VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Det kanske minst positiva inlägget ever

Just nu vill jag gå i ide och sova ett par månader eller så. Vakna upp i vår när det hela förhoppningsvis är över, så gott det går. Tur att livet är och framför allt att son och jobb puttar mig framåt för jag har noll energi idag. Tömdes på den sista för en timme sen. Jag har tur som känner så mycket kärlek just nu men mitt hjärta gör även för jävla ont. Jag vill inte vara i det här, valde inte det av de anledningar som vissa tror. Hämnd handlar det inte om. Men handlingar får konsekvenser, så är det ju. Till slut fick det konsekvenser även för henne. Det som händer nu och hänt ett tag är följden av att min mamma blev polisanmäld förra hösten. Av mig. Jag gjorde det av en enda anledning. Tänk dig att befinna dig över 100 mil bort och ha sin lillasyster i telefonluren, höra henne bli hotad till livet av vår mamma som inte visste att jag var i telefonen? Men jag vill henne (mamma) inget illa, trots det hon gjort. Ville bara få bort mina syskon från det som även var min verklighet i många år. Nu är de borta från henne, kvar är konsekvenserna. Min mamma anser sig vara offret i det hela och vi (jag och mina småsyskon) utpekas som onda av vissa. Jag vill bara gråta. Och gråta och gråta.

Har velat hålla det här utanför men jag har ändrat mig. Jag har bestämt mig för att berätta min version av det hela. Det kommer, men inte just nu. Är inte riktigt redo än men kommer bli. Av många anledningar.

Jag mår illa av allt det här. Jag mår illa av att publicera detta. Men på nåt sätt är det ett nödvändigt ont. Och det kan liksom inte heller bli värre än vad det redan är.


Kommentarer


  1. Ingelöf 3 december, 2013 on 08:57 Svara

    Du är så stark! Kram! <3

  2. Evelina 3 december, 2013 on 09:12 Svara

    Usch vad jag lider med dig, än om jag inte vet hur det är att vara i den situationen du är i. Men så otroligt modigt och kärleksfullt av dig att ta hand om dina småsyskon. Verkligen stort och de kommer tacka dig resten av deras liv. Fokusera på det, så kommer du att ta dig igenom det här med. Men låt även de andra känslorna komma också, det gör att man bearbetar det bättre och kommer ur starkare i slutändan. Många styrkekramar.

  3. Jenny 3 december, 2013 on 09:19 Svara

    Men herregud vad ont det gör att läsa dina ord. Jag står helt utanför, men känner ändå smärtan i dina ord. Det gör dig till en ännu större förebild – positiv, classy och godhjärtad är ord jag förknippar med dig utifrån din blogg som jag följt i många år. Jag hoppas och tror att du har stort stöd av vänner, din pojkvän och din övriga familj. Luta dig mot dem och kämpa på! Fatta vad långt du har kommit i livet, trots att du verkar haft en hård uppväxt. Jag hejar på dig!
    Stor kram!

  4. liselotte 3 december, 2013 on 09:25 Svara

    Usch, vad jobbigt det måste vara. Skickar styrkekramar!

  5. Cissi 3 december, 2013 on 09:34 Svara

    Massa kramar till dig och dina syskon!!

  6. Marit 3 december, 2013 on 09:35 Svara

    Du är stark, du gjorde rätt, att vissa tycker annorlunda spelar ingen roll – skit i dem. Kom ihåg att du gjode vad som är rätt för dina syskon, att det är för deras skull. Alla har inte tur i familjens livslotteri, det suger – men då får man fokusera på det andra som är bra och du har så mycket bra i livet!

    Du är fantastiskt generös som delar med dig till oss <3

    Försök njuta av dagen, att andas ut och tänka på något annat en stund. Kramar från Lund!

  7. Sofia 3 december, 2013 on 09:42 Svara

    Styrkekramar! <3

  8. Angelica 3 december, 2013 on 09:43 Svara

    Kommenterar nästa aldrig men vill ge dig världens största kram nu och visa mitt stöd. <3

  9. Sandra 3 december, 2013 on 09:48 Svara

    Usch, kan inte ens föreställa mig att växa upp med en sådan förälder. Du gjorde i alla fall helt rätt, för något är så ofantligt fel när ens egen mamma hotar sina barn till livet. Din gärning är något du ska vara STOLT över även om jag förstår att det finns de i släkten som inte alls ser så på saken. Styrkekramar till dig och dina syskon!

