Wow, så här mycket kärlek har jag inte känt i bloggen nånsin tror jag (tusen tack för alla fina ord!!)? Möjligtvis i det här inlägget med nästan 1000 kommentarer, mitt favoritinlägg genom alla dessa år. Vi fick ju inte riktigt den ”vanliga” starten att åka hem från bb efter nån dag så just dessa kommentarer betydde så himla mycket…
Elion föddes fredagen den 6 november 2009 klockan 8.03. Mitt vatten hade gått klockan 23 på onsdagen och de hade extra koll på honom på grund av infektionsrisken som ökar vid tidig vattenavgång. Vid midnatt mellan fredag och lördag kollade dom hans andning som de gjort var tredje timme sen han föddes och nu var den mycket snabbare (ett tecken på att det kan vara en infektion) så de beslutade att ta prover och ringde till närmsta större sjukhus för att rådfråga (det finns ingen neonatalavdelning där vi bodde) och de tyckte att vi skulle komma dit. Jag har på riktigt aldrig varit så ledsen som när jag la in Elion i en kuvös, knappt ett dygn gammal och jag fick inte åka med i ambulansen. Efteråt kan jag tycka att det var jättemärkligt att jag inte fick det? Finns nog inget så onaturligt för en nyförlöst mamma att lämna ifrån sig sitt barn sådär. Vi fick faktiskt åka efter i bilen, mitt i natten, en timmes bilresa. Vi var tvugna att tanka på vägen och Fredrik stackaren var ju helnervös han också och körde rakt över en refug vid macken haha.. Det var såklart inte kul då, flyga över ett gupp med bilen, nyförlöst som sagt, men med tanke på att allt faktiskt gick bra tycker jag det är lite komiskt nu efteråt. Men som sagt, livsfarligt att släppa lös två nyblivna, livrädda föräldrar sådär!
I alla fall, när vi fick åka hem på permission på söndagen för att hämta kläder och sådär (TACK ännu en gång Emilie för att du passade katterna, lägenheten och till och med tvättade alla lakan och handdukar med fostervatten på haha) skulle F åka iväg och göra nånting, minns inte vad, så jag satte mig i soffan efter att ha duschat och skulle godkänna alla kommentarer till det här inlägget. Det tog tiiid men som alltid läste jag ALLA och det gav så mycket glädje att känna att ni var glada för vår skull! Tänk vad kul just det där inlägget kommer vara för Elion i framtiden :-). 10 dagar senare fick vi sen åka hem och det var nog där och då som jag verkligen lärde mig att det blir inte alltid (kanske oftast inte egentligen) som man tänkt sig, men det blir ofta jäkligt bra ändå!
Elion fick bra hjälp direkt och infektionen bromsades därför upp så det hann inte bli farligt men det var ändå tufft att starta med ambulans, ekg, sond etc, och framför allt att inte få ha honom hos sig direkt eftersom han övervakades något dygn. Att han var stor när han föddes var en riktig fördel eftersom han hade lite att ta från så att säga, han var även på gränsen till gulsot men även där behövde han inte sola eftersom hans maxgränser var högre tack vare att han var så stor. Min fina kämpe! Från första sekund har jag älskat honom villkorslöst och mer än hjärtat klarar av egenligen… Att det ens är möjligt att älska någon annan SÅ mycket? Galet och underbart! Det enda vi inte riktigt klarade där i början var amningen men det är inget jag sörjer att ha missat. Fick testa på det en månad i alla fall men som sagt, ersättning var rätt för oss och det vet jag att Fredrik har uppskattat eftersom han kunde vara med på ett helt annat sätt från start.
♥
För er som inte hängt med sen hösten 2009 finns min förlossningsberättelse att läsa här! Är ni fler som gillar att läsa förlossningsberättelser? Jag älskar’t! Kan ni inte länka till era om ni har sådana? Ni kanske minns att jag var med när min gudson Tristan föddes för snart 1 år sen? Jag kände då att jag inte ville skriva för mycket om deras privata även om jag fick godkännande för det och även om jag först hade tänkt det (SJUKT häftigt att vara med), men nu råkar jag veta att Jimmy ska skriva en förlossningsberättelse! Det kanske blir ett gästbloggande här, som fortsättning på det där jag aldrig skrev om ;-)?
Här min berättelse:
http://annasdagar.se/category/forlossning.html
Den är inte som alla andras, min dotter föddes 5 veckor för tidigt, jag blev igångsatt då och vi blev lämnade helt själv, hade nästan kunnat föda hemma själva. Jag kände att Emilia trillade ut när jag reste mig upp, helt galen historia så ta dig en kik =)
http://tionolletttio.blogg.se/2010/february/en-efterfragad-forlossningsberattelse.html#comment
Åhh bästa inlägget när Elion föddes såklart <3
Det största man får vara med om i livet.
