Nu ska denna rosa volangrumpa bytas till en vit volangrumpa och klänning. Det är snart dags för överraskningskalas för svärfar, som varit anledningen till hemlighetsmakeriet. Han kommer bli så paff!
Kommentera 
Damen med de söta kanintofflorna väckte mig vid halv sex och var förkyld, storebror tassade upp strax därefter. Så nu sitter vi tre i soffan och laddar för dagen! Eller ja, Elion är fullt påklädd sedan start och lägger pussel för tillfället. Pappa M får sova ut ordentligt efter en förkylningsvecka och gårdagens hemlighetsmakeri. Idag är det dags!
Hoppas, hoppas solen stannar även om prognosen är regn!
Vilde på stan! Tyvärr var det regn i luften så vi fick lämna hans cykel hemma och ta bussen istället. Projekt hämta brudklänning och eventuellt ösregn går liksom inte helt bra ihop kände jag ;)… Här är Elion framför en väldigt speciell plats här i stan – det var här jag stötte på M en utekväll helt oväntat och flera månader efter vi hade kontakt och egentligen skulle gått på dejt. Drygt en månad senare var vi på den där dejten, en sisådär 9 månader försenat. And here we are. Livet alltså, I LOVE it!
Haha, som en kalv på grönbete är han vår Elion…
Och nu hänger den här hemma, klänningen som jag ska ha på mig om lite mindre än fyra månader. Tyckte det var kul att New York fanns skrivet på märkeslappen, känns som lite av ett tecken på att det är rätt klänning ;). Men sen är den ju verkligen perfekt också såklart, även om jag inte skulle trott det av att bara kolla på den på en galge eller på bild. Nu är den stora frågan hur man bäst transporterar den till andra sidan atlanten. Handbagage på flyget?
Vi har varit och flängt runt i stan när M slutade jobbet och sen släppte han av oss hemma för att åka iväg på hemligt uppdrag… Mer om det imorgon!
Sen lagade jag och Elion tacos som vi har ätit och nu myser jag med alla barnen höll jag på att skriva, men båda barnen haha, i soffan med fredagsgott på bordet. Idun ska strax få ett bad och sen är det nattning av storebror. När de sover tänkte jag pyssla färdigt det sista med inbjudningskorten! Eller ja, det sista blir att klistra in själva inbjudan, men korten med alla band och snören blir klart ikväll i alla fall.
Jag vet att jag inte vill att någon i min omgivning skall utsättas för passiv rökning. Jag vet att jag vill se mina barn växa upp i en rökfri värld. Och enligt en rapport har de faktiskt möjligheten att göra det. WHO har nämligen utsett de som är födda 2000 eller senare som den första generation som har möjlighet att leva i en rökfri värld. Vilket skulle innebära en friskare värld där folk lever längre. Något att sträva efter alltså!
(Inlägget är i samarbete med euroClinix)
Kommentera