Idag har jag upplevt något jag aldrig upplev innan. Inte i så hög grad i alla fall. Kroppsångest. Ångest över att visa mig på stranden i bikini. Ångest över att visa min kropp med bristningar, lös hud och celluliter. Jag har gått ner i stort sett alla gravidkilon, men kroppen ser långt ifrån ut som innan. Och det är ju inte så konstigt, tre månader efter att ha varit så uttöjd på alla håll och kanter.
Jag ska inte ljuga för er, jag har förr mått dåligt över min kropp. Men det var långt innan jag fick Elion, under min uppväxt och det som hände då. Ska inte gå in på det men ni vet ju en del om min uppväxt och det var då hjärnspöken växte fram. Antar att det liksom bara blir så, om ens egen förälder intalar en samma sak år efter år. I alla fall, efter jag fick Elion vände det och jag tyckte om min kropp på ett annat sätt. Vad den kan göra! Bära ett barn, föda ett barn. Det är magiskt att kroppen klarar av det!
Men idag. Har aldrig nånsin upplev sån ångest över hur min kropp ser ut. Jag vet att det kommer bli annorlunda med tiden och med träning. Jag vet att det inte alls är något konstigt att se ut som jag gör. Men nånstans växte det ändå fram en känsla av orättvisa över att min kropp ska ändras på det här sättet till skillnad mot pappan som ju också får ett barn lika mycket. Vi är ju lika mycket föräldrar, men det är min kropp som tar belastningen, som förändras. Samtidigt skulle jag aldrig nånsin vilja byta. Snarare göra det tio gånger bara för hur coolt det är.
Fast så sa M att vad fin du är i bikini och Elion ville inget hellre än att bada med mig. De älskar ju mig som jag är, mig! Och även om jag inte ser ut som jag vill just nu, så är jag grymt stolt över min kropp och vad den har åstadkommit. Två helt fantastiska barn. Inte skulle jag ändra på något! Tvärtom, jag skulle göra det igen och igen och igen för den kärleken ÄR livet för mig. Deras kärlek är livet för mig.
Och ju mer jag tänkte på det desto mer övertygade jag mig själv att gå och bada med Elion. Han älskar ju mig precis som jag är och inte bryr han sig om några streck på min mage eller om den eller min rumpa dallrar? Bryr jag mig mer om vad andra tycker (om dom nu tycker något) eller om vad min son vill göra? Han blir lycklig av att få bada med sin mamma, med mig. Och jag blir ju lycklig av att göra honom lycklig. Och vilken förebild vill jag vara för mina barn? Jo den som visar att man duger precis som man är!
Tack för att du gjorde mig till mamma Elion, du förändrade hela min värld till det bättre. Jag önskar att jag lyckas få dig och din lillasyster till självsäkra och lyckliga individer med vetskapen om att ni får göra precis vad ni vill så länge det gör er lyckliga. Jag kommer alltid, alltid älska er.
När vi hade varit i och badat en lång stund gick vi och la oss i gräset brevid M och vagnen. Det dröjde inte länge innan Elion klättrade upp på mig och myste lite extra. Jag vet att det var just för att han blev så glad över att jag till slut följde med honom ut i sjön. Imorgon ska vi bada igen. Så det så.
Jag är 23 år, har inga barn, har haft bristningar så länge som jag kan minnas, jag har alltid varit ”normalviktig”, men jag växte väldigt fort när jag gick i högstadiet, tror att det var då det började. I skolan tyckte jag det var jättejobbigt när det skulle duschas efter gympan eller när det skulle badas med hela klassen. Det tog lång tid innan jag accepterade mina bristningar, men nu känner jag mig inte alls på samma sätt som jag gjorde när jag gick i skolan, även om det inte är det roligaste med bristningar, så berättar de ändå en historia, de finns liksom med mig, jag känner att jag har ingenting att skämmas över, kroppen går ingen förändringar, stora som små. Evelina, du är fin som du är! 🙂 Kram
Och DU med!:) Kramar
Helt rätt tänkt, ingen annan än en själv bryr sig om hur man ser ut så varför skulle man själv vara den som klagar/mår dåligt över sitt eget utseende. Ja det är ju inte lätt alla gånger såklart, men under och efter graviditeten tycker jag verkligen man borde få bara vara och slippa all hets/hjärnspöken kring kroppsideal. Den har ju gjort ett grymt jobb under 9 mån!
Kroppen kommer tillbaka tids nog, om man vill förstås 🙂
Kram!
Så är det ju. Och oavsett kroppsform och vad kroppen gått igenom ska man såklart känna att man ska kunna bada precis som är 🙂 Kram
Å, så fint skrivit!
Önskar att alla hade samma tänk som du kom fram till – vilken mycket finare, kärleksfullare värld vi skulle ha då.
Kram /Carolina
Jaa men det är svårt i den här utseendefixerade världen. Kramar
Vilken power-woman DU är! Heja oss som skiter i ideal och vad alla andra tycker, livet är till för att levas och alla ser vi olika ut. Visst är det fusk att det bara är vi kvinnor som ändras, men desto mer får vi uppleva av livet som inte männen får prova på.
Väldigt fin text och fina bilder. Du har en sån fin blogg som jag följt läääänge! Tack!
Jamen där är ju kontentan – livet är till för att levas! Jag vill att mina barn ska ha roligt MED mig och lära sig att tro på sig själva. Men det är skönt att få ventilera lite här inne för det var dumma tankar igår. Kram och TACK <3
Heja dig! Så fint skrivit. Jag har alltid lite ångest oavsett om jag är höggravid eller tränad. Trivs inte alls i att gå omkring med bikini i det starkaste ljus man kan hitta. Just nu badar vi mycket i några vänners undanskymda pool och där bryr jag mig inte, men på stranden skulle det nog va lite jobbigt…. Svamligt! Men heja dig. Du verkar vara en grym mamma till dina barn.