Har inte skrivit förlossningsberättelse i bloggen än. Har inte bestämt om jag tycker det blir för privat för mig att lägga ut den.
Ska fundera på det lite 🙂
KRAMAR
Det är något speciellt med förlossningberättelser, dessa mirakulösa händelser. Jag har skrivit min här http://juliaarvidsson.blogg.se/2010/may/utkast-maj-12-2010.html#comment 🙂
Nu till något helt annat: hotellet ni bodde på när ni var på Mallis (Alcudiá), vad hette det? Möjligtvis en länk? Vi diskuterar nämligen resor nu inför nästa år och Du har ju pratat så gott om det hotellet. Kram!
Viva tropic heter hotellet, rekommenderas varmt! Kolla maj 2011 så kan du se bilder därifrån 🙂
Kram!
Jag har inte skrivit en förlossningsberättelse (skäms på mig) MEN jag har ett inlägg fullt med bilder från kejsarsnittet och de säger ju att en bild säger mer än 1000 ord. 😉
http://lizettesliv.blogg.se/2010/december/bilder-fran-kejsarsnittet-och-bb.html#comment
Det var ett planerat KS efter en väldigt psykiskt påfrestande graviditet.
vi låg för bara några veckor sedan för observation efter förlossningen då jag haft elak urinvägsinfektion under graviditeten som kan leda till inektion hos barnet, Maja skrämde oss bra under några timmar när hon hade lite väl hädtig andning men det lugnade sig ganska fort ändå,för oss gick det dock bra och lilla Maja klarade sig från infektion.
Åh jag minns den där bilden som igår. Jag minns även hur jag satt och grät när du la upp inlägget med ambulansbilden.. Kände så med er! Kram!
ååå.. jag älskar förlossningesberättelser.
Här är min: http://www.pyttianna.se/?p=2053
Kram kram
älskar också förlossningsberättelser. Det är något väldigt speciellt, även om jag inte känner personen jag läser om berör det mig så mycket. Mina egna känslor från mina egna förlossningar kommer tillbaka och man vet precis vilka underbara känslor dem har första gången dem får hålla sitt barn och vägen fram till det lilla barnet kommer ut, det kärlek man känner. Underbart.
Åhh, jag gråter som en iller när jag läser fl-berättelser.
Har läst din flera gånger då jag följt dig sen bröllopsplanerandet och du har ju länkat till den flera gånger.
Att jag snart ska få skriva en egen känns helt galet underbart, och det är det jag tänker på när dagarna på sjukhuset känns deppiga och lååånga.(Är inlagd på BB sen två v pga hotande förtidsbörd..)
Så, jag har ingen att länka till än, men inom ett par mån kommer det nog finnas en om en tvillingförlossning.;-)
åh, minns det som igår, speciellt bilden med ambulansen, det var inte kul att läsa. kan inte ens föreställa mig hur det var för er. jag ÄLSKAR förlossningsberättelser och blir tårögd av typ alla. här är min – http://elliinh.blogg.se/2009/june/utkast-det-hela.html#comment
Min förlossning blev inte som jag tänkt mig, men jag fick min älskade bebis som vi kämpat i 2,5 år för att få och längtat efter mkt längre än så. Finns att läsa i bloggen millablom.blogspot.com vet inte hur man länkar från telefonen.
Åh, det är så stort när det föds nya små mirakel till världen! Minns er förlossning och att man satt som på nålar för att få en update efter er dramatiska start som familj! TUR att allt gick bra och så fantastisk vård vi har i just dessa lägen!
Här kommer berättelsen från då Liv (som faktiskt heter Mirakel i tredje namn) kom till, för snart ett år sedan!:
http://andthroughitall.blogg.se/2011/june/nar-lillan-kom-till-jorden.html
Och här följer berättelsen från då Moa (som snart blir 3 år) kom till oss! 🙂
http://andthroughitall.blogg.se/2010/april/forlossningsberattelse.html
Stor kram!!
Jag älskar också förlossningsberättelser! 🙂 Kan fastna hur länge som helst!
