Haha så går det när man tar några sekunders fokus ifrån lillE, attention seaker eller vad!? Basic girl idag, hade en odd molly kofta över bara. Och regnjacka vissa korta stunder under vår promenix. Knasväder, kändes som sommar igen där ett tag!
Här var vi uppe och kattvaktade lite innan vi gick/cyklade hela vägen ner till stan. Fast där tog det tvärstopp. Och vi råkade lite i luven på varandra eftersom jag bara ville gå typ 10 meter längre fram men där och då tog hans energi slut och ja… Mitt dåliga samvete kom in rätt snabbt som vanligt så vi kramades en stund innan han fick åka vagnen typ 10 meter tillbaka till mcdonalds där han hade blivit lovad middag. Ja inte för att vi blev ovänner för några sekunder utan för att jag är dålig mamma idag och verkligen orkar inte ens tänka på att laga mat. Jag var inte alls sugen så var mest bara sällskap. Satt och tittade in i hans fina ögon och vi pratade om allt möjligt. Älskar det! Min lilla minikompis liksom ;).
Idag fick jag veta något som nästan fick mitt hjärta att stanna… Min kusin som gått hela graviditen med sin bebis i magen, får inte lära känna henne utanför magen. Finns inga ord för att beskriva hur mycket jag känner med dom.. Jag tror att i princip ALLA tar alldeles för mycket för givet, alldeles för ofta. Man vill ha, och sen när man får är man ändå inte nöjd. Vill ha mer, vill ha annat. Det är viktigt och bra att få längta, men sen är det ännu viktigare att inse vad man faktiskt har och ta hand om det man vill ska fortsätta vara en del av ens liv. Aldrig ta något eller någon för givet. Slösa med kärlek och fina ord. Det kostar ingenting men ger så mycket tillbaka! Skulle det ändå inte bli som man vill eller tänkte, i slutändan, kan man i alla fall känna att man gjort allt, visat så mycket man kunnat. Jag önskar mig förmågan att alltid kunna stanna upp och liksom reflektera över allt fina i mitt liv. Vill aldrig ta något för givet men jag vet ju att jag också gör det alldeles för ofta. Men kanske börja känna mer, leva mer? Haha eller okej inte känna MER för jag är väldigt mycket känslomänniska redan.. Men leva tydligare liksom, mer i nuet. Kanske det kommer av sig självt när man gör sånt man blir lycklig av? Då blir det tydligare vad man inte mår bra av och vad man inte ska behålla i sitt liv? Kvällsbabbel här JA, ska nog ta och tända ljusen nu och hänga i soffan innan tidig kväll. Måste vara pigg och utvilad imorgon när det är dags för trevligheter på stan!
♥
P.S Heeelt galet att det är MITTEN AV AUGUSTI redan?? Seriöst, jag hinner inte med!
En sjukt ytlig kommentar på ett djupt inlägg, men var har du köpt jeansen? ;P Satt sååå snyggt på dig 🙂
❤
Haha det började ju ytligt och jag hade absolut ingen tanke på att börja filosofera så… 😉
Men de är från Lindex, förra våren och TACK!!
Puss
Menar du G nu? I vanlig ordning talar du i gåtor.
Blir nästan galen av bara tanken att förlora sitt barn… Håller med, vi borde ta mindre för givet, älska mer å visa det åt nära å kära. Min fyraåring, snart fem, är mkt kramig å kärleksfull sa en dag ”kärleken blir bara större å större ju mer man slösar med den”. Älskade unge, så klok å fin.
Hoppas ni har det bra, kärlek till er:-). Ha så kul i morgon!
Hur är det med dig ?
Inte sett något om Butterfly på länge… är det slut mellan er ? 🙁
Bättre att leva mer och analysera mindre.
vad hemskt, beklagar och sänd din kusin sorgekramar från oss. vad hemskt det måste va.
Ta hand om dig
kram och trevlig helg
Fint att du la till så man fattade sen… Kram om kussen!
Alltså herregud! Jag har inte kommenterat här på flera år tror jag men läser ofta… men blir ledsen när jag går in och läser kommentarer som typ KRÄVER att du ska ge mer information eller insinuerar konstiga saker. Det är kul och givande att följa någons (blogg)liv, men det är ingen dokusåpa som man typ kan diskutera i kommentarsfältet. Sen tror jag vissa kommentarer är medvetet snikna också, typ ”troll”…
Hur som helst får det mig att tänka att jag kanske borde kommentera oftare, eftersom jag faktiskt läser. Att bara läsa och läsa utan att ge respons är väl också lite sniket.
Jag är så glad att du fortfarande bloggar för det här är verkligen min favoritblogg, hmm kanske kan skriva och förklara det lite närmare i ett mejl någon gång för annars tar jag upp hela kommentarsfältet.
Jag hoppas du aldrig känner att du måste kränka din integritet för dina läsares skull, för så är det inte… vi som verkligen uppskattar din blogg, uppskattar den för vad den är och fattar att du är en människa. De som kräver att få veta sånt du inte skriver ut, kan dra härifrån faktiskt.
Eller nu lät jag kanske lite sur och bestämmande själv, det var inte meningen när jag väl kommenterar… var lite drastiskt kanske att skriva att dom kan dra härifrån, det är väl inte min sak att avgöra, utan din. Är bara så chockad över vilka friheter folk tar sig att skriva.
Kram kram!
Anna; ingen mig veterligen som kräver ngt. Men Evelina skriver ofta om saker som man fattar noll av. Här var hon vänlig nog att göra ett tillägg eftersom folk undrade. Tack för det.
Kram till kusinen å dennes familj.
Jag håller helt med dig Anna! Jag läser varenda dag men glömmer kommentera! Trist! 🙂 ska försöka bli bättre på det.
Jag håller även med om att folk kräver för mycket information.
Låt Evelina ha detta som SIN blogg. Vi har ju äran att få följa den. Men inte måste vi få veta allt som händer i hennes liv. Vill hon skriva ut att hon mår dåligt men inte berättar varför… Ja men låt henne?! Det är ju hennes blogg.
Jag har då aldrig blivit störd över att hon säger A men inte B. Jag blir helt klart nyfiken, men tänker direkt att det antagligen är för privat eller att hon bara inte vill gå in på det. Bara för att man är en bloggare så betyder ju inte det att man inte har ett eget liv också.
Jag själv har min blogg som en slags dagbok för mig själv också. Där jag kan gå tillbaka och komma ihåg dagar och känslor, vem vet. Evelina kanske tänker liknande. Då är det ju smart att skriva upp ”ledtrådar” till sig själv ibland så man kommer ihåg om man läser det ett år senare eller så 🙂
Njut istället av en bra blogg!
Kram och tack till dig Evelina för en superpeppande och bra blogg <3
Sötisar, tack!! Det blir verkligen väldigt mycket roligare när ni lämnar spår efter er men jag vet ju själv hur det är… Man hinner inte riktigt. Glad att ni visar er när ni känner för det i alla fall!
Det är för övrigt precis som du skriver Nicole, jag skriver ju så mycket som jag tycker känns ok och en del skriver jag mest för att få ur mig det, för min egen skull. Min blogg är nu precis som i starten lite av en dagbok där jag reflekterar lite för mig själv. Det kan vara svårt att hitta balansen med tanke på att jag inte vill att ni ska känna att jag bara skriver A men inte B. Och samtidigt… Jaa. Jag kan bara vara mig själv och räcker inte det så gör det inte det. Jag kommer i alla fall inte ändra på min bloggstil för någon annans skull :).
Många kramar