VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Say it. Show it.

 

tumblr_lkwka1T56q1qh5qhvo1_500
large

largenm

Idag fick jag en riktig tankeställare. Igen. Alla behöver nog sådana ibland men fyy alltså. Var inte många månader sen jag var i ungefär en exakt likadan situation fast då med någon som stod mig riktigt nära så kanske jag påverkades dubbelt upp idag. Livet är så skört. Det kan verkligen ta slut precis när som helst och hur som helst. Jag har skickat många sms med hjärtan och kärlek idag. Det är svårt att prata känslor, att visa vad man känner. Konstigt att det ska vara svårt att få fram fina ord till de som betyder allra mest. Kanske för att man blir så blottad? Så är det nog för mig. Men känslor är fint och jag tror nog ändå att jag sover bättre om nätterna när jag har fått fram det jag vill ha sagt. Hellre älskat och förlorat än att inte ha älskat alls typ.

Jag har tänkt så mycket att jag nästan börjat filosofera över meningen med livet typ. Jag tror att för mig är meningen med livet att dela det med fina människor. Uppleva, testa och älska livet. Fylla dagarna med sånt som gör att jag har ett leende på läpparna när jag somnar. Och när jag vaknar. Och jag är glad att jag faktiskt lever mitt liv precis som jag vill och fyller det på det vis jag vill. Måste våga chansa, känna, öppna upp för människor och möjligheter. Snälla snälla du som känner att du inte är lycklig idag. Gör något åt det! Är du i en relation du inte vill vara i, var inte det. Är du på ett jobb som inte för dig glad, hitta ett annat jobb. Du måste leva ditt liv på ditt sätt. Nu och imorgon. Var inte bara ”nöjd”, var lycklig!

 

P.S Jag är glad och tacksam för precis varenda kommentar med fina ord som ni har skrivit här genom åren. Ni är trots allt många tusen som läser och jag tror att jag är rätt lyckligt lottad med många som kommenterar. Ni är nog ett gäng som har hängt med länge och ”känner” mig. Precis som jag ”känner” en del av er också och det är jag glad för, även om jag önskar att jag fick ge er en riktig kram en dag. Som tack för att ni har gjort min blogg en finare plats, för att ni har fått mig att le och bli varm i hjärtat många, många gånger. Ta hand om er och glöm inte att visa och berätta för de ni bryr er om hur mycket de faktiskt betyder. Sen kan vara för sent.


Kommentarer


  1. Jenny 30 september, 2013 on 19:28 Svara

    Senast idag konstaterade jag att jag är olycklig, på gränsen till deprimerad. Jag skrev för ngn vecka sen o berättade om min jobbiga separation o du ville att jag skulle höra av mig igen när jag var lycklig. Min fråga är, hur kommer jag dit? Jag känner mig ensam, misslyckad, rädd o uppgiven nu när jag inte har Erik längre. Patetiskt med tanke på att han var otrogen mot mig i princip alla år vi var ihop. Jag flyttar på fredag och även om det ska bli skönt att få mitt eget och få lugn och ro, så får jag ångest och panikkänslor. Det är slut på riktigt och efter fredag ska vi aldrig ses igen. Vad gör du för att få bukt med ångest, panik och svarta, negativa tankar?

    • Gunilla Fritz 30 september, 2013 on 20:25 Svara

      Så sanna ord! Jag försöker verkligen tänka så. Du har rätt! Och jag är mitt i att följa mina drömmar.

      Jenny längst upp: jag kan rekommendera att läsa på http://www.separation.se/blogg där finns oerhört mycket bra att läsa.

      Kramar till er alla!

      • Jenny 30 september, 2013 on 20:45 Svara

        Tack! Ska genast läsa den!

  2. Evelina 30 september, 2013 on 19:43 Svara

    Fina, tänkvärda ord!!!

  3. Nana 30 september, 2013 on 19:50 Svara

    Usch ja tänk så fort livet kan ta slut eller förändras. Och ingenting blir sig likt igen, viktigt som du skriver att vi inte glömmer tala om för dem vi älskar att det är just det vi gör. Hoppas du får en fin kväll, tack för alla ord du delar med dig av. Läser ofta är dock en av de där som är dåliga på kommentera ska försöka bättra mig 😉

  4. Cissi 30 september, 2013 on 20:10 Svara

    Vet du Evelina.. jag är så glad att jag hittade din blogg där den där novemberkvällen, några veckor innan du fick Elion och jag har följt dig sedan dess. Du ger mig sådan inspiration att ta vara på livet, våga, följa sin magkänsla. Jag har alltid varit lite rädd för att misslyckas, men gör man inte det kan man ju heller inte lyckas. Rädd för och ta steget ut i livet. Men tack vare dig och dina peppande ord att man faktiskt måste våga! Det är bara en själv som bestämmer hur man vill leva…gjorde att jag vågade, jag ändrade på min jobbsituation, sa upp mig och bytte jobb och sedan sökte utbildning som jag kom in på, det ena leder till det andra bara man vågar. Jag är så,så glad för det idag! Ja, förändringarna är fortfarande på gång med flyttplaner osv. Jag vet vad jag vill och nu gäller det att gå på magkänslan och våga förändra sitt liv. För det är det bara jag som kan. Så fortsätt med att vara just DU och jag hoppas få fortsätta få små glimtar av ditt liv, både motgångar och medgångar…det är ju det som kallas livet!

