att det är så för långtifrån alla. Jag önskar att alla då kunde få rätt kontakt och hjälp av bvc-sköterska/barnmorska! Om jag hade mått dåligt med Elion hade jag nog inte vågat öppna upp mig för bvc-sköterskan eller barnmorskan vi hade då, det hade jag lätt kunnat göra denna gång. Så om det inte känns rätt med just er barnmorska – byt om möjligheten finns! Det är ändå viktigt att det känns bra att prata med den personen då man är så ”blottad” som kvinna när man ska föda barn/har fött barn. Och personkemi har man inte med alla, så är det ju.
Och så några försenade bilder från lördagens överraskningsfest! Här är de 60 rosorna till 60-åringen!
Minst sagt chockad svärfar möttes av nära och kära i deras hem…
Han fick välkomstbål i ett gigantiskt vinglas som fick hänga med hela kvällen 😉
Lilla familjen som visst bara fångades på ett gäng suddiga bilder ;).
Presentöppning! Av sina tre söner med familjer fick den nyblivna 60-åringen en upplevelsepresent – en smakprovningsupplevelse med hotellövernattning i valfri stad.
Många skratt blev det under kvällen, inte minst när det var dags för pinatan och det gick… sådär! 😉
Sen fortsatte som sagt festen till halv fyra för övriga som inte har en liten bebis hemma, vi åkte hem framåt 11 för att samla några timmars sömn även om vi gärna hade stannat festen ut också. Får bli på 70-årsfesten ;). Älskar Ms föräldrar och sättet de är på! Och tänk att jag äntligen har fått en familj i samma stad där jag bor, det har jag saknat. Inte minst kommer det underlätta med barnvaktshjälp så att jag och M kan fortsätta dejta och få tid för varandra. Vi är duktiga på det i vardagen också tycker jag, vi kramas och pussas mycket, går alltid och lägger oss tillsammans för att prata utan tv eller annat som stör osv. Man får inte glömma bort varandra och att ta stunder för att fokusera på kärleksrelationen också även om man är mamma och pappa i första hand. Men man får inte bli bara en mamma och en pappa för varandra.
Det blev visst ett litet sidospår ;)… Ha bästa tisdagen nu!
Jag har nu bloggat i drygt 8 år (!) och har haft väldans tur genom alla dessa år, när det kommer till vilka som läser och kommenterar. Eller ja, vilka som läser kan jag förstås inte säga nånting om egentligen, men ni som lämnar spår efter er är oftast så goa så det inte är sant. Och nu menar jag inte bara kommentarer med komplimanger till mig eller min familj haha, utan att ni kommer med tips och råd, delar med er och har en dialog. En schysst och mogen dialog. Jag gillar känslan av att skriva av mig och liksom ”prata” med er, som man gör med vänner. Ni är så många som faktiskt känns som vänner! Det blir nog lite så när man år efter år har kontakt, även om man inte ses.
Men bloggvärlden har förändrats rätt mycket sen jag började blogga. Jag vet att jag är rätt lyckligt lottad i snällhet på kommentarer (alltså jag får ju en del, men väldigt få kommentarer som är mindre trevliga, men helt ärligt tror jag bara det är från människor som stör sig på mig, egentligen utan anledning eftersom de mest troligt inte känner mig) och att det finns de som får så många elaka kommentarer att de känner sig hotade och kanske till och med väljer att sluta blogga. Vilket är synd, för det är väl det som nätkränkaren är ute efter? Fast kanske ändå inte. Kanske är det bara en vilja att trycka ner och se att orden man lämnar efter sig gör just det? För om bloggaren slutar blogga, då kan jag ändå tänka mig att nätkränkaren blir snopen och till och med kommer sakna bloggen som denne fortsätter läsa år efter år? Det finns ju en anledning till att denne fortsätter gå in på bloggen gång på gång?
Jag måste ändå ge lite cred till en del av de mindre snälla kommenterarna jag har haft genom åren. Det är faktiskt inte bara en gång jag har fått mail en lång tid efter de elaka kommentarerna. Där personen bett om ursäkt och erkänt att anledningen till att denne skrev som den gjorde, var för att den själv inte mådde bra just då och på något sätt skrev elaka ord för att på något sätt få sig själv att framstå som bättre. Men vi måste fokusera och tänka på att vi är alla människor. Vi gör mindre genomtänkta saker emellanåt. Vi gör definitivt saker som inte alla skulle göra likadant. Men snälla, kan vi inte då försöka tänka på att alla gör det som är bäst för dom själva? Man, i alla fall känner jag så, måste lita på att man gör det som man själv är övertygad om är rätt i just den situationen. Och läser man något på exempelvis en blogg kan man såklart få tycka olika, men man vet för det första inte alla omständigheter (helt omöjligt) så bara där är ju en signal på att man nog inte ska tycka högt utan istället tänka att det finns säkert orsaker till att den personen gör si eller så.
Hittade ett inlägg i Daniel Elfvendahls blogg om att det finns något som heter NoHate-dagen. Det finns ju ”dagar” för nästan allt nuförtiden, men dagar som fokuserar på kärlek kan man väl inte få för många av ;). Alla hjärtans-dag finns ju i ”verkliga livet” och med tanke på att vi lever över nätet på många sätt nu, och det där kryllar av krängningar, behövs det en speciell dag som fokuserar på att sprida vänliga ord där istället.
Själv går jag lite efter mantrat – har man inget snällt att säga, säg ingenting alls. I det här fallet, skriv inget om du inte känner att det är något du själv skulle vilja läsa från någon du inte känner. Det är ju faktiskt vi tillsammans som bestämmer vad det ska vara för stämning i bloggvärlden och på nätet.
Tycker du att bloggvärlden har ändrats genom åren, och i så fall hur?
Kommentera