  10. Linda 3 december, 2013 on 09:51 Svara

    Fy, det är till och med jobbigt att läsa om det. Jag är dock övertygad om att du gjort det som ditt hjärta sagt är rätt, oavsett hur andra ser på det. Det viktigaste är hur du och dina syskon mår.

    Styrkekram till dig! <3

  11. Anna 3 december, 2013 on 09:51 Svara

    Så stark du är! Det är tyvärr alldeles för mångas verklighet och jag hoppas att du inser att du verkligen hjälper många genom att dela med dig av din resa. Det kanske är svårt när man är mitt i det, men du ska veta att du gör stor nytta för alla där ute som är i samma sits och inte kan reagera eller göra något för att bryta den hemska onda spiral de befinner sig i. Att du GÖR något betyder mer än du tror. Kämpa! Lita på magkänslan, för det kommer aldrig vara ditt fel!

  12. Gunilla 3 december, 2013 on 09:51 Svara

    Det gör så ont i mig att läsa det här. Tårarna rinner för att du, din lillasyster och andra syskon lever den här verkligheten. Ingen ska nånsin leva i skräck. Jag hoppas att det reder ut sig på bästa sätt och att ni barn får hjälp att hantera det som sen finns kvar. Stor kram till dig och dina syskon!!

  13. Hanna 3 december, 2013 on 09:52 Svara

    Kram♥♥♥♥

  14. Tess 3 december, 2013 on 09:52 Svara

    Förstår dig. När man har blivit trampad på i massor av år och folk runt omkring bara har hört deras (i ditt fall din mammas) version i åratal så brister det tillslut.

    Jag har brutit upp från min pappa och håller även nu på att helt koppla bort min halvbror. Min halvsyster har jag kopplat bort för 10 år sedan. Nu känner jag att gränsen är nådd och har bokstavligt talat spytt ut min sanning. Är så trött att det bara har varit dom som fått säga sitt och sprida sin skit och osanningar.
    Tidigare har jag bara svalt och svalt för att slippa allt som jag visste skulle bubbla upp. Problemet är bara att man kväver sig själv i slutändan.

    Jag känner mig starkare nu än jag gjort på länge. Det var riktigt jobbigt först men nu kan jag äntligen börja andas min egna fria luft.

    Massor av kramar till dig och tillåt inte din mammas osanningar!

  15. Petra 3 december, 2013 on 09:54 Svara

    Stor kram till dig.

  16. - 3 december, 2013 on 09:59 Svara

    Sanningen måste komma fram så småningom. Det finns så många människor som lever i samma helvete, men i Sverige får man inte visa någonting, här ska alla spela lyckliga familjen, men bakom fasaden raserar den fantasivärld vi skapar. Barn somnar otrygga av utmattning av sina egna tårar, ensammast i världen, lämnade helt för sig själva och växer sedan upp med skev verklighetsuppfattning och svårt att lita på andra.
    Har själv levt i en otrygg verklighet när jag var i mina tonår. Blev psykad av min pappas nya. Fick bli vuxen alldeles för snabbt. Och jag är fortfarande trasig. Helvetet som utbröt i deras hus varje dag har satt sina spår och jag kanske aldrig mer kommer kunna lita på någon. Tur för mig att jag haft en hyfsat stöttande mamma som jag har kunnat bott hos. Har stöttande syskon som alla varit en del av det här och som också är trasiga på sitt sätt. Saknaden efter en otroligt snäll men frånvarande pappa är det jobbigaste, men han har väl valt sida antar jag. Jag får väl se det som att han har försökt rädda hennes barn och gett dem en lite tryggare uppväxt. Tur för dina syskon att de har dig. Du gjorde det ända rätta och vi är många där ute som skulle göra det tusen gånger om. DU är så stark! och det är vi alla som blir utsatta! En dag ska vi alla ge igen på vårat sätt, vi barn (till dessa vuxna trasiga själar som är sända från helvetet) ska bli tusen gånger starkare än dem och visa alla hur verkligheten ska vara! Tack för att du vågar.

