Jag har nu bloggat i drygt 8 år (!) och har haft väldans tur genom alla dessa år, när det kommer till vilka som läser och kommenterar. Eller ja, vilka som läser kan jag förstås inte säga nånting om egentligen, men ni som lämnar spår efter er är oftast så goa så det inte är sant. Och nu menar jag inte bara kommentarer med komplimanger till mig eller min familj haha, utan att ni kommer med tips och råd, delar med er och har en dialog. En schysst och mogen dialog. Jag gillar känslan av att skriva av mig och liksom ”prata” med er, som man gör med vänner. Ni är så många som faktiskt känns som vänner! Det blir nog lite så när man år efter år har kontakt, även om man inte ses.
Men bloggvärlden har förändrats rätt mycket sen jag började blogga. Jag vet att jag är rätt lyckligt lottad i snällhet på kommentarer (alltså jag får ju en del, men väldigt få kommentarer som är mindre trevliga, men helt ärligt tror jag bara det är från människor som stör sig på mig, egentligen utan anledning eftersom de mest troligt inte känner mig) och att det finns de som får så många elaka kommentarer att de känner sig hotade och kanske till och med väljer att sluta blogga. Vilket är synd, för det är väl det som nätkränkaren är ute efter? Fast kanske ändå inte. Kanske är det bara en vilja att trycka ner och se att orden man lämnar efter sig gör just det? För om bloggaren slutar blogga, då kan jag ändå tänka mig att nätkränkaren blir snopen och till och med kommer sakna bloggen som denne fortsätter läsa år efter år? Det finns ju en anledning till att denne fortsätter gå in på bloggen gång på gång?
Jag måste ändå ge lite cred till en del av de mindre snälla kommenterarna jag har haft genom åren. Det är faktiskt inte bara en gång jag har fått mail en lång tid efter de elaka kommentarerna. Där personen bett om ursäkt och erkänt att anledningen till att denne skrev som den gjorde, var för att den själv inte mådde bra just då och på något sätt skrev elaka ord för att på något sätt få sig själv att framstå som bättre. Men vi måste fokusera och tänka på att vi är alla människor. Vi gör mindre genomtänkta saker emellanåt. Vi gör definitivt saker som inte alla skulle göra likadant. Men snälla, kan vi inte då försöka tänka på att alla gör det som är bäst för dom själva? Man, i alla fall känner jag så, måste lita på att man gör det som man själv är övertygad om är rätt i just den situationen. Och läser man något på exempelvis en blogg kan man såklart få tycka olika, men man vet för det första inte alla omständigheter (helt omöjligt) så bara där är ju en signal på att man nog inte ska tycka högt utan istället tänka att det finns säkert orsaker till att den personen gör si eller så.
Hittade ett inlägg i Daniel Elfvendahls blogg om att det finns något som heter NoHate-dagen. Det finns ju ”dagar” för nästan allt nuförtiden, men dagar som fokuserar på kärlek kan man väl inte få för många av ;). Alla hjärtans-dag finns ju i ”verkliga livet” och med tanke på att vi lever över nätet på många sätt nu, och det där kryllar av krängningar, behövs det en speciell dag som fokuserar på att sprida vänliga ord där istället.
Själv går jag lite efter mantrat – har man inget snällt att säga, säg ingenting alls. I det här fallet, skriv inget om du inte känner att det är något du själv skulle vilja läsa från någon du inte känner. Det är ju faktiskt vi tillsammans som bestämmer vad det ska vara för stämning i bloggvärlden och på nätet.
Tycker du att bloggvärlden har ändrats genom åren, och i så fall hur?
Jag har följt dig sen i höstas när jag letade efter en gravidblogg eftersom jag liksom du var gravid. Men du är så klok och mysig att jag inte tror att jag kan sluta följa trots att bebisarna nu är ute 🙂
Nydelig skrevet av ett nydelig menneske Så koselig å lese din blogg Nyt kvelden og familien din Klem fra Oslo
Fast jag tycker att det är en märklig inställning: ”Har du inget bra att säga, säg ingenting alls.” Så funkar det ju inte i verkligheten heller.
Jag utvecklas som människa av härliga diskussioner och meningsskiljaktigheter. Inte av ja-sägare som är rädda för att säga emot mig om de inte håller med mig. Näthat är såklart aldrig acceptabelt, men konstruktiv kritik borde väl alla människor välkomna och vilja bemöta? Framför allt när man har en blogg och ”visar upp” en del av sitt liv.
Låt säga att du cyklar med ditt barn utan hjälm och lägger upp det på bloggen, eller åker bil och har barnen utan bälte, varför skulle vi då inte säga något (dåliga exempel, men du förstår vad jag menar). Att i ett sådant läge tänka: ”Nej, jag säger inget utan fokuserar på den fina outfiten istället och kommenterar den” hade ju varit sjukt).
Jag tycker att det är underbart att diskutera, tipsa varandra, stötta och ventilera – tycker inte du?
Men det beror ju på hur man definierar ”bra”, att varna för att barnen kan göra illa sig kan ju vara bra, men att klanka ned på någon eller ifrågasätta något där det bara handlar om att man tycker eller tänker olika är ganska onödigt… Jag tycker att ”har du inget snällt att säga kan du lika gärna vara tyst är ännu bättre” 😉
Eller oj, det var det som stod redan! 🙂
Ja 😉 🙂
Kritik som är menad för att hjälpa eller så är ju inte samma sak som kränkningar eller negativ kritik jag syftar på. Att man skriver elaka saker bara för att man VILL trycka ner någon annan. Om man ex kommenterar om hjälm eller bilbälte är det ju mest troligt av omtanke.
