Blev det en chock? Egentligen inte, men ändå ja
Hur gammal var du? 22
Hade du mycket halsbränna? Ja till och från men mest i slutet
Spydde du mycket? Jo en del i början.
Var det någon favoriträtt som ändrades? Tacos blev äckligt, hör och häpna!
Hade du mycket foglossning? Ja fruktansvärt mycket men illamåendet i början var helt klart värre haha
Hade du sammandragningar? Ja från vecka 20 ungefär. Ofta, många och onda de sista veckorna.
Ditt sf mått som störst? 36 cm den sista mätningen, 1 vecka innan Elion föddes
Har du fått bristningar? Ja lite här och var
Trodde du att det var en pojke eller flicka? Jag drömde att det var en pojk två gånger i början av graviditeten. UL i vecka 24+0 visade att det stämde
Vad hoppades du på? En frisk bebis som mådde bra
Hade du mycket vätska i kroppen? O ja
Hur mycket gick du upp i vikt? 30 kilon
Hur ser du på graviditeten idag? Med glädje och kärlek! Skulle kunna göra om det redan imorgon
Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Jag var förberedd på att man inte kan vara förberedd ;-). Men jag ville gärna klara mig utan ryggbedövning, jag ville ha lavemang och så ville jag slippa att sys.
Gick du över tiden? Födde på 40+2, så 3 dagar efter bf
Födde du för tidigt? Nej
När började din förlossning? Vattet gick 23.00 den 4 november. Drygt ett dygn senare blev jag inskriven
Hur lång tid tog det? Från vattenavgång och värkstart 33 timmar. Från inskrivningen 7,5 timme
Hur mycket var du öppen när ni kom in? 4 cm och livmodertappen var helt utplånad
Vad tyckte du var jobbigast? Den vidriga smärtan i ryggen
Var du rädd för något? Att spricka, att Elion inte skulle må bra
Grät du? Nej, inte förrän Elion låg på mitt bröst och då var det tårar av lycka ♥
Skrek du? Nope, var väldigt tyst hela tiden för ovanlighetens skull haha
Tog du nått smärtstillande? Nej, bara lustgas med lite lägre lustgashalt (40 %)
Blev du sydd? Nej
Dragen med sugklocka? Nej
Hur många var inne i förlossningsrummet? Hm, är lite osäker... Men en undersköterska, en barmorska, en barnmorskestudent, och lilla familjen såklart ;-)
Hade du någon nära med dig? Pappa Fredrik
Hur stor var bebisen? 4190 gram och 54 cm lång
Blev det en pojke eller flicka? Pojke
Vad fick den heta? Elion Love
Hur ser du på förlossningen idag? Det var såklart tufft men otroligt mäktigt! Jag är jättenöjd med hur det blev
Var allting värt det? Alla gånger om!!

linda om Dagen:

Hej! Jag är 20 år och blev mamma till en underbar son i slutet av oktober. Jag har följt din blogg sen jag hittade den, ungefär hela min graviditet :) Har bara en liten fråga, Jag upplevde första tiden efter förlossningen som väldigt jobbig. Det gjorde ont att sitta, kissa, gå, stå. Det var smärtsamt med eftervärkar och för att tala om SMÄRTSAMT det är nog det mildaste ord man kan beskriva första gången man gjorde nummer 2 på toan. Jag sprack ingenting men ändå tycker jag att allt gjorde så ont! flera veckor efteråt. Nu till frågan, Hur upplevde du tiden efteråt? Jag har blivit så avskräckt att jag aldrig vill föda barn igen. Kram

Sista magbilden

Jag får ganska ofta frågor om hur min kropp var och är efter förlossningen och hur allt kändes dagarna efter så jag gör ett inlägg om det! Ovan ser ni hur min mage såg ut dagen innan Elion kom ut. Den var STOR och jag lovar att det fortfarande syns att den har varit så stor. Huden är fortfarande lite slapp och magen är degig även om den samtidigt är ganska platt. Den håller på att dra ihop sig helt enkelt! Och det förstår man ju, att det tar tid med tanke på hur mycket huden faktiskt töjer sig. Bristningar har jag lite här och var.