    Massor med kramar

  5. Agneta 30 september, 2013 on 20:14 Svara

    Fina, goa du! Tror världen vore en bättre plats om alla försökte tänka å se på omgivningen som du gör. Jag försöker göra likadant, göra det JAG vill å mår bra av. Omge mig med fina människor, älska mycket.
    KRAM till dig!

  6. Malin Mamma Till 2 30 september, 2013 on 20:47 Svara

    Vilken insperation du ger oss läsare. Det är sådan tur att jag hittade din blogg av en ren slump strax innan du fick lilla E. 🙂 Du skriver verkligen jämt något man känner igen sig i och förskönar aldrig något som dom flesta bloggarna gör. Kram på Dig

  7. Alexandra 30 september, 2013 on 20:48 Svara

    <3

  8. Sofie 30 september, 2013 on 21:43 Svara

    På något konstigt sätt så har jag tagit till mig det du säger och har sagt länge, nämligen att våga!
    Efter länge gått och tänkt att min relation inte är vad jag vill ha men jag har kännt att jag har så mycket att förlora iom att den tar slut så har jag glömt det viktigast som är jag! Hur jag mår och känner och glömt att leva mitt liv även om det kommer bli tufft med två små barn som kommer i kläm nu när vi går skilda vägar! Samtidigt som jag bannar mig själv för att jag gör detta och bryter upp vår familj så vet jag ändå innerst inne att vi alla kommer att må så mycket bättre på var sitt håll!
    Just nu går mitt hjärta sönder av tanken att inte träffa mina barn varje dag men jag hoppas o tror att jag har gjort det rätta i min jakt på lycka!
    Ta för dina kloka o peppande ord till en nyseparerad småbarnsmamma!!!

  9. marie 30 september, 2013 on 22:20 Svara

    Så sant så sant Evelina men så svårt så svårt att ta steget 🙁 kram

  10. Susanne 30 september, 2013 on 22:41 Svara

    Ja, livet kan ändras blixtsnabbt… Kan inte mer än att hålla med om det du skriver! Massa kramar till dig <3

  11. Tessan 1 oktober, 2013 on 09:14 Svara

    Blir alltid lika glad när jag läser dina inlägg, är så glad för din skull att M verka va en toppen kille.
    Jag gör alltid de som känns rätt, varför göra nått jag mår dåligt av. Jag trivdes inte på jobbet, tog tag i saken och nu är de underbart.
    Mitt förhållande till min man är bäst, vi har de så himla bra tillsammans. 2 fantastiska pojkar tillsammans och dom är vårat allt, men vi vårdar även relationen de måste man göra. Vi har barnvakt ibland, ungefär var 3:e månad för att göra nått bara vi en hel helg. Ibland ha vi barnvakt över kvällen/dagen oxå för att vara vi och ”andas” från barnen. Dom behöver de oxå, dom bråka hela tiden hemma så för dom är de skönt att komma bort så slipper dom bråka för borta är dom så snälla.

    Min bror ha nyss separerat från sin tjej, har 3 barn tillsammans och han mår så dåligt (hennes beslut).
    Han sa till mig igår, älskade syster jag hoppas du slipper uppleva detta och jag är så säker på att du slipper de för de verkligen lyser om eran kärlek även fast ni varit ilag 7 år.
    De värmer att höra, hade vi aldrig haft barnvakt tror jag de varit annorlunda för även vi som vuxna måste få va utan dom någon gång hur ska man annars orka?

    Skidresa lät roligt, de kommer bli jätte skoj för er.
    Kram finaste Evelina

  12. Emma 1 oktober, 2013 on 10:50 Svara

    Jag blir så glad av din blogg Evelina! Inte bara glad för stunden utan i själen. Du har verkligen en förmåga att få fram det du vill ha sagt och detta inlägget träffade mig verkligen. ”Var inte bara ”nöjd”, vad lycklig!”. Tack!!!

    Stor kram
    Emma

  13. Sandra 1 oktober, 2013 on 12:29 Svara

    Hej Evelina! Nu var det längesen jag kommenterade, mest kanske för att jag själv lagt ner min blogg. Skärpning på mig!

    vill egentligen bara skriva att du är så stark & verkligen en förebild. Jag håller själv på att separera just nu från ett förhållande som inte var riktigt bra. Ska flytta till en ny stad & hoppas verkligen att jag kan vara lika stark som du!

    Många kramar 🙂

  14. Sanne 1 oktober, 2013 on 13:07 Svara

    men om man trivs på sitt vikariat och inte kan få fastjobb pga att man måste ha utbildning då? och utbildningen kanske jag inte ens kommer in på. Det är jättesvårt att hitta just DET jobbet

  15. Cecilia 2 oktober, 2013 on 14:10 Svara

    Jag har följt dig sen du gifte dig! Det känns som att jag känner dig. Jag måste ju bli bättre på att kommentera för detta är första gången jag kommenterar din blogg ;( även fast du inte hör från mig så finns jag alltid vid din sida! Kram!

  16. Emiliee 2 oktober, 2013 on 21:35 Svara

    Var hittar du alla bilder med kloka ord?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna