Efter en mycket intressant föreläsning och ett styck studiecirkel traskade jag vidare till centrum och mötte upp min fina Cintya. Vi har no försökt få till en dejt i säkert en månad nu!? Alltså vädret var ju alldeles strålande, vi satt i flera timmar på Bryggan och bara njöt och pratade ikapp oss. Det var på riktigt den godaste chokladbollen jag ätit! (kanske blev den godare efter de nyttiga chokladbollarna haha!?)
Lilla lilla bebisen därinne, du som gör mig så himla känslosam men som också (tillsammans med din storebror) varje dag ger mig en påminnelse om vad som spelar roll i livet… Jag älskar dig oändligt redan!
Den intressanta föreläsningen idag hölls av två kvinnor som jobbar på kvinnojouren. När jag lyssnade på dom kände jag att det här, det skulle jag kunna tänka mig att jobba med! Har ju alltid tänkt mig barn och ungdomar i första hand, men på något sätt så har utsatta kvinnor ett problem som liknar problemen som även utsatta barn kan ha, att man är fast i ett destruktivt förhållande. De pratade en del om just det där, varför man stannar kvar i ett våldsamt förhållande, och det är något jag kopplar till det jag själv varit med om. Det kallas ”anpassningsprocess” eller ”normaliseringsprocess”, att det hemska blir en vardag som är jättesvårt att ta sig ur, och förövaren är trots våldet en fast punkt som man aldrig förlorar hoppet om. Man vill inte sluta tro på att det en dag ska bli bättre. Men det blir ju oftast inte det. Jag önskar att fler i min närhet kunde ha större förståelse för just det, och inte ifrågasätta varför vi stannade kvar, varför jag stannade kvar (men jag försökte ju faktiskt få hjälp). Om misshandlade kvinnor stannar kvar, ofta alldeles för länge, så gör misshandlade barn definitivt det också. En förälder är ju en ännu tryggare punkt än vad en kärlekspartner är dessutom.
Sovmorgonen idag har verkligen gjort sitt! Känner mig gladare och inte lika stressad i sinnet även om jag fortfarande känner mig galet sliten… Och imorgon har jag gett mig själv ledigt heela förmiddagen!!
Och dessutom innebär ju arbetet med våldsutsatta kvinnor ofta att man arbetar med mammor, och därmed också med och för barnen.
Ja precis!
Och dessutom innebär ju arbetet med våldsutsatta kvinnor ofta att man arbetar med mammor, och därmed också med och för barnen.
Ja precis!
Så bra skrivet. Har själv varit (är påväg ur) i ett sådant lite halvt stormigt förhållande med en kille som kunde bli sur för ingenting. Jag har fortfarande någon känsla kvar för honom. Konstigt nog. Men jag känner också att det är ingen man jag ser en framtid ihop med. Känslorna är mer åt ”brysigomkänslor”…för vi funkar inte ihop…men en gång har jag ju varit kär i denna person…och någonstans vill jag honom fortfarande honom väl.
Så bra skrivet. Har själv varit (är påväg ur) i ett sådant lite halvt stormigt förhållande med en kille som kunde bli sur för ingenting. Jag har fortfarande någon känsla kvar för honom. Konstigt nog. Men jag känner också att det är ingen man jag ser en framtid ihop med. Känslorna är mer åt ”brysigomkänslor”…för vi funkar inte ihop…men en gång har jag ju varit kär i denna person…och någonstans vill jag honom fortfarande honom väl.
Var går du och klipper dig? ( för att prata om något totalt ytligt?)
Starka du! Du kommer bli en jätte bra socionom!
Tack snälla du 🙂
Jag klipper mig just nu hos Heléne på salong fåfäng öster, annars Kajsa på salong fåfäng väster men hon är mammaledig just nu 🙂
Var går du och klipper dig? ( för att prata om något totalt ytligt?)
Starka du! Du kommer bli en jätte bra socionom!