Men tillbaka till hur JAG kände mig precis efter förlossningen. Det kändes för det första väldigt tomt i magen och när jag gick till toaletten en stund efteråt kunde jag knappt stå rakryggad eftersom tyngden från magen var borta. Jag behövde inte sys men det sved ändå när jag kissade de första dagarna. Det hjälpte att kissa i duschen eller använda duschslangen som fanns vid toaletten, ljummet vatten gör att det kändes mindre. Jag kände mig rätt så mörbultad i underlivet dagen efter och även om jag kunde sitta så hoppar man ju inte runt direkt det första man gör. Verkligen inte, för det är rejält ömt. Det dröjde ganska många dagar (veckor?) innan det slutade strama helt, och när jag gick långprommenader några veckor efter kunde det fortfarande spänna lite efteråt. Blod kommer det i massor de första dagarna. Första dygnet pissar man blod ser det ut som men det minskade ganska snabbt och blev istället som mindre mens nån vecka. Avslaget hänger med ganska länge och luktar äckligt och speciellt och så länge man har det är det svårt att känna sig helt fräsch, hur mycket man än duschar ;-). Men att duscha har aldrig varit så härligt som de första veckorna efter förlossningen!

Andra dagen hade jag sån FRUKTANSVÄRD träningsvärk i HELA kroppen! Plus att det spänner och ömmar både fram och bak där nere. Just då vet jag att jag tänkte att fy fasen, det här är ju minst lika jobbigt som att föda barn, att det nog räcker med ett barn för det är så mycket även efter förlossningen som gör förbannat ont. Men oj vad man glömmer, även om det just där och då är himla tufft!

Man hör ju en del om svårigheten att göra nummer två efter förlossningen så jag förberedde mig med att dricka massor och äta linfrön och faktiskt så gick det oväntat bra även om det började ömma ännu mer där fram igen efteråt. Lyckades med denna prestation redan dagen efter kan jag ju lika gärna berätta när allt annat mindre trevligt ändå kommer fram haha. Det var i alla fall mest obehagligt, och kändes som om man tryckte ut "allt" där fram också. Ett tips som jag läste om och använde mig av är att "hålla emot" med lite papper, då spänner det mindre där fram efteråt. Krystvärkar känns verkligen som att göra nummer två har jag i alla fall insett.

Eftervärkar. Mm, det hade jag ju hört talas om men HERREGUUUD vad ont det gjorde! Natten mot söndagen (födde fredag morgon) vaknade jag av ontontont och fick larma för att få smärtstillande. Helt seriöst så gjorde det (för mig) minst lika ont som värkar (kanske inte de allra ondaste värkarna, men ändå ;-)). Det var en barnmorska där som var otroligt känslokall och ja lite empatilös, när jag bad om fler värktabletter. Hon sa att det minsann är värre med eftervärkar om man fött fler barn. Eh, jaha? Men JAG har ju svinont NU!?? Det var också en sån "period" jag tänkte att det är minsann inte bara är att föda barnet som gör ont, det gör ont även efteråt.

Och när mjölken rann till. Jag tror jag höll på att få mjölkstockning för en dag gick jag runt och grät av smärta HELA DAGEN. Det spände och gjorde så jäkla ont, men där har jag mig själv att skylla lite haha... Eftersom Elion inte kunde äta från mig och jag var rädd för att det skulle förstöra chanserna för amning och ville att mjölken skulle rinna till så han kunde ammas pumpade jag minst 10 minuter på varje bröst istället för 5-7 minuter per bröst och gång. Inte att rekommendera.

Ja det var kanske det mesta? Det ÄR fysiskt jobbigt att ha gått igenom en förlossning och att återhämta sig kroppsligt gör man helt enkelt inte på en dag eller två. Det är en tid även efteråt som är lite fysiskt jobbig samtidigt som allt annat är nytt och man vill helst inte göra något annat än att bara titta på sin bebis och framför allt så vill man inte ha ÄNNU mer ont. Det är och tungt att vara gravid (i många fall) och smärtsamt att föda barn men allt onda slår inte KÄRLEKEN man känner. Ja den kärleken går inte att jämföra med något annat. Det är helt galet att man faktiskt KAN älska någon annan så mycket! Och det jag tycker är allra häftigast är att denna redan från början enorma kärlek bara växer sig större för varje dag!