Här är min:
http://airyfairy.blogg.se/category/forlossningsberattelse.html
Den sista förlossningen gick så salars snabbt så det kan ju knappt räknas som en förlossning. Kanske max 20-30 värkar, allt som allt. Har fött barn 4 gånger och alla barn har kommit förtidigt. C låg längst i magen, ändå till v 37+0. Elias kom tidigast och överlevde tyvärr ej. Sen har jag fått en flicka 2 mån förtidigt också och hennes förlossning tog längst tid, hela tre timmar från början till slut, hehe… Vår pojke Eddie tog ca 2 timmar och även han e förtidig. Alla mina har också startat med vattenavgång och nu har de upptäckt att det är pga att jag har på tok förmycket vatten som gör att fostersäcken spricker samt att livmoderhalsen är för svag så den öppnar sig förtidigt och väldigt snabbt. Så sista graviditeten var jag sängliggandes från vecka 7. Har inte skrivit om det i en egen kategori eftersom jag var rädd att även den bäbisen skulle komma så tidigt att han inte skulle överleva. Men det gjorde han 🙂
Här e iaf några rader om sista förlossningen, gick ju så snabbt så finns inte så mycket att skriva 🙂 http://dahliastar.blogg.se/2011/june/valkommen.html
Första barnet Signe föddes i v.37+0
född Juli 2009
http://kampan.blogg.se/2009/september/signes-forlossning-den-forlangda-versionen.html
Andra barnet August föddes i v.34+1 född Januari 2011
http://kampan.blogg.se/category/forlossningen-august.html
Våran förlossning blev inte alls som vi tänkt oss, men huvudsaken är väl att det slutade bra iaf.
Nu har jag inte skrivit sista delen men jag länkar till de två första 🙂
http://fiiasplace.blogg.se/2010/september/utkast-sept-14-2010.html#comment
http://fiiasplace.blogg.se/2010/december/forlossningberattelse-del-2.html#comment
Förstår vad ni gick igenom. Vår son kom i v.31 och fick ligga på NEO i 3 veckor. Det dröjde 3 dygn innan jag fick hålla honom för 1:a gången!! Är en frukansvärd upplevelse men jag tror man blir en väldigt mycket starkare och mer sympatisk människa efter det.
Underbart att läsa om förlossningar:) tänk vad olika vi är jag älskar att amma och det är en närhet som är obeskrivbar:)
Nu har jag ju stor press på mig;)
Här kan du läsa om när min fina son (nu 19 månader) kom till världen
http://anapanasiti.blogg.se/2010/october/forlossningsberattelse.html
Jag älskar också att läsa förlossningsberättelser. Min förlossning med Ida kan läsas här:
http://hannafialotta.blogg.se/2011/november/forlossningsberattelsen.html#comment
Vet precis hur du måste känt dig då du lämnade din lilla son i ambulansen, vår son nu 2 månader opererades för bukväggsbråck direkt efter kejsarsnitt, han föddes mitt på dagen, jag såg honom i några sekunder innan de bar iväg honom. Operationen gick bra och på kvällen fick vi se vår lilla pojke igen, tiden gick så sakta medan vi väntade. han låg på intensiven i tre dygn och först efter det kunde vi ha honom i vår famn, dock med massa slangar och ekg. Han föddes även med hål på hjärtat som har gjort honom för trött för att han skulle kunna äta själv. Hjärtat är nu lagat och vi är hemma efter ca en månad på sjukhus, vi tränar varje dag på att få lillen att äta själv så han ska slippa sonden. Kram
http://empolie.blogg.se/2011/september/
Så här gick det till när mitt finaste lilla barnbarn Sixten kom till världen! Oj, vilka jobbiga dagar det var för mig som mormor att vänta o vänta. Blev en jobbig förlossning som slutade bra, men lite dramatisk!
Hej!
Jag borde ju med säga hej! Jag var ju bättre på att kommentera förr, och jag fick ju faktiskt veta att Elion låg i din mage innan du skev det i bloggen, remember?
Jag måste kommentera det du skrev om att du tyckte det var konstigt att du inte fick följa med Elion i ambulansen när han var nyfödd. Det är klart att det är fruktansvärt och som du säger helt onaturligt att skiljas åt från sitt barn efter förlossningen. Men tyvärr får inte mammorna plats i ambulansen hur mycket man än skulle vilja att de kunde åka med.
Barnet ligger ju i en kuvös som i sin tur står på båren inne i ambulansen som tar stor plats, barnet kan inte ligga i mammans famn. Sen är det ju en ambulanssköterska och sen en barnläkare med för att övervaka barnet plus då den andra ambulanssköterskan som kör ambulansen. Det finns tyvärr ingen plats för mamman. Det är jobbigt, men det är barnets säkerhet som ju är det viktigaste.
KRAM på dig! Och jättekul att ni verkar ha härligt flyt i livet just nu i nya staden med nytt jobb, hus och dagis och allt!
Lång och utdragen förlossning som startade med igångsättning och slutade i operationssalen och 3,2 liter blod fattigare.
http://blogg.alltforforaldrar.se/caroline84/category/bebis/forlossningsberattelse/