Och det är ju det jag också menade med inlägget, jag ÄLSKAR att diskutera med er som läser, det gör bloggen levande och absolut inget jag skulle vilja ta bort. Däremot har jag blivit tvungen att först godkänna kommentarerna innan de publiceras, och detta är för att jag har fått kränkande kommentarer, inte alltid bara om mig utan om de i min närhet, och såna kan jag bara inte godkänna.
Ja bloggvärlden har förändrats genom att den blivit mer ytlig, mer reklam, mer falskhet, mer hat.
Oj! Då har jag ju följt dig nästan sen start…har bara inte varit så bra på att lämna spår efter mig. Jag tycker du verkar vara en genomsnäll människa och jag tror att det lyser igenom på bloggen…du provocerar inte i dina inlägg och det kan nog vara en orsak till att du inte fått så mycket näthat mot dig. Nu tycker ju inte jag att någon ska behöva ta emot elaka kommentarer, men jag tror att de som provocerar såklart rör upp fler känslor hos folk och att fler är fast beslutna att tala om deras åsikt om det aktuella ämnet. TACK för en härlig blogg! Kram
Alltså, jag tycker tvärtom. Jag har själv bloggat och läst bloggar sen 2007 och tycker att det då var mer påhopp och kränkningar än vad det är nu. Men det kanske beror på att bloggarna själva modererar och raderar kommentarer hårdare? Eller så läser jag andra typer av bloggar? Sen finns det ju alltid de som kommer med taskiga kommentarer såklart men överlag tycker jag det har blivit bättre.
Med ”har du inget snällt att säga så säg inget alls” tänker i alla fall jag att det är just rent och skärt elaka kommentarer man kan hålla tyst om. Att komma med befogad kritik tycker inte jag är att vara elak. Att påpeka faran med att cykla utan hjälm eller att låta barnet sitta utan bälte är just befogad kritik i mina ögon. Att däremot skriva hur ful tröjan är, att mamman är helt dum i huvudet osv anser jag att man kan hålla för sig själv.
Jag tänker också på hur och vad jag säger till folk. Lär mina barn det hela tiden också. Att man behöver inte påpeka att någon ser ”rolig” ut (som barnen kan säga ibland). Vill man inte höra det om sig själv så vill nog inte den personen höra det heller. Om personen däremot har tex tröjan bakochfram (och därmed ser ”rolig” ut) är det väl mera snällt att säga det, men att tänka på HUR man säger det. Jag håller absolut med Charlotte om att det är bra att diskutera och ventilera, men det är ff inte okej att vara rent elak.
Jag har också mått dåligt, varit trött, irriterad osv men ALDRIG känt ett behov av att trycka ner någon annan för det. Jag älskar din blogg men håller inte med 100% om precis allt, det betyder ju inte att jag har rätten att skriva elakheter för det. Jag har slutat läsa flera bloggar just för att jag mest blir irriterad av att läsa – och dessutom slutat läsa utan att bomba dom med dumma kommentarer, det har gått jättebra! Om man nu mår så vansinnigt dåligt att man bara måste skriva massa skit till folk på nätet behöver man nog hjälp. Jag undrar om man beter sig likadant mot familj och vänner? Häver ur sig massa dynga och sen ursäktar sig med att man mådde dåligt… Väldigt märkligt beteende anser jag.
Jamen EXAKT! Jag menar såklart att man inte ska skriva rent elaka kommentarer, eller säga sånt som man säger bara för att såra. Självklart får man tycka olika, och som sagt befogad kritik är inte densamma som kritisera eller kränka, för att såra.
Du skriver ungefär precis som jag tänker, och det sista där tror jag också stämmer. 99,9% av alla dessa elaka kommentarer och kränkningar skulle INTE fått komma fram irl.
…Och jag har följt dig i snart sju år av de åtta, helt galet egentligen! Kommenterar väldigt sällan men kikar ju in här i princip varje dag. Kom in precis när du skulle gifta dig med F, känns som du gått igenom livstider sen dess 😉 Men så kollar jag på mitt eget liv och inser att det är nog detsamma där, var liksom 14 år när jag började följa dig (haha varför läste man ens bloggar i den åldern?)och nu fyller jag 21 om några dagar. Och på de åren har det ju hänt en del!
Vi lever egentligen verkligen totalt olika liv, jag har varken barn eller familj i sikte på länge utan är den typiska backpackern som reser upp varenda krona jag får över- och älskar det! Trivs himla bra i min ålder och att få vara lite ”ung och dum” 🙂 Men det är ändå något med din blogg som gör att jag alltid kommer tillbaka till den trots våra olika livsfaser. Har ju varit med så länge att det känns som en del av min vardag att kika in här (och det är ju lite konstigt egentligen) men skulle aldrig stannat om jag inte gillat din inställning till livet! Vet inte riktigt var jag vill komma med detta, men tänkte bara för en gångs skull lämna ett litet avtryck och säga att jag gillar att följa dig, och kommer antagligen vara med tills den dagen du bestämmer dig för att ge upp det hela, haha..
Kram till dig och massa lycka till i allt ni tar er för just nu!! Jag åker till USA om några veckor innan er(ska roadtripa Miami-Washington-New York) så jag rekar stället åt er! 😉 Vilken grej med bröllop i NY!
Ps. Idun är bland det gulligaste jag sett!