I will always love You
♥
”Matte, min hussepusse,
se vad jag kan!
Jag kan gå nu,
och jag hoppar lite grann.
För mina vingar de bär mig
varthän jag än vill,
flyger dit där ni är,
och följer ert liv.
Fast ni inte ser mig
så är jag alltid där,
någonstans runt om er
i universums stora sfär.
För jag färdas över ängar
bärs upp av en vind,
tittar till er och flyger ner
och ger en puss på er kind.
Jag samlar era tårar
och fyller på vår brunn,
vars vatten blir till regn
som landar på er mun.
De tränger in i er själ
för att läka de sår,
som gör så ont av saknaden
av allt ni inte får.
Ha mig intill er
närhelst ni än vill,
ge mig all världens kramar,
vad jag än vill och lite till.
För ni vill visa er kärlek
ge mig allt så fint.
Men matte/husse, er kärlek
känns från jorden och ända hit.
Jag säger stolt till de andra
små änglar som är här
Titta – det är min matte/husse!
och de håller mig så kär
Jag lyser utav stolthet
som blir till stjärnans ljus,
som ni ser om natten
när det släckts i varje hus
För jag är den stjärna
som lyser stark och klar.
Jag är ljuset inom er
som alltid stannar kvar.”
♥
Tack Anna för den fina texten ovan och tack alla andra för fina ord. Ni är kanske några som har hängt med sen hösten 2007 när Lancelot blev en del av vår familj? Han har ju ganska ofta funnits med på ett hörn lite här och var i bloggen, han ville alltid vara med och var en otroligt tillgiven katt samtidigt som han var en riktig vilde. Tiden har gått alldeles för fort, önskar så att vi fått väldigt många år till med honom. Tack älskade Lancelot för att vi fick ha dig hos oss dessa år, du är saknad more than words can say!
Kommentera
Linnet är snyggt till det mesta men kanske inte mina slitna jympadojor… Shortsen är från lindex (gamla) och koftan från Esprit (också gammal! Nya örhängen från sahara silver.
Efter middagen idag gick vi bort till hästarna i vanlig ordning. Mest för att komma iväg en stund för orken att göra någonting alls finns inte där just nu. Men life goes on, speciellt när man har en liten kille som lever livet till fullo! Vi är så lyckligt lottade som fick ha Lancelot hos oss i nästan 5 år. Han har gett mig så otroligt mycket bara genom att finnas. Vi har alltid haft ett speciellt band han och jag, och jag är glad att jag fick vara där till hans sista andetag. Gud vad tomt det kommer vara utan hans kropp runt mitt huvud på natten, utan han som följer efter oss överallt, som vill vara nära nära alltid.
Jag har gråtit och gråtit sen kl 12 idag när veterinären sa att prognosen inte såg så bra ut om det var njurarna det var fel på så var glada att jag har glasögonen på mig ;)…
Kommentera
Hela jag består av sorg, ungefär 110 % av mitt hjärta blöder. Ångest, dåligt samvete och SAKNAD varvas men en känsla som består är kärlek. Vad jag älskade den lille katten ♥
Han hade kraftig njursvikt, så pass att veterinären inte tyckte det fanns något att göra. Eftersom han alltid varit smal var det förmodligen något medfött men visst har han blivit alldeles för mager på sista tiden och det kommer alltid finnas där i bakhuvudet, varför vi inte kollade upp det. Kanske det hade blivit annorlunda. Nu led han (vilket vi inte märkte förrän igår när han blev helt orkeslös) men det gör han som tur är inte längre. När Elion frågade var Lancelot var sa jag att han var så sjuk att han inte kunde följa med hem, kattdoktorn visade honom till himmeln där han mår bättre, och sitter och vinkar till oss.
Finns inga ord som kan beskriva hur ledsen jag är, vi går som i en dimma här hemma och bara är. Jag skulle ge allt jag har, sälja huset, ja vad som helst om det hade kunnat hjälpa honom. Allt är verkligen relativt, mina tidigare bekymmer känns helt plötsligt inte lika väsentliga när de sätts i jämförelse mot att förlora en familjemedlem. DET är smärta.
♥
KommenteraTårarna rinner, jag sitter och väntar på försäkringsformaliteter men ingenting känns längre lika viktigt… Livet kan verkligen ändras hastigt och plötsligt, det enda som spelar roll i slutändan är att vara med dom man älskar och ta vara på tiden man har tillsammans. Den är begränsad men till vad vet man vet aldrig i förväg. Jag trodde faktiskt inte det kunde bli värre nu men det kunde det visst. Värre och väldigt, väldigt tomt.
Jag kommer alltid att älska och sakna dig Lancelot <3
Ja herregud… Sjuk katt, sjukt barn, vi har glömt deklarera! Det är verkligen inte nån turperiod i livet vi har just nu och det fattas väl bara att jag också blir sjuk så jag inte kan åka upp till Stockholm i helgen.
Har pratat med veterinär nu och de har fullt men gav oss en akuttid och varnade om att han mest troligt kommer få stanna kvar där. Då började jag gråta.
Elion har fått ögoninflammation och har typ bara ett öga. Det varade lite igår och är idag hur svullet som helst. Det andra har börjat vara också så imorgon ser han väl inte något. Fredrik får vabba och jag ska med min andra bebis till veterinären.
Mitt i allt elände har i alla fall Allt för föräldrar berikats med den
♥
Kommentera