Tack snälla du 🙂
Jag klipper mig just nu hos Heléne på salong fåfäng öster, annars Kajsa på salong fåfäng väster men hon är mammaledig just nu 🙂
Jag blev tillsammans med min dåvarande pojkvän när jag var precis fyllda 19 år. Han charmade omkull alla. Tiden gick, jag flyttade till hans stad som låg 70 mil från där jag växte upp. Då började han bli psykiskt provocerande. Han var noga med att dumförklara mig, först bara inför mig, senare också inför våra vänner. Han lyssnade aldrig på det jag sa, han kunde avbryta mig mitt i en mening. I slutet tryckte han mig mot en vägg med armen mot min hals.
Men trots detta fortsatte jag med honom. Jag har aldrig grottat ner mig i hur det kom sig att jag aldrig gjorde något för att ta mig därifrån. Men i din text skriver du
”det hemska blir en vardag som är jättesvårt att ta sig ur, och förövaren är trots våldet en fast punkt som man aldrig förlorar hoppet om. Man vill inte sluta tro på att det en dag ska bli bättre. Men det blir ju oftast inte det”
Och jag känner igen mig såå mycket i det.
Vet du om det är lika lätt att få hjälp som en psykiskt misshandlad kvinna som en fysiskt?
Detta har gjort att jag på 4 år fortfarande inte känner mig trygg i att träffa någon ny. Jag vill, men vågar inte.
Du är en sån fin människa (av det jag ser från andra sidan datorn 😉 ) så du kommer passa sååå bra som socionom 🙂
Åh, önskar jag kunde ge dig en stor kram irl! Vet du att psyskisk misshandel är precis lika illa som fysisk, jag vet som sagt… Om inte ännu värre, för som du själv hintar så syns det ju inte, inte heller ärren. Det låter som att du blivit utsatt även för latent våld och socialt våld, dvs mycket hot om våld och kanske isolering från nära och kära (även om du flyttade frivilligt så låter det som om att du blev väldigt isolerad?). MEN, det är något som uppmärksammas allt mer och nu är det längre inte något okänt, speciellt inte bland de som jobbar med utsatta människor. Vill du ha någon att prata med? Rekommenderar dig att ta kontakt med kvinnojouren som finns där för dig och kanske kan guida dig vidare om du vill prata med kurator exempelvis. Det tar lång tid att bli fri från misshandel, innan ”förståelsens” uppbrott (jag kom dit typ nyss, 10 år efter) men du har ju tagit det största steget vilket är att inte längre leva med honom, om jag förstår dig rätt?
Många styrkekramar och heja dig! Jag tror på dig, gör det du med 🙂
Precis, det psysiska våldet kryper nog oftast fram i etapper. Jag insåg aldrig att det var så illa som det var förrän mina vänner och även HANS vänner började hinta om att han inte var snäll mot mig. Han smutskastade gärna mina syskon, de han vet att jag brydde mig mycket om, min svaga punkt att verkligen såra.
Han isolerade mig inte helt från familjen, men på något sätt kanske det blev så när han försökte knäcka mig genom att snacka skit om min bror och syster.
Jag har länge tänkt ta kontakt med en psykolog eller liknande för nu, 4 år efter uppbrottet, inser jag att det nog tog hårdare än jag någonsin trott. En vän sa till mig för ett tag sedan att jag ”är kär i kärleken” och det är verkligen så. Jag drömmer och lever på andras kärlek, haha! För jag har verkligen inte blivit mogen nog att dejta någon ny. Han var min första pojkvän, jag hade ingen aning om hur det var att ha ett förhållande, jag visste inte vilka varningsklockorna var osv. NU vet jag, men är på något konstigt sätt inte redo än ändå.
Ja, jag har dragit mig ifrån honom helt och bor i en annan stad idag, långt från honom, långt från det förflutna 🙂
Jag ÄLSKAR att läsa din blogg. Då är det som att jag drömmer lite om hur jag själv vill ha det 😉 Du verkar ha träffat två fina män, både Fredrik och Magnus nu. Så fina! Jag blir så glad för er skull trots att jag inte känner er 🙂 Men nu har jag följt dig sedan den dagen du åkte hem med Elion från BB 🙂
Tack för dina fina peppande ord <3
Nej man förstår nog aldrig hur illa det är förrän efteråt, när man ser allting utifrån liksom.