Det blev precis som jag trodde, eftersom värkarna inte kommer tätare än cirka två stycken på tio minuter fick vi åka hem. Fick med sömnpiller och smärtstillande så förhoppningsvis kan jag vila några timmar i natt också. Snodde med några större bindor från sjukhuset eftersom vattnet fortfarande sipprar hela tiden, mindre mysigt. Fredrik har redan gått och lagt sig hihi... Inte så konstigt i och för sig med tanke på att han bara sovit 1,5 timme sen igår natt! Så, så länge inte mina värkar kommer tätare är vi hemma till imorgon till tio på förmiddagen då vi ska till förlossningen för ytterligare kontroll (kolla blodtryck, ctg-kurva, temp).

Om det inte har startat av sig självt innan lördag förmiddag kommer jag undersökas då och sen sättas igång med till exempel värkstimulerande dropp.

Jag tycker värkarna har blivit starkare nu på kvällen igen så vi får väl se hur det utvecklar sig under natten :-)! Innan söndag har vi nog honom hos oss i alla fall!

Fredrik ska bara äta upp sin middag och sen åker vi upp för en undersökning till. Jag är pretty sure på att vi får åka hem igen eftersom värkarna nu kommer ännu mer sällan, kanske var 5:e-10:e minut. Inte är de särskilt långa heller.

Hoppas ni alla mår BRA! KÄRLEK till er som tar er tid att lämna fina ord efter er ♥

Har legat och slumrat ett bra tag men vaknar hela tiden av det onda så tabletterna hjälpte inte speciellt mycket. Jag tycker tyvärr det känns som att det har stannat av lite så jag ska försöka vara uppe och röra mig nu, sen duscha och sen fylla på med energi innan jag går och lägger mig igen. Det är faktiskt svårt att tvinga sig själv att göra så man får MER ont för när det gör som ondast vill jag bara att det ska försvinna - det gör ONTONTONT i både ryggslut och magen. Då är rätt andning ALLT! Det, värmebälte/kuddar och tanken på att varje värk är ett steg närmre målet får mig att kämpa framåt! Jag vet ju att det måste göra ont, och kommer göra myyycket ondare innan han är ute ;-). Jag var ju lite tveksam till både lustgas och ryggbedövning men jag känner att när värkarna blir tätare och längre kommer jag nog mest troligt vilja testa om inte båda så i alla fall lustgasen!

Fredrik är en kämpe efter nattens sömnbrist och har åkt till jobbet en sväng. Vet ju hur trött han blir av att bara sova någon timme för lite och nu har han under hela natten bara slumrat en timme i en fåtölj på sjukhuset... Jag HOPPAS HOPPAS HOPPAS att förlossningen sätter igång på riktigt allvar av sig självt SNART!

Ute faller snön och det är vitt på marken. Vi kände båda på oss igår när den första snön föll att det var nånting på gång och se så rätt vi hade. Det är visst en kille som gillar snö i min mage, som den sanna halvnorrlänning han är :-)!

Vi åkte in till förlossningen vid halv tre inatt för att jag hade så ont och var lite nojjig över hur lillen mådde eftersom vattnet hade gått. Fick sitta med ctg och göra undersökning för att konstatera vattenavgång. Vilket det såklart var och det visste vi ju redan med tanke på hur mycket som hade forsat ur mig - genom bindor, trosor, handdukar... Inte en särskilt skön känsla och det luktar mindre gott haha...

Men vi fick åka hem nu efter åtta igen eftersom värkarna inte kommer tillräckligt tätt så de tyckte vi skulle hem och vila och komma tillbaka vid 18 ikväll för en ny undersökning. Eftersom vattnet har gått gör de ingen undersökning för att kolla om jag är öppen något vilket jag tycker känns sådär eftersom jag ju KAN vara öppen och hade de vetat det skulle jag kanske fått stanna. Om de gör en undersökning och inte värkarbetet kommer igång ordentligt måste jag få antibiotika efter tolv timmar på grund av infektionsrisken och det undviks såklart helst. Har fortfarande sjukt onda värkar med några minuters mellanrum men i pauserna kan jag vara nästan som vanligt ;-)... Så nu behöver vi ännu FLER och ännu TÄTARE värkar!

