Bussblogg!
Jag tog faktiskt bussen idag även om jag har bilen. Går snabbare med bilen men eftersom jag inte ska hämta Elion idag (hans natt hos F) så har jag inte bråttom, och de där stunderna på bussen är liksom lite egentid för mig. Från mig själv kan man säga haha… När jag är hemma, eller ja egentligen vad jag än gör så har jag ofta inte ro att bara göra ingenting. Men när jag åker buss kan jag på riktigt njuta av att bara sitta och kolla ut genom fönsterrutan och lyssna på musik och filosofera.
Och just idag behövde jag det verkligen. Jag är en sån som alltid följt mitt hjärta (även om det ibland har tagit lite tid) och inte varit rädd för att känna. Men nu har det hänt något eller ja… Men jag vet helt plötsligt inte riktigt hur jag ska hantera mina egna känslor. Eller det vet jag ju. Jag vet att jag alltid följer min magkänsla. Framför allt vet jag att jag absolut inte behöver analysera och tänka för mycket (för det har jag varit lite väl duktig på), mest bara lyssna på mig själv. Just nu ta det som det kommer. För jag vet att det blir bra. Det är bra och kommer fortsätta vara bra. Tiden får utvisa vad som sker! Och jag måste chilla. Lita på mig själv!
Lite coolt det där. Att åldern inte spelar så stor roll när det kommer till känslor. Alltså klart man hanterar olika känslor på olika sätt beroende på hur gammal man är och beroende på vad man varit med om. Men de där fjärilarna i magen är alltid lika härliga. Den där hjärtesorgen gör alltid ont. Det är jag glad för! Vill alltid känna och uppleva känslokontraster. Även om jag såklart föredrar de bra känslorna så behövs de jobbiga på sätt och vis också. Utan dom skulle det heller inte finnas bra, om allt bara var likadant. Men ibland är det svårt!
Hela livets alla känslor gör att livet blir till livet även om man ibland önskar att man slapp medan man står mitt i det.
Det är svårt, och det FÅR vara svårt. Du är klok i dig själv raring och det blir bara bättre. Aldrig tvärsom. Att följa magkänslan är viktigt och det gör du ju alltid, allting leder till bra saker tids nog. Men ibland när man är ”mitt uppe” i det kan det vara lite för dimmigt för att se. Kram från mig! <3
Har du och ”Mr Butterfly” gjort slut?
Åh nej, det gick åt det hållet…… Ja ja, som du säger, du går på magkänsla och det har ju visat sig vara ditt bästa sätt hittills. =) Hoppas att du snart känner dig lite bättre och kommer ur dimman av det du går igenom.
Förresten: Läste detta du skrev ”Men när jag åker buss kan jag på riktigt njuta av att bara sitta och kolla ut genom fönsterrutan och lyssna på musik och filosofera.” Det va som att läsa om mig själv, precis så känner jag när jag sitter på bussen. Så underbart att bara kunna försvinna, varva ner. För precis som du, har jag svårt att varva ner i hemmet själv, har ”mycket” att ta i tu med då.. rastlös.
Föresnte igen.. jag älskar att vi människor kan vara så nere ibland och ibland så uppe/höga av nått bra. Jag behöver må dåligt, uselt och va tillfälligt deprimerad för att sen kunna resa mig upp starkare än någonsin och uppskatta dom bra känslor man har.. man behöver svart för att se vitt, mörkt för att uppskattat ljust.
Kram på dig gumman!
Du är så klok! Märks att vi är kusiner <3 KRAM