Tycker absolut du ska prata med någon för att bearbeta, som kan pusha dig lite framåt så att du vågar ta för dig av kärleken igen! Men jag kan tänka mig att det är jättesvårt, jag har som du skriver haft sån jäkla tur med F och M, de är verkligen världens bästa. Men vet du? Det finns fler och nånstans finns det en sådan man även till dig! Eller om du flyttar hit och börjar dejta F haha!? 😉
Tack för dina fina ord, blir så glad av det du skriver!
Många kramar och kärlek. Det KOMMER kännas ännu bättre och lättare en dag, lovar!
Jag blev tillsammans med min dåvarande pojkvän när jag var precis fyllda 19 år. Han charmade omkull alla. Tiden gick, jag flyttade till hans stad som låg 70 mil från där jag växte upp. Då började han bli psykiskt provocerande. Han var noga med att dumförklara mig, först bara inför mig, senare också inför våra vänner. Han lyssnade aldrig på det jag sa, han kunde avbryta mig mitt i en mening. I slutet tryckte han mig mot en vägg med armen mot min hals.
Men trots detta fortsatte jag med honom. Jag har aldrig grottat ner mig i hur det kom sig att jag aldrig gjorde något för att ta mig därifrån. Men i din text skriver du
”det hemska blir en vardag som är jättesvårt att ta sig ur, och förövaren är trots våldet en fast punkt som man aldrig förlorar hoppet om. Man vill inte sluta tro på att det en dag ska bli bättre. Men det blir ju oftast inte det”
Och jag känner igen mig såå mycket i det.
Vet du om det är lika lätt att få hjälp som en psykiskt misshandlad kvinna som en fysiskt?
Detta har gjort att jag på 4 år fortfarande inte känner mig trygg i att träffa någon ny. Jag vill, men vågar inte.
Du är en sån fin människa (av det jag ser från andra sidan datorn 😉 ) så du kommer passa sååå bra som socionom 🙂
Åh, önskar jag kunde ge dig en stor kram irl! Vet du att psyskisk misshandel är precis lika illa som fysisk, jag vet som sagt… Om inte ännu värre, för som du själv hintar så syns det ju inte, inte heller ärren. Det låter som att du blivit utsatt även för latent våld och socialt våld, dvs mycket hot om våld och kanske isolering från nära och kära (även om du flyttade frivilligt så låter det som om att du blev väldigt isolerad?). MEN, det är något som uppmärksammas allt mer och nu är det längre inte något okänt, speciellt inte bland de som jobbar med utsatta människor. Vill du ha någon att prata med? Rekommenderar dig att ta kontakt med kvinnojouren som finns där för dig och kanske kan guida dig vidare om du vill prata med kurator exempelvis. Det tar lång tid att bli fri från misshandel, innan ”förståelsens” uppbrott (jag kom dit typ nyss, 10 år efter) men du har ju tagit det största steget vilket är att inte längre leva med honom, om jag förstår dig rätt?
Många styrkekramar och heja dig! Jag tror på dig, gör det du med 🙂
Precis, det psysiska våldet kryper nog oftast fram i etapper. Jag insåg aldrig att det var så illa som det var förrän mina vänner och även HANS vänner började hinta om att han inte var snäll mot mig. Han smutskastade gärna mina syskon, de han vet att jag brydde mig mycket om, min svaga punkt att verkligen såra.
Han isolerade mig inte helt från familjen, men på något sätt kanske det blev så när han försökte knäcka mig genom att snacka skit om min bror och syster.
Jag har länge tänkt ta kontakt med en psykolog eller liknande för nu, 4 år efter uppbrottet, inser jag att det nog tog hårdare än jag någonsin trott. En vän sa till mig för ett tag sedan att jag ”är kär i kärleken” och det är verkligen så. Jag drömmer och lever på andras kärlek, haha! För jag har verkligen inte blivit mogen nog att dejta någon ny. Han var min första pojkvän, jag hade ingen aning om hur det var att ha ett förhållande, jag visste inte vilka varningsklockorna var osv. NU vet jag, men är på något konstigt sätt inte redo än ändå.