Bebis är alltså kvar i magen men det positiva är att han i vilket fall är ute hos oss inom de närmsta dagarna eftersom de ger oss lite hjälp på traven om inte värkarbetet har kommit igång ordentligt efter tre dygn från vattenavgången.


TACK finaste ni för all peppning!!
Nu ska jag ta de starkare värktabletterna jag fick med hem och försöka sova lite.
Massa kramar ♥

Haha Fredrik skrattar över att det blir lite som på film - vattnet går och värkarna börjar direkt. De kommer regelbundet och vattnet fortsätter forsa.

Det gör SVINONT men min uppgift är att hålla mig hemma så länge jag orkar.

Vi hann inte mer än att gå och lägga oss innan jag kände att nåt var konstigt, reste mig upp för att gå och kissa och vattnet går!!

Har pratat med förlossningen och om jag inte får regelbundna värkar nu under natten så ska vi in för kontroll imorgon bitti. Tills dess skulle jag sova så gott. Hur lätt det nu kommer vara - vattnet sipprar mellan benen och hjälp vad nervös och pirrig jag blev!

ÄNTLIGEN ska vi få möta honom ♥

Men ingen bebis som har tittat ut, än i alla fall ;-). Jag har haft förvärkar i rygg och mage hela natten som gjort ont men nu är det bara jobbig, konstan molvärk. Vi får se vad som händer helt enkelt. SOM vi längtar efter dig lillen, kom SNART ♥!

Foten känns som tur var lite bättre idag så det går åt rätt håll. Läget är bättre än igår helt enkelt så jag är betydligt gladare igen, tjoho!

Idag har det varit en extremt tråkig dag. Att vara höggravid i sig är jobbigt men ändå nåt jag är med glädje trots att det är tungt. Men att stuka foten just då känns faktiskt inte kul nånstans. Jag är otroligt osmidig och orörlig med bara magen och alla extrakilon, att ha en fot som inte fungerar på det är faktiskt rent plågsamt. Det går ju inte göra nånting och jag känner mig riktigt less. Inte på att vänta och vara gravid, men på att vara så här orörlig.

Vi har precis badat (och det var ganska trångt med 25 kilo mer Evelina än vanligt kan jag lova i ett för litet badkar) och nu ska vi gå och lägga oss. Fredrik är trött och jag vill mest bara somna ifrån mitt deppiga jag och hoppas att jag vaknar upp gladare imorgon igen - förhoppningsvis även lite rörligare med en friskare fot.


Tusen kramar till er alla ♥

Tankar inför förlossningen:

Jag var faktiskt rädd för att föda barn innan, ja ända tills jag blev gravid egentligen. Men då var det som att ett lugn infann sig - föda barn har ju kvinnor gjort i alla tider och gör varje dag! "Kan dom så kan jag" brukar jag tänka ;-)... Kroppen är gjord för det och tänk så bra sjukvård vi har i idag och i sverige.

Det har såklart gått lite i vågor, ena dagen har jag varit skitnervös medan jag nästa har tänkt att äh, klart vi klarar det här! Men under hela graviditeten så har känslorna framförallt varit förväntan och längtan! Jag längtar faktiskt till då jag ligger där och har ont - varje värk och varje sekund av smärta innebär att vi kommer ett steg närmre att få möta den lilla prinsen. Förlossningen är slutet på graviditetsresan och MÅSTE gås igenom för att få börja det nya livet som föräldrar.

Precis som med diverse graviditetskrämpor så blir det inte bättre av att tänka negativt. Trots att jag har haft jätteont till och från har jag alltid tänkt på VARFÖR jag har ont. Vissa slipper alla besvär men långt ifrån alla. Din inställning blir inte bättre av att hela tiden tycka synd om dig själv, men självklart får man gnälla! För det ÄR jobbigt, det ÄR tungt och vissa dagar vill man inget annat än "ploppa" ut den lille bebisen som ligger där inne och är anledningen till att det är jobbgt.