  17. Mariah 3 december, 2013 on 10:00 Svara

    Läser ofta, kommenterar sällan. Men nu kände jag att jag verkligen vill skicka en stor och varm KRAM till dig och dina syskon <3 Du är stark, Evelina och jag beundrar dig på många plan!
    Vet inte vad mer jag ska skriva. Ville väl mest bara skicka en kram <3

  18. kattis i norrland 3 december, 2013 on 10:08 Svara

    <3 Det första jag vill säga är att du ska vara STOLT över dig själv och dina beslut! Jag önskar att man kunde ta bort lite av smärtan i bröstet, men det enda jag kan göra är att ge dig feedback.
    Du gör det så bra!! Du har en underbar familj, fina vänner, ett fint och lyckligt hem till dig och din son, och jag är helt övertygad om att allt kommer att bli bra i slutändan..
    -Ibland kastas man bara in på en sidoväg i livet, men snart kommer du tillbaka på motorvägen 🙂

    Kramar till dig och din familj!! <3
    Och TACK för att du får mig att må bra varje dag genom din blogg!

  19. Marie 3 december, 2013 on 10:09 Svara

    Usch detta låter ju helt obeskrivligt jobbigt, men du ska veta att du GJORT HELT RÄTT! Det finns ingen mamma i hela världen som får behandla sina barn som du beskriver. Styrkekramar

  20. Agneta 3 december, 2013 on 10:11 Svara

    Åh…. Lilla hjärtat. Jag gråter för din å dina syskons skull. Kunde jag så skulle jag hjälpa dig allt vad jag kan å lite till. Kämpa på! Vilken underbar syster du är! Självklart gjorde du det rätta, att anmäla. Alternativ finns INTE en sån gång! Starkt av dig! Väljer vissa att se det som att du gjort fel, att din mor väljer att ta på sig offerrollen så är det DERAS val!!! Inte lätt för dig, men så är det!
    Kämpa på fina, starka du! All kärlek!

  21. Anna-Karin 3 december, 2013 on 10:12 Svara

    En STOOOOR Kram till dig!
    Det måste vara jättejobbigt för dig att skriva detta och att våga trycka på knappen publicera, men att göra det så vill jag gärna tro att du blir en starkare person. Du vågar stå upp för det som är fel och du visar för både dina yngre syskon och för Elion att man ska göra det rätta, även om det ibland känns hopplöst.
    KRAM <3

  22. Petra 3 december, 2013 on 10:20 Svara

    Starkt gjort av dig! Du är en stor förebild för många av oss och även om det är jobbigt så kanske det kan hjälpa någon. Någon som sitter i samma sits.
    Stor kram till dig och hoppas att allt blir bra.

  23. maria 3 december, 2013 on 10:27 Svara

    Å fina du. Jag känner dig inte på annat sätt än genom vad du väljer att dela med dig av här inne och jag vet inte alls om det kan hjälpa eller värma, men jag skulle så gärna vilja skicka dig en KRAM! Även om det bara blir på cyper-vis.
    Ta hand om dig! Stor kram!

  24. Caroline 3 december, 2013 on 10:31 Svara
  25. Caroline 3 december, 2013 on 10:31 Svara

    <3 <3 <3

  26. Tina 3 december, 2013 on 10:36 Svara

    Många varma styrkekramar till dig och dina syskon! Tänker på er! Ofta!

  27. Sofia 3 december, 2013 on 10:49 Svara

    Att se till barn som far illa och vad som är bäst för dem är aldrig hämnd. Att anmäla när någon far illa är inte heller det hämnd. Dom som säger det har SÅ fel!

    Det är så otroligt starkt att göra det och något du ska vara stolt över.

    Jag är förskollärare och har anmälningsplikt då jag misstänker att barn far illa eller om jag har oro kring barnets välmående. Jag har laglig skyldighet kring det och trots lagen är det obehagligt och jobbigt då något sådant behöver göras.

    Om bara ännu fler människor vågade agera när sådana saker händer, trots att de inte har någon laglig skyldighet. Det hade räddat många barns hjärtan och välmående.

  28. Sofie 3 december, 2013 on 10:51 Svara

    Styrkekramar!!

  29. Heléne 3 december, 2013 on 10:53 Svara

    Skickar en styrkekram

  30. Emelie 3 december, 2013 on 10:57 Svara

    Kramar <3 vet vad du går igenom. Har följt dig sedan du och Fredrik planerade bröllopet och du kommenterade min blogg när jag mådde som värst för några år sedan då du visste vad jag gick igenom.

  31. Cissi 3 december, 2013 on 11:05 Svara

    Så sorgligt! Men så skönt att kanske få berätta, lätta på hjärtat! All styrka till dig och dina syskon. Kramar i massor!

