Torsdag. Veckan rusar som alltid! Sovit dåligt, vaknade med näsblod och sjukt ont i nacken. Inte roligt men mysigt att få bonuspussar av M mitt i natten haha. Han sover visst dåligt om jag gör det. Fortfarande slut i sinnet. Det tar på krafterna och det kommer bli ännu tuffare. Men det kommer bli bra, det vet jag. Ska aldrig mer tvivla på min magkänsla. Ska inte vika en millimeter från deras sida.
Kvällen var väldigt fin. Vardaglig till max men vardag behöver jag extra mycket nu tror jag, som kontrast till det overkliga som sker. M fick jobba en stund och jag hann bädda rent och tvätta innan han kom hem. Sen åt vi middag och satt länge och pratade. Framtid. Inte om utan när och hur. Det här känns så rätt. Fortfarande lite overkligt bra och lite för enkelt, men så galet bra… Sen tog jag en prommis på isunderlag medan M målade. Bonde söker fru. Jag bara smälter av henne som får känna på riktig kärlek för första gången vid 46 års ålder. Att vara kär är ju något alla borde få känna! Lika underbart oavsett ålder. Direktimporterad apelsin till kvällsfika (Ms föräldrar kom hem från Spanien och hade med sig det och en present till Elion!! Jag dör så fint!) och hallonlakritsglögg under en filt. Den var god men inte så god som vi trodde den skulle vara. Hallonlakrits är bådas favoritgodis! Vi har delicatoboll och chokladchili att testa också 😉
Idag har jag bl a:
Sett ännu ett prov på Katrin Zytomierskas barnvagn som hon har designat
Klistrat ungefär tusen klistermärken på förpackningarna av våra nya barnvagnsfläktar
Pratat med en av mina favoritbloggare Hugo Rosas om roligheter
Lyssnat på Takida (kände enorm saknad helt plötsligt)
Ätit godis (fyyyy, vill verkligen sluta med det på vardagarna men svårt när det bjuds på jobbet haha)
Känt mig otroligt trött i sinnet men också otroligt glad över all kärlek jag får
Nu ska jag:
Springa till bussen
Åka hem till M
Pussa på honom och hoppas att han inte behöver jobba på jouren idag
Gå långpromenad
Njuta vardagsliv som jag älskar (även om det just nu innebär en del flängande)
Tänkte på det innan när jag var ute på min lunchprommis… Var det inte Blondinbella som skrev ett inlägg till sitt 15-åriga jag eller nåt sånt? Det slog mig att om jag skulle ge råd till mitt tonåriga jag hade det varit att våga släppa in människor. Alltså verkligen släppa in. Kanske det aldrig hade gått så här långt då. Kanske. Men i vilket fall. Även om det är läskigt att på riktigt öppna upp sig för andra människor så är det oftast värt det. För om de bryr sig, om de älskar en på riktigt så finns de där oavsett. Och en relation som byggs på förtroende är helt klart den bästa sortens relation. No doubt.
♥
Kommentera (3)Igår grät jag små tårar typ hela tiden men lyckades hålla mig rätt samlad ändå som tur är… Var så arg och framför allt ledsen. Det var hur skönt som helst att få prata ut ordentligt i Ms famn på kvällen när Elion hade somnat! Hela dan fick jag dessutom pepp från de finaste människorna i världen. Min alldeles egenvalda familj. Några genom blodsband men mest bara världens finaste människor som jag har turen att ha i mitt liv.
Idag när jag väntade på bussen hade jag istället tårar av lycka i ögonen. När jag hade pussat hejdå till Elion på förskolan och var hemma för att lämna cykeln innan bussen hade Cintya varit förbi och lämnat ett kort med fina ord och en biodejt inuti!! Mormor Marias sms på kvällen var också en sån där outstandig grej som gav mig lyckotårar… För att inte tala om era kommentarer!! Miljoner tack för ert stöd och peppande ord. Fantastiska är ni allihop! Jag kommer inte låta henne och hennes manipulation av släkt göra så jag tappar fotfästet. Jag har nog aldrig varit så stark mot henne som jag är idag och jag vet att jag och mina småsyskon klarar det här tillsammans, med hjälp av underbara människor runtomkring oss. Jag är så lyckligt lottad som har världens charmigaste lilla son, världens underbaraste pojkvän och världens finaste vänner (exman inräknad). De ger mig energi, gör att jag mår bra, lyfter upp mig när jag inte riktigt orkar stå själv, som igår. Det är såna människor man ska fylla sitt liv med! Vill man förändra någon eller de på något vis får dig att må dåligt är det faktiskt människor du ska rensa bort. Återigen, livet är för kort för att göra något annat än det som för sig glad och lycklig. Idag känner jag enorm tacksamhet för att jag är så rik på kärlek.
Detta vackra kort får stå vid mitt skrivbord idag ♥
KRAMAR
♥
Kommentera (11)
För dig ska jag göra allt. Jag ska hjälpa dig i livet, med det jag kan. Det handlar inte om att du ska få allt serverat, mest bara att skämma bort dig med kramar och kärlek. Jag hoppas att du alltid är killen som blir världens gladaste av typ en whiteboardpenna som du fick i dagens julkalenderpaket haha. Du är glad för det lilla. Jag vill lära dig vad som betyder i livet, att det inte är saker som är det viktiga. Stötta dig och peppa dig att alltid tro på dig själv. Få dig att verkligen veta vilken fantastisk liten kille du är och att jag alltid finns här för dig. Tack för att du får mig att bli en bättre människa, varje dag. Ända sen du bara var ett litet plus på en sticka har du fått mig att fokusera på det som är viktigast i livet. Jag har ingen mamma på samma vis som du, och kanske just därför kommer jag alltid alltid vårda vår relation som det finaste jag har. För det är det. Utan dig i mitt liv skulle alla dagar vara grå. Tack finaste Elion för att jag får vara din mamma.
♥
Kommentera (10)Just nu vill jag gå i ide och sova ett par månader eller så. Vakna upp i vår när det hela förhoppningsvis är över, så gott det går. Tur att livet är och framför allt att son och jobb puttar mig framåt för jag har noll energi idag. Tömdes på den sista för en timme sen. Jag har tur som känner så mycket kärlek just nu men mitt hjärta gör även för jävla ont. Jag vill inte vara i det här, valde inte det av de anledningar som vissa tror. Hämnd handlar det inte om. Men handlingar får konsekvenser, så är det ju. Till slut fick det konsekvenser även för henne. Det som händer nu och hänt ett tag är följden av att min mamma blev polisanmäld förra hösten. Av mig. Jag gjorde det av en enda anledning. Tänk dig att befinna dig över 100 mil bort och ha sin lillasyster i telefonluren, höra henne bli hotad till livet av vår mamma som inte visste att jag var i telefonen? Men jag vill henne (mamma) inget illa, trots det hon gjort. Ville bara få bort mina syskon från det som även var min verklighet i många år. Nu är de borta från henne, kvar är konsekvenserna. Min mamma anser sig vara offret i det hela och vi (jag och mina småsyskon) utpekas som onda av vissa. Jag vill bara gråta. Och gråta och gråta.
Har velat hålla det här utanför men jag har ändrat mig. Jag har bestämt mig för att berätta min version av det hela. Det kommer, men inte just nu. Är inte riktigt redo än men kommer bli. Av många anledningar.
Jag mår illa av allt det här. Jag mår illa av att publicera detta. Men på nåt sätt är det ett nödvändigt ont. Och det kan liksom inte heller bli värre än vad det redan är.
❤
Kommentera (96)