Såhär är det ju. Kort och man måste ta vara på sin tid, för det är det dyrbaraste man har och det gäller att förvalta den väl. Men att allt händer av en anledning är svårt att tro när det handlar om enligt mig onödiga ting som krig, mord osv.
Igår mördades en ung kvinna här i stan. I stadsdelen Rosenlund, som är stadsdelen brevid oss. Självklart är jag äckligt medveten om all ondska som finns överallt varje dag, och jag om nån vet att den sker bakom stängda dörrar… Men när det blir så himla påtagligt som bara några minuters promenerande härifrån, när jag gick förbi där bara några timmar tidigare igår, ja då berörs jag helt klart extra. Tänk om jag hade gått där med barnvagn och en kickande Elion just då. Tänk om jag kunde skydda mina barn från allt ont… Mina tankar går idag till alla berörda, enligt mitt facebookflöde är jag bekant med några som kände den mördade kvinnan (som bara fick bli 20 år) och det gör självklart att det känns ännu lite närmre än bara det korta avståndet.
<3
Vi hade ett mord i staden där jag bor i vintras, och här snackar vi en väldigt liten stad där alla i princip känner alla. Så himla obehagligt och framförallt tragiskt.
Sedan jag fick barn är jag fruktansvärt rädd för allt. Jag oroade mig lätt innan också men nu är det mycket värre. Det händer så mycket hemskt hela tiden. Vet inte ens hur jag kommer kunna låta mina barn gå ut själva och leka.
Jag har också svårt att se att allt händer av en orsak när det handlar om mord, krig eller liknande. Usch. Och fy vad hemskt att ha det så nära som i nästa område….självklart känns det extra då! Stor kram
Livet blir så otroligt mer skört sedan en fick barn, jag som inte alls varit en orolig typ förr, har verkligen blivit det nu. Flera gånger får jag upp katastrof-tankar och tänk om- tankar…
Gäller att inte tänka för mycket, utan njuta av nuet! 🙂