VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Solstrålar

untitled

Tack Lisa för att du är en sån solstråle i min värld! Hoppas du vet hur mycket du lyser upp med dina ord!

Jag önskar att jag kunde skriva att det känns bättre idag men nej. Inte där ännu. Inser att jag såklart måste bearbeta det som hänt de senaste veckorna. Vet helt ärligt inte vad jag skulle gjort utan Elion, M och alla vänner. Också solstrålar!! Jag mår ju inte dåligt av det jag gjort i den bemärkelsen, känner absolut inte att jag gjort något fel. För jag vet ju att det var det enda rätta, men jag mår ändå dåligt av konsekvenserna eftersom det är min mamma det handlar om (hon fick fängelse för er som inte sett det i tidigare inlägg). Det är så bissart hela grejen, man ska inte behöva gå igenom sånt här, växa upp med en sån mamma. Trots det hon gjort har jag inget behov av att såra henne eller förstöra för henne. Tycker mest synd om henne, att hon förstört sitt liv så. Att hon gjort så att hon står utan sina barn. Det skulle på riktigt vara det hemskaste som skulle kunna hända mig! Att Elion inte ville vara en del av mitt liv. Men å andra sidan skulle jag aldrig, aldrig kunna säga något som skulle kunna såra honom. Detta är dessutom hennes eget val. beslut, fel, straff. Och att veta att mina småsyskon blev fria från en plats och en människa som bara förstörde… Det är det enda som betyder. De som vänder ryggen till och ignorerar? blundar? vägrar inse att detta var vår hemska vardag? kan jag egentligen bara tycka synd om. Jag behöver då inte såna människor i mitt liv ändå. Men visst blir jag ledsen över att det fortfarande finns dom som inte tror på att det har hänt. Eller tycker att vi gjort fel. Men jag inser att jag inte kan förändra det, kan inte påverka och orkar på något sätt inte bry mig även om det gör så ont i mig att människor kan vara så trångsynta och onda. Men det är sån världen är och JAG kan bara ansvara för mig själv. Och jag är stolt över att jag har gjort så att mina syskon nu kommer klara skolan. Att de får leva ett liv utan daglig misshandel och faktiskt lära sig hur livet ska vara. Jag minns själv hur det var när jag flyttade hemifrån. Tänkte i många många år att ska det verkligen vara såhär lätt? Liksom letade fel och det tog lång tid innan jag insåg hur livet faktiskt kan vara. Det är verkligen inte lätt alla gånger, men man ska definitivt inte ha människor som misshandlar och sårar i sin närhet.

Tack för att ni lyssnar, hörrni. Jag har så mycket tankar som snurrar just nu….

 KRAM

 

 


Kommentarer


  1. Madeleine 12 februari, 2014 on 12:25 Svara

    Hejsan! Tycker du är en strong människa som gjort det du gjort! Har följt vad som hänt här via din blogg, men kan inte läsa artikeln om straffet som du länkat till då jag inte är premunant på tidningen.
    Hoppas nu att du kan få lite ro i vardagen och att dina syskon också får det. Det är ni värda!
    Kram

  2. Linda 12 februari, 2014 on 12:51 Svara

    Skickar en riktigt stor kram!

  3. Yohanna 12 februari, 2014 on 13:34 Svara

    vill bara säga att du är så inspererande, Evelina. Har läst din blogg, i jag vet inte hur många år, och jag blir så peppad av allt du skriver. Älskar din blogg!
    Stor kram till dig!
    Grattis på namnsdagen förresten! 🙂

  4. Nana 12 februari, 2014 on 14:06 Svara

    Hej! Ta hand om dig och dina känslor! Livet är som livet är och man vet aldrig vad det för med sig! Var rädd om dig! Kram

  5. DeMarkey - LiveYourDreams! 12 februari, 2014 on 14:20 Svara

    Fina fina du, så dåligt jag mår när jag läser sånt. Men vill ändå inte att du slutar skriva av dig och visa din svaga, mänskliga och känsliga sida. Jag tror du hjälper många genom att vara öppen om allt här, om allt du gått igenom. Många som inte vet eller vågar göra nått åt sin situation, får säkert kraft av dig. Speciellt yngre som kanske ser upp till dig.

    Vad glad jag blir över att du kommit ur det, dina syskon och att ni inte längre behöver uppleva dessa hemska saker ni upplevt. Men fy vad ledsen jag blir för din skull och kan VERKLIGEN tänka mig hur mycket du lider nu med att veta att din MOR ska sitta i fängelse.

    Jag har vart med om en del, inom familj, jag med. Men oavsett vad, skulle jag aldrig heller kunna önska mina föräldrar något sådant eller något ont. Aldrig. Så jag förstår dig, det är inte DITT fel, du gjorde det du skulle gjort, det vet du nog också. Men sorgen är nått helt annat..

    Kramar om och tänker på dig.
    Hoppas du snart kan gå vidare om man nu kan det med såna här saker..

  6. Johanna 12 februari, 2014 on 14:36 Svara

    Skickar några kramar och många styrkekramar och hoppas att det skall kännas iaf kanske lite bättre utav det. Det är ju din dag idag, Evelina-dagen, så hoppas att du kan fira det lite idag iaf och må lite bättre för en stund.
    Tack för en jättefin blogg!

  7. Camilla 12 februari, 2014 on 15:00 Svara

    Jättefint att du delar med dig. Hoppas det går lika bra för dina syskon som det gått för dig. Ska ni träffas nåt snart?

  8. Lisa 12 februari, 2014 on 21:28 Svara

    Nu så… *omfamnar*

    Ja det är bissart! Och det du känner är mänskligt. Det visar vilken ‘stor’ medmänniska du är. Även efter allt detta (kan inte ens föreställa mig!) så vill du henne inget illa på något sätt. Det visar väl om något ödmjukhet? My gosh…. Och det man inte kan påverka bryr vi oss inte om att lägga någon större vikt vid. Det finns trångsynta människor blandat med ondska överallt och visst är det sorligt, MEN vi ansvarar bara för oss själva och du har lyckats till tusen! Vi kan göra det bästa efter våra egna förutsättningar; och bättre än så kan det inte bli. Människor som sårar slänger vi i soppåsen och kastar långt bort. *Swish swosh*

    Puss och kram cupcake!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna