Nyinflyttad i nya staden
Tror ni att kriser brukar komma i en viss ålder eller efter en viss tid? Jag kanske har en 25-årskris just nu med tanke på hur tankarna snurrar? Har inget emot att bli äldre för jag tycker det är fint att få formas av livet och lära av livet, allt som skett har lett mig dit jag är idag… Men jag är inne i en period när jag inte riktigt vet vad jag vill eller ska göra, fast nu tror jag att jag har tagit ett steg i rätt riktning i alla fall, det känns så!
Även om många av mina tankar fortfarande är kaos har jag klarat av att bromsa tempot efter att ha varit i alldeles för hög fart sen i oktober förra året. Då bytte jag jobb, vi köpte hus och allt det där. Det gick fort men det var helt rätt! En del annat hände också som är riktigt svårt att hantera och som är alldeles för privat för att skriva om här… Men som sagt. Efter en uppförsbacke kommer nedförsbacke och även om jag har ännu jobbigare uppförsbackar längre fram ska jag försöka fokusera på och njuta av den här första nedförsbacken som är nu :-).
Hei på deg))Ja, det er nok en fase i livet, og som du sier, alt har gått fort,Så er det vel også slik at samfunnet går fortere. Idag, skal ”alle” være flinke til alt,i heimen,på jobben,være verdens beste mor, kone, og alt skal være ”helt perfekt”. Og da tror jeg man kommer lettere også ned i en bølgedal. Isteden for bare rett og slett være i ”tiden”,Være seg selv, tenke at, er det så farlig.Bare man i seg selv er fornøyd og lykkelig. Bare noen ord fra en ”voksen” mamma)))Ha en strålende kveld)))klem Astrid
Kram
Suck, önskar att du berättat mer så man på ett bättre sätt hade kunnat ”hjälpa” dig och er men samtidigt förstår jag att saker känns för privata för att berätta.. Nåväl, du berättar när du har lust
Hade gärna berättat bara för att få lätta hjärtat men tro mig, det går verkligen inte. Time will tell vad som händer.
Kram!
Jag har själv haft en liten kris under höst och vinter men min var väl lite tvärtom. Jag vet precis vad och vart jag vill men det känns som att jag aldrig tar mig dit, som att jag bara står och stampar. Dessutom hände en hel del annat tråkigt, så det kanske inte är så att det är en viss tid eller period, det kanske bara är så att allt ska hända på samma gång. Men nu börjar det bli ljusare och det känns som att det hjälper till att ljusa upp sinnet!:)
Kram på dig!
Jag tror att det kan vara som du skrev en annan dag. Någon form av vinterdepression. Jag är likadan.
Sedan tror jag också att förändringar, både bra och dåliga, gör att vi måste tänka efter mer. Ett nytt skede i livet kommer alltid med tankar och funderingar och mår man redan lite dåligt är det lätt att man faller över och grubblar mer på det jobbiga än det som faktiskt är helt fantastiskt.
Vi flyttade hem till Värmland i somras efter tre år i Borås. det är först NU jag inser hur mycket jag älskade Borås. Främst flyttade vi för att komma närmare våra familjer då mycket tråkiga saker hände under tiden vi bodde så långt bort. Jag har svårt att anpassa mig till den nya staden fast jag trodde att det skulle bli så himla bra! Nu om en månad får vi ny lägenhet och jag hoppas innerligt att det vänder då, vår och lite nytt.
På sätt och vis tror jag att det är så enkelt för mig att skylla på flytten att jag mår dåligt men egentligen ligger det nog något annat under.
Vi får försöka se framåt och jag vet att du och jag har lite lika syn på livet, det som sker, sker av en mening. Något gott kommer att komma fram tillslut.
Ja kanske det. Jag och mina vänner fyller ju 22 detta år och jag har en sån kris. 22-års krid 😉 ta hand om dig snygging!
åh, vad jag förstår dig. Jag hade ingen direkt nån 25 års kris, men nu är jag 26. har en son på 13 månader. han har börjat dagis o trivs som fisken i vattnet. han mår bra o gör mitt liv. men, jag är arbetslös. o nu har jag kommit in i en fas som gör att jag mår så fruktansvärt dåligt av de. som den här månaden va de väldigt mycket räkningar, o akassa pengarna tar tid att få. har världens bästa sambo som säger att de inte är nån fara o att han fixar de, han är väldigt ekonomisk av sig så våra ekonomin är aldrig något problem. men de gör mig riktigt illamående. jag mår verkligen illa, helt sjukt. jag söker givetvis jobb o hoppas på de bästa.
nä, usch va tråkigt för dig o läsa de här. men jag kände att de va riktigt skönt att skriva av mig. har just nu ingen jag kan prata med de här om.
men du, hoppas du får en toppen dag. massor av kramar.
Jag förstår precis vad du menar. Jag tror att man har olika kriser i olika stadier. Just nu känner jag att tiden går lite för fort för att jag ska hänga med. Vart har de senaste 5 åren tagit vägen? För snart två år sedan hade jag en riktig kris, distansförhållande, vart vill jag bo, vad ska jag jobba med osv. Men allt har löst sig till det bästa nu och så är det nog oftast. För att kunna njuta av medgångarna måste det komma lite motgångar ibland som man lär sig av. Hoppas din nerförsbacke får fortsätta ett bra tag till! Kram!
det verkar som du förlorade någon i höstas…=(
Det kan man faktiskt säga på sätt och vis.. Kram!