  32. Johanna H 3 december, 2013 on 11:10 Svara

    Usch va jobbigt men vad stark du är Evelina och du gjorde helt rätt i att polisanmäla, dina syskon ska inte behöva stå ut med något sådant. Va stolt över dig själv! Du verkar va en sån fin syster och jag tror dina syskon är glada att dom har dig. Styrkekramar i massor!

  33. Frida 3 december, 2013 on 11:18 Svara

    Kram!!

  34. Helena - mamma till storA och lillA 3 december, 2013 on 11:24 Svara

    En stor varm kram till dig. Du är så stark. Va rädd om dig.

  35. Hanna 3 december, 2013 on 11:25 Svara

    Du är stark!

    <3

    Kramar

  36. Jessica 3 december, 2013 on 11:25 Svara

    Kramar <3

  37. Lisa 3 december, 2013 on 11:37 Svara

    Kan inte ens föreställa mig vad du måste gå igenom… Skickar många styrkekramar till dig!

  38. AnnaIda 3 december, 2013 on 11:39 Svara

    <3<3<3
    Du är fantastisk för att du vågade ta det steget!
    Tänkt vad stolt Elion kommer vara över att sin mamma var så stark och hjälpte sin syskon.
    Jag önskar verkligen att fler vågar anmäla sina närstående för det pågår så himla mycket som är fel i familjer omkring oss och hur ska det kunna bli en förändring om aldrig sanningen kommer fram?

  39. Linnéa 3 december, 2013 on 11:42 Svara

    Jag hoppas du kan hitta styrka i att det var rätt beslut, för det var det. Det viktigaste var att dina syskon fick det bättre, kosta vad det vill, och som storasyster som genomgått det själv hade du den chansen och du tog den. Det var otroligt starkt gjort av dig! Det är tufft att det finns folk som vänder sig emot er (jag förstår överhuvudtaget inte hur någon kan tro att barn lämnar sin mor utan goda skäl till det!), och det är troligen mycket annat som tynger dig utöver det, men jag är säker på att du och dina syskon tar er igenom detta också! Stora styrkekramar!

  40. Sandra 3 december, 2013 on 11:43 Svara

    Det gör ont att läsa, man blir ledsen för din skull. Sen blir jag förbannad för de som tycker att ni gjort fel, vad är det för jäkla människor? Du gjorde SÅ rätt i att polisanmäla din mamma ifjol och rädda dina syskon. Tveka aldrig på det! Klart att hon anser sig vara ett offer, såna människor har nån konstig syn på världen. Men hon är den skyldiga, du och dina syskon är helt, helt oskyldiga.

    Blir så ledsen att man kan vara dum mot sina barn, du har skrivit saker förut som fått mig tänka till hur bra jag har det med mina föräldrar nära och som alltid ställer upp.

    Vet inte vilka råd jag ska ge, men du är stark och gjorde rätt.
    Kramar

  41. Malin 3 december, 2013 on 11:50 Svara

    Kämpa, du har gjort rätt <3 Det är stort av dig att göra detta för dina syskon, och dig själv.

  42. Elin 3 december, 2013 on 12:00 Svara

    Tråkigt att gå in och läsa att du inte mår bra 🙁 Vill ändå tacka för att du delar med dig av detta, det kan inte vara lätt! Dock har du ju som du säger många nära och kära på din sida, son och pojkvän, syskon och vänner.. Jag hoppas och tror att de är med och stöttar dig i det svåra med din mamma (Elion är väl inte så uppdaterad i detta förstår jag, men han finns ju att kramas med.. 🙂 ). Det har ju hänt att du nämnt något om detta tidigare, några ord bara men absolut inte vad allt handlar om. Det är självklart att man kanske vill hålla vissa saker utanför bloggen, samtidigt tror jag det är lätt att folk bildar sig en egen uppfattning om det hela. Starkt av dig att våga ta upp detta!
    Blir själv helt rasande när jag läser om telefonsamtalet… Man önskar bara att hon kunde få hjälp för hon mår uppenbarligen inte bra. Jag hoppas och håller alla tummar att det kommer bli bra för er <3
    Många kramar till dig och dina syskon!!

  43. Maria 3 december, 2013 on 12:01 Svara

    Men stackare 🙁

    Av det lilla Du berättat, så gör Du helt rätt! Glöm aldrig det.
    Du har så mycket kärlek omkring Dig och i Dig, så Du kommer gå stark ur det här!
    Sköt om Dig fina Du <3

    Styrkekramar i massor!!

  44. Sandra 3 december, 2013 on 12:17 Svara

    Massa styrkekramar till dig! ❤️

  45. Charlotte 3 december, 2013 on 12:34 Svara

    Så oerhört tragiskt, fruktansvärt och överjävligt! Du är en förebild som ställer upp för dina småsyskon!! HELT RÄTT!
    Jag fick en tanke: Får dina småsyskon (och du…) någon form av stöd och hjälp professionellt? Bor de med sin mamma? Kanske även hon behöver väldigt mycket hjälp (uppenbarligen)…

    KRAM!! Du är fantastisk stark!

  46. LinnM 3 december, 2013 on 12:41 Svara

    Jag tycker det är starkt att du skriver om detta. Det kan säkerligen hjälpa fler barn därute som lever eller har levt i en liknande situation. Ta hand om dig. Kram

  47. Camilla 3 december, 2013 on 12:42 Svara

    Starkt gjort att våga glipa på locket och din berättelse kommer hjälpa andra.

    Hoppas dina syskon har lyckats komma bort från din mamma och att de mår ganska okej.

    Kram!

  48. Linda 3 december, 2013 on 12:45 Svara

    <3 Kram

  49. Natalie - Happily with you 3 december, 2013 on 12:47 Svara

    Sänder en massa styrkekramar till dig och dina syskon! Ingen mamma ska få göra sina barn illa så var stark. Dina syskon ska vara glada att dom har dig!
    Kram på dig!

  50. Louize 3 december, 2013 on 13:26 Svara

    Du gjorde helt rätt! Starkt av Dig!
    Många Kramar till dig och Dina syskon!

  51. Lisa 3 december, 2013 on 13:26 Svara

    Stark du är gumman! Du hjälper många andra där ute också genom att öppna upp! KRAMAR I MEST

  52. Petra 3 december, 2013 on 13:31 Svara

    Kramar!!!

  53. Tina 3 december, 2013 on 13:36 Svara

    Starkt av dig att göra det. Massa styrkekramar!

  54. Scottish Moments 3 december, 2013 on 13:36 Svara

    Starkt av dig Evelina att berätta! Du har inte gjort något fel! Därför har du ingen anledning att hålla det hemligt. Ut med det i ljuset! Och en stor eloge till dig som står upp för dina syskon!!
    Styrkekramar från Skottland!

  55. Annika 3 december, 2013 on 14:08 Svara

    Så starkt gjort!
    Evelina, ha ingen ångest för att du gjort detta.
    Dina syskon och även du har levt ett helvetesliv.
    Man går inte så ostraffat. Det är ingen hämd utan
    som du också själv säger. Konsekvenser av ett handlande.

    Du helt fantastisk! Och dina syskon med.
    Glöm inte det!

    Massor med kramar och all kärlek till dig
    och de dina.

  56. Malin Ljungkrantz 3 december, 2013 on 14:51 Svara

    Många värmande kramar till dig och hoppas allt ordnar sig ♥

  57. J. 3 december, 2013 on 14:52 Svara

    Fina, fina Evelina! Jag vet att min lilla kommentar inte kommer hjälpa dig på det sätt du behöver, men känner mig tvungen att kommentera efter ha läst ditt inlägg.

    Du gjorde HELT rätt som hjälpte dina syskon! Jag mår så dåligt av att veta att det befinner sig många barn och ungdomar i samma situation som dina syskon var i och ingen vill eller kan hjälpa dem. Det du gjorde visar hur jävla bra och fantastisk du är!

    Jag har nämnt det i din blogg förut, men min pappa träffade en ny och lämnade mamma för flera år sen. Ganska snabbt blev hon det viktigaste i hans liv och han började behandla mig och min lillebror illa. Det var inte i närheten av vad din syster har fått genomlida, men det var en hel del psykiskt han utsatte oss(speciellt mig) för som fortfarande sitter kvar idag(är 20 år). Jag har världens bästa mamma som tyvärr inte förstod vad som pågick före jag flyttade hem till henne på heltid. Pappa ser också sig själv som ett offer, han förstår inte och kommer heller aldrig göra det. I hans ögon har mamma ”manipulerat” mig och min bror.

    Vet inte riktigt var jag vill komma, men kanske att hade jag haft en syster som dig när jag genomgick det skulle jag varit evigt tacksam. Dina syskon har säkert visat uppskattning men jag kan lova att det du gjorde betyder så mycket mer än de någonsin kommer kunna förklara.
    Klyschigt eller inte, men det blir bättre.
    Kramar till både dig och dina syskon. Jag har läst din systers blogg några gånger och hon är så fin!