Men tänk vilken GÅVA det faktiskt är! Det är ingen självklarhet att kunna få barn, det ÄR verkligen livets gåva! Det finaste man kan få! Så vad gör det om du under några få månader av ditt liv har ont eller mår dåligt? Jag är tacksam, så otroligt tacksam varje dag över att vi har blivit välsignade med detta lilla liv!

Förlossningen var det ja :-)... De sista veckorna, eller sista dagarna egentligen, har min inställning till förlossningen förändrats lite - jag känner mig REDO! Jag vet att det kommer göra så in i helvete ont men som sagt - varje värk innebär att vi kommer närmre och närmre vårt första möte med lillen och med Fredrik vid min sida vet jag att det kommer gå bra! Jag är evigt tacksam över att få bli mamma men jag är även evigt tacksam över att ha en så fin och förstående man vid min sida. Tillsammans klarar vi allt och tillsammans har vi fått det finaste man kan få ♥

Jag brukar få frågan om vilken smärtlindring jag vill använda, men det vet jag inte. Alla upplever smärta olika och eftersom jag aldrig fött barn innan vet jag ju inte hur det kommer kännas för mig. Behöver jag epidural så tar jag epidural, vill jag endast ha lustgas så kommer jag ta endast det. MEN, som det känns nu tror jag inte att lustgas är nåt för mig eftersom jag inte gillar känslan av att tappa kontrollen, att vara" borta" i huvudet. Ryggbedövning känns inte heller jättelockande eftersom jag är mer rädd för nålar i ryggen och slangar i kroppen än vad jag är för själva smärtan. En engångsdos när det är som jobbigast på slutet av öppningsskedet kanske? Men det vet jag ju som sagt inte, jag tar det som det kommer men är öppen för förslag och har läst på om vilka alternativ det finns. Lavemang är det enda jag vet att jag SKA ha och F är väl medveten om det :-)!

Den viktigaste förberedelsen inför förlossningen tror jag är just det, att vara öppen för hur situationen kommer se ut då och där, för dig! Man bör inte säga till punkt och pricka hur man vill att förlossningen ska se ut för det kan ingen veta i förväg!



Tankar om bloggen och bloggens framtid:

Happily ever after är namnet på min sida eftersom jag vill lova mig själv att alltid vara lycklig. Det syftar absolut inte bara på att jag och Fredrik ska leva lyckliga tillsammans i alla våra dagar, det kan man aldrig veta. För mig är det ett motto för att jag om jag vill kan få ett bra liv. Jag har efter en jobbig och ganska tung uppväxt lärt mig att man gör sin egen lycka. Jag har aldrig tappat tron på att efter regn kommer solsken och jag vill varje dag fokusera på det som är bra för mig och min familj, det som gör oss lyckliga. INGEN har bara bra dagar eller tycker att livet jämt är lätt, men man kan man absolut se till att leva det liv man vill leva!

Jag har denna blogg som lite av en dagbok, för att jag älskar att skriva och att "bildblogga" men även för att våra nära och kära ska kunna följa vad som händer i våra liv. I somras råkade jag ut för en sjuk människa som hade tagit bilder och låtsats att det var hennes och såna saker är självklart en anledning till varför man ska vara försiktig med vad man skriver och vilka bilder man visar. Men sjuka, störda människor finns överallt och jag vill inte låta dom "vinna" = låsa/stänga bloggen.

Som det känns nu kommer jag fortsätta att blogga på samma vis som jag gör nu - personligt men inte för privat. Självklart kommer jag vara försiktig med vilka bilder jag visar på vår son, men han kommer vara en del av bloggen precis som han är en del av mitt liv som jag ju faktiskt skriver om. Fredrik får såklart vara med och tycka till om vad han tycker är ok att visa upp för er, det är ju hans barn också!

