Jag är knäckt. På riktigt knäckt! Har aldrig varit med om att känna som jag gör just nu mot Elion, att jag verkligen behöver en paus. Ställde in middag med F och bad honom bara hämta Elion för jag var sjukt nära tårarna till och med haha. Kan min son vara sådär undrar jag? Elak och säga elaka saker? Jag vet ju att han bara testar gränserna men detta var helt klart den svåraste utmaningarna jag har varit med om som mamma. Plus att min kropp har varit elak mot mig idag också, allt på en gång såklart! Men trots att han inte var särskilt snäll what so ever de senaste timmarna så lyckades jag i alla fall hålla mig lugn, försökte förklara (men det hjälpte ju nada) och pussade honom och sa att jag älskar honom innan han åkte. Men herregud. Har fortfarande nära till tårarna!
Så, en kväll utan den lillE är mer välbehövligt än någonsin så att jag får nya krafter tills imorgon! Date med Karro om en stund och det ska bli såå roooligt för vi har inte setts på länge och jag tror att hon om någon kommer förstå känslorna jag har just nu ;)… Vet ni, jag orkar inte ens anstränga mig för att lägga upp en bild till er! Då är det illa som ni förstår haha… Hörs sen, puss!
Jag känner mig knäckt varenda dag. Har en fyraåring och en liten på två. Är det inte den ena så är det den andra. Jag skulle kunna leva en månad ENSAM på en öde ö, verkligen!! Förstår hur du måste känna. Barn kan verkligen utmana ens tålamod!
Och det kommer tyvärr inte vara sista gången du känner så heller. Min dotter skriker i fönstret att hon vill att någon kommer och räddar henne, att vi är dumma, och hon hatar oss. Jag hoppas verkligen att det är trots.
Man får faktiskt känna så ibland och ändå vara den bästa mamman i världen för sitt barn! Mitt äldsta barn har aldrig haft den där perioden, så när barn nummer två hamnade där var det en chock! Min snälla, goa kille, helt plötsligt kommer kommentarer som ”jag älskar inte dig”, ”jag tycker inte om dig” (och värre!) Typiskt testa-gränserna-snack, men det gör ont! Så du är inte ensam <3
Känner igen mig har som sagt Eddie på 4 år och som nu sist hde jag han en xtra helg och när han åkte till sin pappa kände jag bara åå vad skönt !! Man måste nog få känna så som ensamstående mamma man är inte mer än människa och orkar inte hur mycket som helst och det blir mer kännbart på sommaren och semester tider och inget dagis …
Förstår precis känslan. Min älskade dotter har testat gränser och varit riktigt trotsig i över ett år. Inte varje dag naturligtvis men de flesta. Ibland vill man ”säga upp sig” som mamma.:)
Åh den där känslan, ja den känner jag igen en aning. Jag önskar att jag blev näst intill tårar men jag blir så kokande arg bara, så arg att jag känner mig som 12 år och vill ta mina grejer och ”flytta hemifrån..” haha. Ja man kommer väl känna såhär flera gånger i livet men usch så tråkigt det är att ha såna känslor för sina barn. Man tror inte det är möjligt men det är det, hemska hemska känslor……
Vad otroligt skönt att du har F som du kan få avlastning ifrån!! Älskar er fina kontakt och beundrar er precis som jag beundrar mina föräldrar. Det är nått att se upp till och verkligen ha respekt för, såna fina individer som ni två. =) Stor eloge till er.
Kram fina du och vila upp dig ordentligt.
Det måste vara jättejobbigt!! Grannpojken är lika gammal som E o han säger både det ena och det andra (hoppas inte O hör o lär sig allt för tidigt) om han inte får som han vill tar han dessutom ofta ut det på O om vi är i närheten.
Precis så kände jag igår. Var själv för första gången över natten med både vår treåring och vår 1månaders. Och från det att stora skulle sova (kom upp x antal gånger) kl halv 8 tills kanske halv 11 skrek minsta. Inget jag gjorde hjälpte. Jag var så trött och hungrig men kunde inte lägga ner henne. Till slut brast det och jag satt bara och grinade. Dagen efter fortsatte hon med att inte kunna ligga själv en sekund och då skulle treåringen underhållas dessutom.
Jag var bara så glad när sambon slutligen kom hem så jag bara lämnade över barnen utan att pussa hej, gick in i sängen och bara grät. Jag var så utmattad.
Så jag kan bara tänka mig hur du känner dig.
Styrkekramar till dig. Du verkar vara en toppenmamma!
Men gumman då.. förstår preeecis. Men han menar ju egentligen inte det. Det är en fas blandat med trots. Det kommer gå över. Ens barn kan verkligen knäcka en ibland men de bra dagarna kan väga upp ngt ordentligt! Från mig får du massor av kramar och happy thoughts ♥♥♥
Hej!
Jag vill bara tipsa om en blogg som jag VARMT REKOMMENDERAR till alla er med småbarn och trots.
Hon är beteendevetare och håller i föräldrakurser.
Hon skriver under lite olika teman såsom ”DUKTIG”, ”GRÄNSER”, ”TROTS” osv…
Min son som blir 3 år snart har alltid varit en ”snäll och lugn” gosse, men det betyder inte att vi inte haft våra duster med medföljande skrik och gråt.
Nu har jag läst en massa inlägg från den här bloggen och hon skrivet så sjuuukt vettiga saker som iaf gett mig en ”ahaaa-upplevelse”..
Förhållandet med min son har förändrats till det bättre sen jag (och min man) började praktisera det vi lärt oss via bloggen, och det underlättar verkligen relationen med vårt barn.
Vill verkligen uppmuntra till att ta er tid att läsa på bloggen, tror inte du/ni kommer att bli besvikna.
Bloggen: http://petrakrantzlindgren.se/
Lycka till!