Ja, jag har dragit mig ifrån honom helt och bor i en annan stad idag, långt från honom, långt från det förflutna 🙂
Jag ÄLSKAR att läsa din blogg. Då är det som att jag drömmer lite om hur jag själv vill ha det 😉 Du verkar ha träffat två fina män, både Fredrik och Magnus nu. Så fina! Jag blir så glad för er skull trots att jag inte känner er 🙂 Men nu har jag följt dig sedan den dagen du åkte hem med Elion från BB 🙂
Tack för dina fina peppande ord <3
Nej man förstår nog aldrig hur illa det är förrän efteråt, när man ser allting utifrån liksom.
Tycker absolut du ska prata med någon för att bearbeta, som kan pusha dig lite framåt så att du vågar ta för dig av kärleken igen! Men jag kan tänka mig att det är jättesvårt, jag har som du skriver haft sån jäkla tur med F och M, de är verkligen världens bästa. Men vet du? Det finns fler och nånstans finns det en sådan man även till dig! Eller om du flyttar hit och börjar dejta F haha!? 😉
Tack för dina fina ord, blir så glad av det du skriver!
Många kramar och kärlek. Det KOMMER kännas ännu bättre och lättare en dag, lovar!
Det fortsatte på det viset i 5 av 6 år. Första året tog han mig med storm..
Det fortsatte på det viset i 5 av 6 år. Första året tog han mig med storm..
Vad roligt att se magen din såhär lite i fokus, precis som du skriver så har det verkligen blivit en ”poff” för den, jättefin!
Min mage gjorde lite tvärtom, den tokväxte från början och var helt omöjlig att dölja, nu känns det som att den stannat upp och ser likadan ut vecka till vecka 😉
Vi fick göra vårat RUL förra fredagen, underbart att se den lilla bäbisen. Vi ska göra ett hjärtUL den 13/10 oxå, men just nu är BF satt till den 25/2-2015 🙂
Kram Suzanne
Vad roligt att se magen din såhär lite i fokus, precis som du skriver så har det verkligen blivit en ”poff” för den, jättefin!
Min mage gjorde lite tvärtom, den tokväxte från början och var helt omöjlig att dölja, nu känns det som att den stannat upp och ser likadan ut vecka till vecka 😉
Vi fick göra vårat RUL förra fredagen, underbart att se den lilla bäbisen. Vi ska göra ett hjärtUL den 13/10 oxå, men just nu är BF satt till den 25/2-2015 🙂
Kram Suzanne
Varifrån kommer den fina koftan ? / Johanna
H&M 🙂
Varifrån kommer den fina koftan ? / Johanna
H&M 🙂
Tycker din sambo påminner så mkt om mitt ex. Eller lite iaf 🙂 Mitt ex var och är också världens snällaste. De fyller år nästan samma dag tror jag…eller någon dags skillnad. 7 jan? Samma stjärntecken kanske därför lite lika 🙂 Och så var mitt ex stora intresse också jaga 🙂 Och han bor i en stuga i skogen 🙂 Förutom att din M är ett år äldre tror jag. Mitt ex är 33.
Tycker din sambo påminner så mkt om mitt ex. Eller lite iaf 🙂 Mitt ex var och är också världens snällaste. De fyller år nästan samma dag tror jag…eller någon dags skillnad. 7 jan? Samma stjärntecken kanske därför lite lika 🙂 Och så var mitt ex stora intresse också jaga 🙂 Och han bor i en stuga i skogen 🙂 Förutom att din M är ett år äldre tror jag. Mitt ex är 33.
Menar ett gammalt ex inte han nuvarande jag jade problem med 🙂 Så jag vet iaf att det finns bra killar 🙂 Mina tidigare har varit bra. Skönt ha den vetskapen och inte dra alla killar över en kamm 🙂
Menar ett gammalt ex inte han nuvarande jag jade problem med 🙂 Så jag vet iaf att det finns bra killar 🙂 Mina tidigare har varit bra. Skönt ha den vetskapen och inte dra alla killar över en kamm 🙂