  58. Hannah 3 december, 2013 on 16:34 Svara

    Så otroligt starkt av dig Evelina! Du har gjort helt rätt, även om jag förstår att det är ett helvete. Jag jobbar som polis med just brott mot barn. Tveka inte att höra av dig om det är något du funderar på. Kramar till dig.

  59. Amanda 3 december, 2013 on 17:16 Svara

    Så rätt och så starkt av dig! Imponerade att du har lyckats skapa dig ett så bra liv trots tuff uppväxt! Kämpa på och är så glad att du har en trygg famn att luta dig mot mitt i allt det här!

  60. AnnaViktoria 3 december, 2013 on 17:34 Svara

    Kärlek och styrka till dig finaste du <3 jag är bara ett sms eller ett telefonsamtal bort om du behöver ventilera, det vet du!

  61. Carro 3 december, 2013 on 17:41 Svara

    Har också en mamma som inte förstår att hennes beteende gentemot sig själv, och mot andra, faktiskt medför konsekvenser. Själv är jag väldigt trasig efter alla år av prestationsbaserad kärlek, samt kränkningar och hån då jag varit blyg och orolig. Nu i vuxen ålder har jag fått ett flertal rekommendationer att gå i KBT och äta ångestdämpande medicin för att få lättare att hantera livet och alla krav jag känner.

    Jag hade också yngre syskon som jag tog stort ansvar för gentemot vår mamma och styvfars beteenden. Den dagen min bror flyttade hemifrån grät jag av lättnad! Då kunde jag släppa den oron över den psykiska terror han kanske utsattes för iallafall.

    Som det är nu har jag ingen kontakt med min mamma, då hon får mig att må så dåligt, men jag känner inte hat eller avsky. Jag önskar bara att hon kunde inse vad hon gör. Förstå att hon behöver hjälp för det är så otroligt mycket psykologiskt som hon skulle behöva reda ut, för att kunna förstå livet bättre. Men man kan ju inte lösa såna problem åt sina föräldrar. Det är en eländig sits.

    All kärlek och styrka till dig! Otroligt starkt, och vackert gjort av dig att polisanmäla. Jag minns hur många gånger jag önskade att någon skulle förstå att vi behövde hjälp ur den situation vi var vi. Men ingen hjälp kom. Det du gjort är gigantiskt stort! Blir alldeles tårögd här. Du tar hand om din familj, och det är så otroligt fint. <3

  62. Nicole 3 december, 2013 on 17:52 Svara

    Jag ska inte säga att jag förstår dig och situationen helt, för det skulle vara en lögn. Men jag själv har brutit med min far pga alkoholism, och vet hur fruktansvärt det kan vara när man själv och småsyskonen hamnar i kläm för hemska situationer. Du är en av de starkaste och positivaste bloggerskorna jag vet och har följt dig i många år (är dock kass på att kommentera, förlåt). Be strong, du vackra kvinna. Du fixar detta precis som allting annat, det vet jag. Bamsekram!

  63. Liselotte 3 december, 2013 on 18:00 Svara

    Du är som alltid stark Evelina! Du är grym! Stoorkram till dig!!

  64. Linnea 3 december, 2013 on 18:01 Svara

    Oj oj finner inga ord din stackare usch va tufft ingen ska behöva uppleva något sådant med sin egen mamma!!
    Styrke kramar

  65. DeMarkey - LiveYourDreams! 3 december, 2013 on 18:12 Svara

    Åh men fina lilla Eve! Vad otroligt hemskt och jag kan tänka mig att det du skrev här är bara en liten, liten bråkdel av det du har fått uppleva i ditt liv. Måste vara hemskt och det jag tycker är mest imponerande är att du blivit så stark, en sån fin kvinna och en underbar mamma med fina värderingar. Jag är så stolt över dig trots att jag inte känner dig Evelina. Men att få ”lära känna” en person som är så fin, ödmjuk och glad som du (verkar vara) trots en sån hemskt uppväxt är så stort.

    Hoppas att allt går bra för dig i framtiden och att du inte råkar ut i trubbel. Din bioligiska moder behöver hjälp, grav sådan, det hoppas jag att hon får, innan det går mer snett.

    Lider med dig i hjärtat fina du.
    KRAM!

  66. Maria 3 december, 2013 on 19:57 Svara

    Jag lämnar i stort sett aldrig någon kommentar men ditt inlägg berörde mig otroligt. Du är modig och din kärlek till dina syskon är underbar att läsa mellan raderna. Tänk på att det är en sällsynt styrka att göra rätt. Precis som du gör! Stor kram!