Jag tycker det är helt fantastiskt med den respons jag får från er som läser, NI gör det extra roligt att blogga. Under det senaste året har min besöksstatistik mer än fördubblats och visst är det lite otäckt egentligen att så många läser det jag skriver och vet vad jag gör. Jag strävar inte efter och kommer aldrig att sträva efter att bli känd genom min blogg. Däremot är det otroligt häftigt att en blogg kan öppna upp så många dörrar och möjligheter men man ska nog inte glömma längs vägen att det en dag kanske är lika "ute" med bloggandet som det just nu är "inne".

För mig är bloggandet en hobby, och jag kommer fortsätta så länge det känns roligt! Just nu ser jag inget slut på min blogg just för att det är roligt! Självklart kommer jag få mindre tid över till datorn när vår lille har kommit till oss, men jag tror nog att jag kommer finna tid för bloggandet eftersom det för mig är givande att skriva av mig om vad som händer här och nu. Min blogg är en dagbok som kommer vara kul att gå tillbaka och läsa ur i framtiden! Kanske kommer jag bli sämre på att svara på era fina kommentarer, och bli sämre på att kommentera och läsa andras bloggar... Men blogga - det kommer jag defintivt fortsätta med!



Har ni fler frågor får ni gärna skriva dom i en kommentar till detta inlägg så svarar jag på dom senare. Dessa två ämnen kände jag behövde få ett eget inlägg :-).

Jippie, jag kunde somna om och gick precis upp :-). Drömde massa konstigt (om förlossningstecken bland annat) så det blev kanske inte bästa sömnen men det är det ju i alla fall sömn!

Ute skiner solen och jag ska bege mig UT efter lunch tänkte jag, måste bara piggna till. Sitter här helt yrvaken och groggy som alltid när jag sover "på dan".


Så här står det om bebis och mig denna veckan på familjeliv:

Hoppas ni har sovit gott, det har inte jag! Varit vaken sen fyra ungefär haha... Det knasiga är att jag ju ÄR trött och borde kunna sova mer än två timmar i sträck efter flera såna här nätter på rad. Men men. Det är ju en ny natt inatt igen :-)!

Fredrik drack kaffe på sängkanten medan jag åt yoghurt innan han gick till jobbet. Blir förmodligen övertid idag också men förhoppningsvis inte till åtta som igår.

Lillen verkar ha det bra i magen och just nu känns det inte alls som att han vill komma ut i dagarna, kanske har jag rätt om datumet jag drömt (8:e)? Hoppas självklart att jag har fel och att det blir innan hihi! Ska bli kul att se om nån av er har rätt i era gissningar också! Jag har två bud på 31:a, min vän Sanna som själv fyller år då är övertygad om att det blir då, och syster som älskar halloween tyckte det var ett bra datum. Men datum spelar ju ingen roll såklart, bara han mår bra!

♥

Nu är allt förberett för att vi ska kunna åka iväg och föda barn :-). Frysen är full med mat, månadens räkningar betalade jag nu precis när pengarna kommit in och Fredrik har fått göra det han ville hinna med på jobbet innan. Nu väntar vi på dig lillprinsen, kom när du vill och gärna väldigt snart :-)!

Nä nu ger jag upp, jag KAN inte sova! Har vaknat en gång i timmen sen vi gick och la oss och jag är ju trött men ändå vill sinnet inte riktigt finna ro... Toabesök, törst, kliande händer och nu vid fem vaknade jag av att det kliade runt anklarna så det var bara att gå upp och smörja och sen tog jag täcke och kudde och gick ut till soffan. Ska testa att slumra lite här tills det är dags för Fredrik att gå upp.

Igår kväll fick jag nästan värmeslag och var tvungen att ta av mig kläderna och lägga mig i sängen för att inte svimma. Kändes som att jag skulle kunna bada i iskallt vatten men Fredrik gav mig en norrlands guld som fick assistera som nedkylning mot panna och hals istället haha. SKÖNT! Kroppen har verkligen märkliga saker för sig nu, känner mig totally weird och längtar tills den blir "normal".

Men som vanligt hjälper det att tänka på VARFÖR kropp och sinne är som de är nu - det är DU i magen som gör att hormonerna lever rövare. Du som är värd att göra ALLT och lite till för, så självklart går det bra att ha det så här tills du känner att du vill komma ut till oss. Just nu hoppas jag bara lite extra på att det blir snart ;-)...