Glad skrutta efter sin andra nap som blev ute i det fria med promenerande mamma och cyklande storebror.
Storebror som har haft studiedag idag och mamman som också fått förkylningen. Mitt immunförsvar som gravid är crap, var ju knappt en månad sen sist (när vi flög till new york). Var likadant när jag vara gravid med Idun! Tur jag har en bebis som låter mig ta det lugnt, men en hemmadag med trotsiga, testande storebror har varit en utmaning. Som jag inte känner att jag klarade speciellt bra… Bebis är så mycket enklare än sexåring tycker jag rent spontant just nu ;)… MEN, varje tid har sin charm och är så himla mysig på väldigt många vis också. Även om den äldsta för tillfället får mig att nästan vilja riva av mig håret emellanåt hehe…
Städat har det blivit hemma i alla fall, skönt att få ordning på torpet efter helgen! När M slutade jobbet åkte vi och lämnade tillbaka partytältet vi köpt ifall ifall, målarfärg till Ms mancave (hobbyrummet och garaget) och sammanställt alla presentkort på Byggmax. Vissa presentkort visste vi nämligen inte värdet på men nu kan vi ju planera mer exakt. Eller ja, om ett tag. Jag behöver renoveringspaus och M kommer lägga fokus på stugan ett tag.
Nu blir det tända ljus och filtmys i soffan!
Här är det storebror (snart 6 år) som är lugn och trotsfri (för det mesta iaf) och lillasyster (16 månader) som ger mig gråa hår ? att man inte får två likadana barn stämde in på våra ?
Haha oj då! Ja de är verkligen egna individer ;). Idun och och bebisElion är väldigt lika så vi får se om hon fortsätter vara lika lugn och otrotsig som storebror var tills för ett litet tag sen ;)… Har hört att sexårstrotsen kallas lilla tonåren och det stämmer verkligen här hos oss! ?
Jag är alltid hemma med en bebis och en 6 åring. Det har fått mig att vilja börja röka eller nåt, blir snudd på galen.. men sen om han inte är hemma är lillebror inte nöjd, och mycket mer krävande. Och jag saknar honom också förstås. Men det är en trotsig och utmanande tid. Får ofta höra att jag är en dum mamma mm, t ex som inte ger glass till frukost eller håller stenhårt vid att man ska borsta tänderna. ”Jag får alltid skäll” sa han igår till sin farmor, det gjorde ont. Men när det inte funkar i en familj tror jag det bästa är att vara tillsammans och lösa det. Han prövar gränser, snart vet han att mamma vet vart skåpet ska stå och då blir der nästa grej ?
Jag känner verkligen igen mig. Här har vi en liten nöjd pojke på 5,5 månad och en sexårig tjej som verkligen är en liten tonåring. Jag känner att ett psykiskt sammanbrott är nära, ofta! 😉 Jag kan få dåligt samvete för att det känns som jag gullar och myser med lillebror och tjatar och bråkar med storasyster. Men jag försöker att verkligen njuta av de stunderna när dottern är sitt vanliga goa jag.
Det är EXAKT samma här! Dåligt samvete har man ju liksom i vanliga fall när det gäller ens barn tycker jag, men känslan av att ”bara” gnälla och tjata känns verkligen hur jobbigt som helst. Jag försöker mig på det där med att räkna till tio ibland haha, och att försöka VÄLJA striderna. T ex är det verkligen viktigt att tjata om just det här? Ibland är ju faktiskt svaret nej men oh så svårt det är att inse just det i stundens heta ;). Idag hade vi en väldigt mysig och lugn morgon, det är tur att man får ny energi av de stunderna!
Kram