  67. Ilva 3 december, 2013 on 20:05 Svara

    Bli sviken av en som man förväntas evig kärlek av är fruktansvärt, mamma ska älska och ta hand om sina barn!!! Kan hon inte det då är hon inte värd det ordet MAMMA! Låt HON inte förstöra ditt och dina syskons liv! Du gör rätt! Låt hon ångra sig, låt hon ta ansvar för det hon gjort!!!

  68. Linda 3 december, 2013 on 20:08 Svara

    Skickar dig och dina syskon massa kramar!

  69. Amanda 3 december, 2013 on 20:20 Svara

    Stå på dig. Du har gjort rätt. Hoppas dina syskon inte är nära er mamma.

  70. Christina 3 december, 2013 on 20:30 Svara

    Styrkekram till dig starkt gjort att orka berätta

  71. Therese 3 december, 2013 on 20:48 Svara

    Många kramar från mig som tyvärr saknar ord för såna handlingar som er så kallade mamma gjort.

  72. Johanna 3 december, 2013 on 21:12 Svara

    Jag har läst din blogg sedan innan E föddes men aldrig kommenterat. Men nu måste jag. Massa styrkekramar till dig och dina småsyskon. Så modigt av dig att skriva ut detta i din blogg. Jag hoppas att detta kommer att ge andra mod att göra något när man ser att någon annan mår illa. Jag har själv varit i en liknande situation. Anmälde en person med anknytning till vår familj som inte behandlade sina barn som den borde ha gjort. Det var en tuff tid men kände att jag hade inget annat val. Är glad att jag gjorde det och skulle göra det igen om det skulle behövas. Kanske ett helt osammanhängande kommentar, ja jag är trött., men ville bara säga att du är stark, du är grym. Glöm aldrig det.

  73. Emma 3 december, 2013 on 21:16 Svara

    Jag vet delvis vad du går igenom och du gör RÄTT!!!
    Kram <3

  74. Emelie 3 december, 2013 on 21:18 Svara

    Starkt av dig att våga och orka ta steget för att skydda och hjälpa dina syskon!! Tillsammans är ni starka. 🙂

  75. Maria 3 december, 2013 on 21:47 Svara

    Så fantastiskt starkt av dig att göra en sådan sak och även starkt av dig att dela med dig. Skickar styrkekramar!

  76. Angelica 3 december, 2013 on 22:12 Svara

    Du är världens bästa syster. Så att du vet det. Som stod/står upp för dina syskon. Din mamma är vuxen och hon ska veta bättre, vara en förebild. Nu är du den starka och den som har gjort det bästa för dig och dina syskon. Ta hand om dig! Kram

  77. Mickan 3 december, 2013 on 22:18 Svara

    Kramar <3 <3 <3

  78. Julia 3 december, 2013 on 22:46 Svara

    Fina Evelina! Det hugger i mitt hjärta att läsa det här, förmodligen efterso jag har en trasig barndom med en alkoholiserad mor jag också (men det är en relation som är något bättre idag). Jag tycker det är fantastiskt strongt gjort av dig att skriva det här.. Förstår även där med att ”må illa över att skriva det här” för det är precis så. Det är naket. Privat. Och väldigt, väldigt tragiskt. Vet inte hur många gånger jag skrivit ett inlägg för att slutligen radera allt och hålla tyst istället. men varför? Vill även ge dig en stor kram och säga att du ska vara stolt över dig själv som hjälpte/hjälper dina små-syskon ❤

  79. ellenojag 3 december, 2013 on 22:56 Svara

    Du är grym!! Jag som storasyster hade gjort exakt samma sak, och hoppas Ellen blir den storasysterna också <3

  80. Erica 4 december, 2013 on 02:32 Svara

    Jag läste det här och jag kunde bara inte låta bli att lägga in en kommentar. Nu har jag följt din blogg i många år, kikat in för att ta del av din resa. Jag läser här inne för att du och din charm fångar en, jag blir glad av din energi och det finns något så äkta över den känsla du förmedlar. Man mår bra här inne och ofta har jag tänkt att du verkar vara en så jordnära, fin och go människa, en sådan man gärna vill bli vän med. Jag vill bara att du ska veta det, veta hur du uppfattas av andra och ge dig den största bamsestyrkekramen! Jag önskar dig allt gott och hoppas du finner styrka och tro i dig själv och din självvalda familj (pojkvän, barn, vänner) genom detta. Återigen, världens största kram till dig!

