Howdy!
Jag har hört rykten om att ni saknar mig, älskar mig och undrar såå hårt vart jag tog vägen när jag till synes bara lämnade jordens yta. Att ni tillsammans bildade en bönegrupp samt en sökgrupp i samarbete med google maps och the FBI för att ta reda på vad som hände med kvinnan i era liv. Hon som konkurrerar med Mange i Evelinas liv. Att ni sökt upp min adress, kommit hit och plingat på utan respons, lämnat kärlekslappar i min brevlåda, sökt efter gravstenar med mitt namn på, och till och med (mot alla odds) återupplivat Bigfoots existensrykten i era tappra försök att hitta mig i gamla övergivna stenåldersgrottor i avlägsna djungler på Sri Lankas östkust.
Jag beundrar er viljestyrka och är tacksam för att ni bryr er så mycket, även om ni kanske hittade enstaka ord i ovanstående meningar som kanske tyder på att jag seglade iväg i fantasin vid något tillfälle och att ni nu kom på att psyk med inriktningen ”sneda vanföreställningar” var det enda ställe ni inte letat på…TACK för omtanken kära Evelina-läsare!
Nu till själva gästbloggningsämnet då. Idag ska vi prata om ett väldigt hett ämne i sammanhanget. Miiig. Kanske undrar ni hur det går med saker och ting? Om jag numera njuter av livet eller sitter hemma, bitter i min egen bubbla av hopplöshet. Jag inbillar mig det i alla fall, så innan ni go crazy med frågor så tänkte jag dela med mig av en interview som lillan utsatte mig för.
Elin: Varför jobbar inte du med plåster längre?
(Jag har aldrig jobbat med plåster men spelar med eftersom att dessa klisterlappar är lillans största intresse just nu)
Karolin: Jag kände att jag behövde utvidga mina vyer och gå vidare i livet.
Elin: Ok! Men hade du många patienter som behövde plåster?
Karolin: Japp! En massa!
Elin: Wooow! Hur många då?
Karolin: Tusentrettioåttahundranittioarton stycken…
Elin: Nej nu svimmar jag!
Sen fick jag sitta där och fläkta min unge tills hon vaknade.
Så! Nu var det avklarat. Övriga frågor kan besvaras i kommentarsfältet. Och nu så tänkte jag hoppa till ämne nummer två. Fortfarande mig när jag tänker efter, men lite indirekt sådär. Jag ska komma med ett utlåtande som jag är så stolt över. *harklar mig*
JAG SKA BLI EXTRAMAMMA!!!!
Nu vet ni kanske redan att Evelina befinner sig i heligt tillstånd så det var väl ingen nyhet just nu eller så, men vad ni inte visste är att det blir en tjej denna gången! Det vet inte Evelina själv heller men nu är det så att jag är synsk och sådär så därför vet jag att det blir det. Jag har haft väldigt svårt att bestämma mig för vad det ska bli, och i början diskuterade jag och Elion det här väldigt mycket (barn är också ganska synska som de flesta vet) och vi har alltid varit inne på samma spår. ”En av varje”. Och jag ska inte påstå att jag släppt det helt och hållet men vad jag vet till hundra procent är att det åtminstone befinner sig EN varelse med två X-kromosomer, en begynnande uterus till följd av den icke-existerande SRY-genen som stimulerar bildning av en Müllerian-inhibitory-substance och som vill bilda testiklar, därinne.
”Men förbaskade show-off” tänkte ni nu men nej, jag brukar inte vara sån, men jag har en tenta på onsdag där embryologi ingår och jag hittade plötsligt ett ypperligt tillfälle att se om jag kunde den här delen och jag slets liksom med i ren upphetsning om ni förstår? Tänkte väl det. Vem blir inte upphetsad av tentor?
Så, vad säger ni? Om det nu var så att ni inte redan visste att det blir en kvinna, för att er synska idol redan sagt det, vad tror ni att det blir? Kom igen nu, det är ju fifty-fifty and shit och sådär så hälften av er har ju rätt! CHANSA!
Jag gissade att båda mina kusiner skulle få pojkar och yes, det blev det. Tycker inte att kön spelar någon roll men Evelina får en flicka den här gången. 😉
Tror att det är en pojke i evelinas mage!!!
Tror på pojke eftersom M har bröder…min alldeles egna teori som brukar stämma oftast;) Oavsett kön är det ju fantastiskt!