Kramar till dig!
Oj vad jag känner igen mig i vissa grejer fina du. Man får någon slags irritations känsla över att det är så störigt orättvist att man ska behöva ”förstöra” sin kropp för att få något så fint. Medan pappan är minst lika fräsch som innan om inte bättre. Han har tid, ork och lust att träna, ta hand om sig och har inte ens behövt pausa nått alls i 9 månader. Men vi som mammor ska få bristningar, hängbröst eller att dom försvinner helt, valkar, övervikt, tappar allt hår, trasiga naglar, sämre hud etc… och det ska vi vara ”tacksamma” över säger många, bara för att vi fått barn. Men jag tycker inte det, vad då vi ska vara tacksamma för våra kroppar kan bära barn?! Ja jag är glad att jag ens kan bli med barn, få barn, men inte över att vara helt förstörd i kroppen och aldrig mer någonsin i livet, kunna visa mig i bikini för att jag fått två barn.. medan min man är hur muskulös som helst, len och fin i kroppen utan förstöra tatueringar som någon läkare skurit i pga akut kejsarsnitt och bristningar hela vägen.. nä alltså ta den där tacksamheten någon annanstans. Här är det verklighet vi pratar och inte alltid är livet rättvist och fint, som många försöker göra det till.
MEN med det vill jag också säga att mycket sitter ändå i våra skallar, medan våran partner och våra barn kan ändå älska oss precis som vi är, med alla brister som må så hända vara verkliga, men dom blir blinda för dom för dom är så förälskade i oss som personer. Och VEM skulle inte vara helt tokförälskad i en sån otroligt fint själ som du är Eve. Du är underbar på alla sätt och vis, insida och utsida. <3
Tack för att du delar med dig! Det är ju som du skriver att det ena inte behöver utesluta det andra. Tacksamhet över våra barn – självklart! Tacksamhet över att den slits? Inget självklart, men absolut ett kvitto på det finaste vi har.
Tack även för dina fina ord, blir alldeles tårögd här. Kramar till dig!
Ja, den där kroppsnojan. Själv har jag en del övervikt jag dras med så det där med att vara på stranden bland folk är lite av en pina, faktiskt. Nu kom vi nyss hem från Kroatien och där sket jag blankt i vad folk tyckte, för jag tänkte att jag inte skulle träffa dem igen. Det är svårare här hemma..
Kram!
Jamen lite så är det ju… Heja dig!! Hoppas du känner att det är fritt fram för badstranden även hemma. Kramar
Jag är 25 år och har aldrig varit gravid. Trots det trivs inte alls i min kropp. Jag är inte tjock men inte smal heller utan ganska normalviktig. De få gånger jag tar modet till mig att gå till stranden tänker jag ALDRIG på andras kroppar (i alla fall inte negativt, utan snarare tvärtom i så fall), utan jag är alldeles för upptagen med att tänka på och oroa mig för hur jag ser ut. Jag tror ärligt att vi är vår egen största fiende. Jag beundrar människor som vågar gå till stranden utan att bry sig om vad andra tycker. Det är ju så det ska vara! Tycker att du har en superfin kropp så fortsätt gå till stranden och HA INTE ÅNGEST (även om det är svårt)! Kram
Hej Evelina,
En till som känner igen sig i det du skriver! När jag fick min son så började jag helt plötsligt tycka om min kropp på ett helt annat sätt än jag gjort tidigare. Känner mig så nöjd och fin idag trots ränder och dallrande rumpa 🙂 dock har jag dagar (särskilt när jag har pms) som jag faktiskt känner mig fulast i världen. Jag har svårt för kroppsideal men känner ändå att man måste få känna efter själv hur man trivs. Efter att jag fick mitt andra barn så kände jag verkligen att jag längtade tillbaka till min ”gamla” kropp. Inte för att den var snygg utan för att jag saknade att känna mig som mig själv och hade inte vant mig vid min postgravida kropp. Jag tycker du är jättefin, du har en jättefin familj önskar dig allt gott!!
Usch jag känner så väl igen mig i det du skriver och vad TRIST att det är så!?
Någon klok (Carrie bradshaw hehe) sa ” Det knepigaste förhållandet vi har i livet är med oss själva” och det tycker jag är så sant. Varför är vi så duktiga på att sprida kärlek och älska andra runt oss, men så elaka mot oss själva stundvis?
Din kropp är helt fantastisk, den är frisk och stark och har gett dig två helt magiska barn. Skulle väl nästan kännas lite konstigt om det inte syntes? Som blondinbella precis också skrev om sin bikinibild, hon vill ju bara bada och ha kul med sina barn. Jag tycker det är hemskt att så många undviker detta för att de känner sig obekväma i sina kroppar. Alla människor är fantastiska och fina, personligen tycker jag det strålar om dig alltid och är övertygad om att det gör det även i bikini. Glada människor är vackra människor, oavsett daller och bristningar 😉 Heja dig!
Vilket ärligt och härligt inlägg!=)
Åh fina Evelina. Förstår den känslan du bär på om din kropp. Förstår även de ärr man fått av sin barndom som ger lika många ärr. Kom ihåg så fin du är och som du skrev. Elion älskar dig precis dom sen du är och dina fina märken på magen är teckna på det fina din kropp burit på!
Kram ❤️