Haha alltså ni ska bara veta vad sociala dom här killarna är! Igår gick dom och la sig vid 19, ja alltså för att natta minstingen men när jag kom tillbaka efter min entimmesrunda sov båda och jag tänkte att F får sova för han har sovit dåligt på sistone så han behöver samla sömn… Men han vaknade inte till förrän 23 när jag gick och la mig! Och nu somnade dom båda i soffan ;). Det blev ingen prommis eftersom det började spöregna igen så vi får se om den blir av när de här tröttisarna har vaknat igen istället!
En Eve som lyssnar på Melissa Horn och går och städar på övervåningen
”Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
Jag har känslor utan uppehåll
Jag har förlorat en tävling
Men vunnit ett val”
Kommentera
Sköna söndag tycker Sessan, likt alla andra dagar ;)…
Här startade min dag med klippstuga, hann inte ens bli av med pyjamasbyxorna innan vi var igång. Det bästa med att vara deras privatfrisör är ju att jag kan styra lite hur deras frillor ska se ut haha… Jag gillar mycket hår på killar, det ska gärna finnas lite att rufsa i längst upp ;). Just nu är Elion en lintott som ni ser men det var både jag och F när vi var små så det blir mest troligt en mörkare Elion i framtiden. Med mycket hår, precis som på föräldrarna. Fredrik har helst sjukt mycket hår, tjock och mycket. Som börjar bli grått nu hihi, det blir fler och fler hårstrån varje gång jag klipper honom tycker jag ;).
När de duschade av sig passade jag på att dammsuga och skura här nere så kvar är bara jag själv som ska piffa till mig lite inför dagen. Det blir prommis nu efter lunch!
Kommentera
…såg min mage ut så här! Gud vad jag kan sakna den, kan även sakna den där putiga rumpan som försvann någonstans den med haha… Här är jag kring vecka 20 för vi gjorde rutinultraljudet i vecka 18+0 och det var 3 juni om jag inte minns fel.
Jag hade en så kallad pojkmage som inte syntes framifrån eller bakifrån. Jag kände sparkar tidigt, redan innan rutinultraljudet och jag fick sammandragningar ungefär i samma veva som det ultraljudet. Jag hade foglossning, gick upp en jäkla massa kilo, var på gränsen till havandeskapsförgiftning och hade på slutet så ont i bäckenet att jag ramlade ihop ett par gånger när jag skulle ställa mig upp från soffan. Förlossningen varade 33 timmar, hade regelbundna värkar från när vattnet gick men 8 av sista timmarna var jag öppen 4 cm och uppåt och hade hemska värkar fram tills han var ute.
Ändå saknar jag det, det finns inget mer speciellt än att känna de där första sparkarna, det finns inget mysigare än att få små buffar tillbaka när man trycker lite lätt med fingrarna mot magen på det stället där man vet att en liten fot gömmer sig… Det finns inget häftigare än att föda barn, hur ont det än gör. Tycker jag alltså ;). Skulle aldrig byta bort det mot att stå brevid, för mig var det som för många andra, smärtan glömdes av så fort han var ute och låg på min mage. Från första sekund älskade jag honom mer än någonting annat. Tack Elion för att jag fick bli din mamma, för dig gör jag allt!
Haha jag vill egentligen inget speciellt med det här inlägget och jag vill absolut inte ha massa kommentarer med frågor om det inte är dags för nummer två snart. Nej det är det inte. Jag blev bara väldigt nostalgisk när jag såg i iphoto att just idag för tre år sen såg min mage ut sådär. Tiden går så ofattbart fort och jag är så GLAD att jag har fått gå igenom den resan som fortfarande pågår, som jag hoppas får fortsätta resten av mitt liv. Och jag hoppas verkligen att jag någon gång får gå igenom en likadan resa till :).
Kommentera
Äntligen finns den här fina skjortan från lindex i mina ägor! Vackert med svalor. Jag har funderat länge på en fjärilstatuering men har börjat tänka allt mer på svalor istället. Vingar har också varit i mina tankar tidigare. Jag skulle vilja ha något som symboliserar den frihet jag känner efter många tuffa år. När jag var mitt uppe i skiten trodde jag ändå innerst inne att nån dag, då kommer det bli bra. Ni vet sådär som man kan reflektera och vilja berätta kloka ord för den femtonåriga versionen av sig själv? Jag skulle vilja gå tillbaka i tiden och berätta för mig att min magkänsla stämde. Det blev ju faktiskt bra till slut när jag fick bli fri, men min själ har fått ganska mycket stryk och det är först nu jag kan känna den där lyckan i grunden. Jag kommer nog alltid vara en känslomänniska, sånt är svårt att ändra på. Det är väldigt mycket upp och ner för mig, men nu till skillnad mot då står jag på en stadig grund som jag nu har kunnat bygga upp, jag är stark i mig själv och vet att jag klarar av de där riktigt svåra guppen lite bättre när de dyker upp. Jag har testat mina vingar och vet att jag klarar av att flyga!
Haha när vi gick utanför dörren innan var det strålande sol men ett kolsvart moln på himlen lite längre bort. Jaja tänkte vi och började gå neråt… Dröjer inte länge innan det öser ner regn igen men eftersom vi redan hunnit en bit fortsatte vi och var helt dyngsura när vi kom fram. Solade i omgångar medan E sov i vagnen, handlade lite i mataffären och åt sen en glass i solen som hittat tillbaka. Verkligen varierande väder! Lite som mitt humör den senaste tiden hehe… Längtar till SOLSKEN överallt och hela tiden :)!
I farten
Kommentera