Förlåt om jag lägger mig i! 😉
Men hur funkar din teori?
Min pojkvän har tre systrar, inga bröder. Betyder det då, enligt din teori, att vi kommer få en flicka den dagen vi skaffar barn? 🙂
Jag gissar också på pojke!
Kul med gästinlägg, men jag är nog trög och förstod inte riktigt; har du bytt jobb?! Ingen ny man i ditt liv? Och nu menar jag inte som kompis 😉
Jag gissar på en liten tjej! Vild gissning dock! Har själv två stora barn, övre tonåren, och en sladdis. Pojke, flicka, pojke. Var heeelt säker att nr 2 oxå var en pojke. Såg ut likadan, vägde samma, mådde på samma sätt. Tom barnmorskan gissade på pojke! Jag blev superförvånad när det kom ut en flicka!!! Nr 3 är pojke, mådde helt sjukt dåligt och illa med honom, på ett helt annat sätt. Dock har han en annan pappa och det sägs att det kan spela in att man mår olika, vad vet jag.
Kul med gästinlägg! Berätta mer
Vad vill du veta? 😉
Karro!! Vad kul med ett gästinlägg 😀 Hur går det på jobbet & med studierna?:) kram från en av dina tidigare bloggläsare 🙂
Jobbet går bra, har semester nu och har två veckor av den kvar. Studierna går också bra, men har en tenta på onsdag som jag skrev. Det är en omtenta ( missade med ett poäng
Hmm, hela mitt svar kom visst inte med.. Skulle fortsatt med att förutom denna omtentan jag har på onsdag så har jag avklarat första året av två på utbildningen och har ”bara” en kurs och ett examensarbete kvar. Sen är det klart 🙂
Jag tror också på en pojke ………. men oavsett vad det blir är man glad bara allt är ok =)
Jag är mamma till 3 pojkar och med dom två äldsta var graviditeterna rätt lika men den yngste var allt så annorlunda att vi var övertygade om en flicka men det blev en pojke till …. så efterlängtade och älskade alla tre 🙂
Marie: Nej, jag har inte bytt jobb, jag jobbar kvar på patologen 🙂 Det där med plåsterjobbet började när lillans pappa påstod att jag var en sån där som sticker folk och tar blodprov så att man sätter på plåster sen. Det var när de var på vårdcentralen och nån skulle ta blodprov på Elin. Då drog hon slutsatsen att jag jobbar med plåster haha!
Vad gäller män så måste de nog få stå på väntelistan för saker jag inte kan prioritera just nu 🙂 eller behöver prioritera för den delen, det är inte så att karl-köerna löper runt varje husknut i området direkt 😉
Karoline; aha då förstår jag! Du verkar vara en kul prick!
Haha. Jag känner dig inte men när jag följde din blogg och läser här nu så ler jag sådär stort. Du verkar så rolig, skön liksom! 🙂
Åh tack! Vad snällt sagt 🙂 jag älskar när folk ler stort 😀
Hej Karro!
Härligt att du ger lite livstecken, saknar verkligen ditt skrivande. Om du någonsin får för dig att skriva igen ska du veta att du iaf har en trogen läsare. Du får mig att sätta kaffet i strupen i bland med din härliga självdistans och humor. Önskar att man kunde ta en virituell (stavning??) kaffe med dig 🙂 Önskar dig allt gott.
Kramar från en pigg och trött småbarnsamma.
Haha! Det är nog för att jag är så knäpp! Fullkomligt galen! Evelina kallade mig mongo så sent som imorse och det stämmer in helt korrekt 🙂 hon hade anledning att göra det så det är helt ok btw 😉
Det där ned virtuell kaffe lät ju najs! Inte så socialt som jag skulle önska men du kanske bor långt bort(?), annars hade en riktigt kaffe varit mer i min smak 🙂
Skrivandet är ju himla roligt alltså men likt det där med karlar så får det ligga på listan av saker jag inte kan prioritera just nu. Men jag ska inte säga att det är omöjligt i framtiden 😉
Jag tror det blir en liten flicka denna gången.
Underbara Karro
Så underbart att få höra av dig…saknar dig så ini bängen och dina knasiga underbara inlägg. Jag tror att det blir en tjej….jag oxå. Gästblogga oftare…please, snälla,gulle?