  81. Paulina 4 december, 2013 on 03:16 Svara

    Är jättedålig på att kommentera, men nu vill jag verkligen skicka all kraft och styrka till dig! Låter som en mardröm du går igenom med din mamma! Jag hoppas allt löser sig till det bästa för dig och dina småsyskon! Massa massa styrkekramar till dig <3

  82. Ida 4 december, 2013 on 07:13 Svara

    Du är stark, vis och kärleksfull. Tvivla inte på dig själv och dina handlingar för att osäkra, rädda och arga människor försöker få dig att känna något annat.

    Stor kram

    Ida

  83. Hanna H 4 december, 2013 on 09:09 Svara

    Du är stark som står upp för dina syskon!!
    Många kramar H

  84. Camilla 4 december, 2013 on 09:31 Svara

    Vad hemskt 🙁 MEn du gjorde det rätta! Styrkekramar till dig!

  85. Josefine 4 december, 2013 on 09:46 Svara

    Att vara stark ær att våga gøra sånt som måste gøras. Du gjorde det allra mest rætta.

    <3

  86. Aggie 4 december, 2013 on 10:53 Svara

    Alltså du är så fantastisk som gjort och fortfarande gör detta för dig och dina syskon!!!

    Det är väl lite så en familj ”ska” funka, att de äldre har rätt (i ditt fall mamma) anser säkert de som håller med din fd mor…. Barn ska bara tystas! Fi fasen va vidrigt att vända detta mot dig! De är inte värda någonting!

    Du och dina syskon har styrkan! Kämpa på för att må bra, du kommer aldrig i hela ditt liv ångra att du gjorde något åt saken! Tvärtom, du ska va så stolt som inte låter dig tystas! Det är pyskisk misshandel!!!

    Ni klarar detta! Stora, stora styrkekramar!

    Ps. Ursäktar för virrigt skriver, men blir så arg! Go Evelina! Ds.

  87. Lisa 4 december, 2013 on 11:29 Svara

    Har läst din blogg länge, sedan ett reportage i lokaltidningen för några år sedan, men aldrig kommenterat.
    Vill bara säga att du är så stark som står upp för dina syskon och så vill jag ge dig en stor kram <3

  88. Michelle 4 december, 2013 on 15:51 Svara

    Finaste du, va du är stark och duktig! Jag är också ett maskrosbarn fast lillasyster och observatör i kaoset… Idag i vuxen ålder undrar jag ofta varför ingen agerade.. Det kommer dina syskon slippa och istället vara dej evigt tacksam <3 kramar i mängder <3

  89. Emma | Tillvaron 4 december, 2013 on 19:09 Svara

    <3

  90. amanda 4 december, 2013 on 19:16 Svara

    Fan va starkt av dig! Som min mamma alltid säger när saker känns skit ”allting blir bra” för tillslut blir det bra, man måste bara kämpa sig igenom massa skit ibland men sen blir det bra <3

  91. LinaH 4 december, 2013 on 22:41 Svara

    Starka kvinna!

  92. e 4 december, 2013 on 23:50 Svara

    du är inte ensam. att veta att man inte kan lita på den som borde stå en närmast, som borde finnas när alla andra försvinner. den som ska trösta dig och älska dig. den som ska vara din grund när allt rämnar. den smärtan, olidlig! blod är inte tjockare än vatten. stå på dig!!

  93. spiderchick 5 december, 2013 on 12:35 Svara

    Så himla, himla modigt av dig att skriva om det här! Och MODIGT att våga ta ställning och stå upp för dina syskon. Många kramar till dig Evelina, jag tänker på dig!!

  94. Emma 6 december, 2013 on 20:36 Svara

    Oh… Läste din blogg för första gången då du berättade om din uppväxt (för massa år sedan då vi bodde i samma stad). Kramar!!!!! Vi har ingen kontakt med farmors till våra barn. Men de omständigheterna äg ändå lindriga!

  95. Josephine 10 december, 2013 on 00:31 Svara

    Starka starka du! Förbannat stark & modigt av dig! Kram

  96. Sophie 12 december, 2013 on 21:37 Svara

    Evelina – du är stark! Starkare än så många andra. Jag har följt bloggen sedan innan du planerade bröllop med F. Du sprudlar av energi på många sätt. Du är inte ensam! Våga stå emot, du kommer orka!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna