VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

ÄNTLIGEN!

Hej i tisdagen! Inatt har vi äntligen fått sova lite bättre, Idun fick penicillin utskrivet igår men bara det att trumhinnan sprack och lättade på trycket gjorde väl sitt. Läkaren på närakuten var dessutom SÅ BRA och jag är glad att vi fick träffa just henne. Förra läkaren, i torsdags, kände jag liksom inte… Jag vet inte… Hon gjorde inget vidare intryck på mig. Bara det att hon sa att vi skulle avvakta i någon vecka kändes sådär. Läkaren igår blev förvånad över att vi varit där i torsdags och inte fått någon ny tid efter ungefär två dygn, för att kolla i öronen igen med tanke på att Idun hade så hög feber och så ont i öronen. Å andra sidan sa hon också att hon själv hade ett öronbarn och kanske kunde relatera till hur ont det gör. Det är väl PRECIS det som gör det lite läskigt med människor i olika professioner tycker jag, att det hänger så mycket på erfarenheter, personlighet och ja kanske till och med dagshumör när man gör sin bedömning. Det gäller självklart även mig själv i min yrkesroll, jag påminner mig ofta om att verkligen lyssna på personen jag pratar med och vara objektiv samtidigt som jag jobbar individuellt. Svår balansgång men otroligt viktig.

Idag har jag varit på en utflykt kan man väl kalla det! Vi ska använda oss av intervjuer som datainsamlingsmetod i vår C-uppsats och nu är vi alltså igång. Så himla roligt! Fast jag var lite nervös igår kväll och idag på morgonen innan jag åkte. Trots allt en för mig helt ny situation. Men det gick väldigt bra tycker jag, och till nästa omgång på fredag ska jag lyssna igenom dagens skörd och ta till mig vad jag kan göra annorlunda till kommande intervjuer.

 

En annan sak som gör att det känns som att det börjar vända är att svärföräldrarna kommer hem idag igen. Svärmor har sagt att hon kan ha Idun (och Aston om han vill) nu onsdag, torsdag och fredag om vi och Idun vill. Hon ska nämligen vara hemma från förskolan hela veckan enligt läkarens ordination. Vet inte om det är för att trumhinnan spruckit, att det blir en infektionsrisk? Glömde fråga.

KRAM!

Kommentera (2)


Annons

DET BÄSTA MED VINTERN

 

Även om jag älskar sommar och sol mer än vinter och snö, så ÄLSKAR jag jul. Det är det absolut bästa med vintermånaderna och en tid som verkligen lyser upp. Mysfaktorn är väl aldrig så hög som under advent?

 

I år som alla andra år ser jag fram emot julen väldigt mycket. Vi pratar om att börja en ny tradition och vara hemma på kvällen istället för hos svärföräldrarna. Anledning att barnen ska få lugn och ro, kunna leka med sina julklappar på hemmaplan och ja. Bara njuta av att vara tillsammans. Det gör vi såklart hos svärföräldrarna också, men då kvarstår det faktum att vi mitt i kvällen måste packa in oss i bilen, med trötta (kanske övertrötta) barn och massa klappar. Bättre då att kanske äta lunch där, och sen komma hem lagom till Kalle Anka. Vi får se om det går att lösa med övriga av släkten som vi brukar fira med (Manges bröder och respektive). När jag var liten gjorde vi alltid så, åt julbord på lunchen hos mormor eller farmor (beroende på om vi var hos mamma eller pappa) och sen åkte vi hem för att titta på Kalle Anka, öppna julklappar och äta julbord igen. Har ni några jultraditioner?

 

Jultröja kappahl

Jag skulle såå gärna vilja att hela familjen hade på sig roliga jultröjor (dessa från Kappahl) men samtidigt tar det emot att köpa det till barnen… Det är ju en rätt begränsad period de kan ha det! December månad på sin höjd. Och det tycker jag inte känns helt bra hur mycket jag än vill ha ett mysigt julkort med dessa jultröjor. Någon konsumtionsspärr får det vara (har i och för sig köpt en röd klänning till Idun men den är ändå lite mer användbar utan tomtar, renar och snögubbar på…). Kanske man kan köpa en större storlek så att de passar även nästa jul? Eller så får det bli ett goal att ta ett juligt familjefoto med sådana tröjor när barnen är större och inte växer mer 😉

 

 

Kommentera (6)


Annons

DAGS FÖR ANTIBIOTIKA!

En vecka med nästan 40 graders feber har vi nått idag. I helgen var Idun feberfri på dagarna så då hoppades vi ju såklart att det var på bättringsvägen. Men så har febern kommit smygande framåt eftermiddage och kvällen. Och nätterna har hon legat och gråtit sig igenom… Usch vad hemskt när man inte kan göra så mycket mer än visa att man finns där. Hon är en riktig kämpe! Och vad ONT hon måste ha haft, inatt sprack trumhinnan (?) så jag förstår varför det bara gjorde ondare och ondare för varje natt, när trycket ökade. Idag på morgonen gick jag till jobbet innan hon vaknade, och när jag kom hem vid lunch för att byta av Mange såg jag att hon var alldeles varig runt örat. Att inte Mange sett det kan man ju undra över men å andra sidan ser han oftast inte såna ”små detaljer”. Jag ringde vårdcentralen men såklart var alla tider till läkaren slut och det blir ännu ett besök på närakuten efter 17 idag. Nu vill de nämligen behandla. På ett sätt känns det skönt även om man vill undvika antibiotika, för nu måste det väl bara bli bättre.

 

Jag och Mange är vänner igen, för er som undrar haha, och ingen ny säng har vi köpt. Jag och Idun har fått dubbelsängen för oss själva medan han sovit på soffan. Varit väldigt mysigt att sova med Idun, vi har liksom aldrig gjort det. Elion sov med mig ett tag efter skilsmässan, innan han fick en säng i sitt nya rum (som bebis sov han alltid i sin säng), och Aston har sovit hos oss i perioder när han vaknat till på natten… Men Idun har alltid sovit i sin säng och därför känns det lite extra speciellt.

 

Hemmamyset idag är välbehövligt även för mamman. Idun har sovit hos mig de senaste fyra eller är det fem nätter och det har varit några timmars vakentid varje natt så även jag är rätt sliten. Fick tokont i halsen igår kväll och började känna mig väldigt yr, så helt kry är jag inte heller. Blir väl extra mottaglig när sömnen inte är så bra kan jag tänka mig.

 

 

Igår var vi på innebandycup en liten sväng, Idun var ju pigg hela morgonen och förmiddagen. Informationen är att öroninflammationen i sig inte smittar så därför kände jag att det var ok. Hon är inte sjuk i övrigt. Men på kvällen fick hon feber igen, 39.6 poff bara sådär. Stackars liten.

 

 

Kommentera (1)

Annons

FREDAG

Idag går ögonen lite i kors på mig. Idun kom in vid 01 och klockan var närmre 04 när vi somnade om. Hon hade så ont i öronen och febern närmade sig 40 grader igen när alvedonen från kvällen började släppa… Ja och på slutet var det Aston som kom in, suck. Honom lämnade jag bara över till Mange som lagt sig i soffan (hade även en tjurig man där vid 01, han tyckte att jag tog för mycket plats i sängen men jag sa att jag låg så långt ut jag kunde plus att jag vet att Idun ändå kommer ligga närmre mig under natten vilket jag tycker berättigar till några millimeter extra på min yttersida… Kommer ändå aldrig tycka att det är okej att säga dumma saker till någon pga. en sån struntsak så han får gärna fortsätta sova på soffan ett tag till). Det tar tid att få i Idun alvedon och det är såklart inte förrän den finns i systemet som det jobbiga vänder för henne. Och då blir hon en liten kvittrande fågel som inte kan vara tyst. Hon låg och pratade om sina nya glitterpennor i säkert en halvtimme. ”Mamma, vilken färg vill du att jag ska måla ett hjärta med? Rosa? Eller Lila? Gillar du lila också? Jag ska göra ett lila till farmor också som hon ska få när hon är i Spanien. Vi måste gömma pennorna så att inte Aston ser dom” (den sista meningen viskande trots att det bara var vi två i mörkret i sovrummet haha). Non stop pratade hon så och jag vet inte hur många gånger jag försökte med ”vi måste sova”, ”sov nu så du orkar rita massor imorgon”, ”försök sov nu, det är mitt i natten”.


Jag och Idun var inne på närakuten igår kväll och läkaren sa att man inte behandlar öroninflamation med antibiotika på så små barn så länge det inte rinner från öronen så vi ska fortsätta som vi gör med febernedsänkande och sova i högläge. Men alltså kunde dom inte bara sagt det på 1177 tänker jag? Eller de kanske ville kolla så att det inte varar och vi missat se det? Hon sa även att vi ska avvakta någon vecka (!) och att vi ska ringa om det inte blir bättre. Frågade vad som är rimligt när det gäller den höga febern eftersom hon haft det i över tre dygn men åtminstone en vecka skulle vi avvakta med det. I alla fall så åkte vi förbi City gross på hemvägen, Idun skulle få välja en leksak för att hon var så duktig hos läkaren, och då valde hon glittertuschpennor.



Examensarbete in the making!


Vi har bokat in massa intervjuer nästa och nästnästa vecka och fram tills dess filar vi på bakgrunden och tidigare forskning. Kul det där att när man visualiserade sig C-uppsatsen kändes 10 veckor som såå lång tid. Men mitt i det känns allt ganska stressigt. Sista två veckorna går dessutom bort på opponering och att deadline för att skicka in en första version är 1,5 vecka innan opponeringen. Så vi försöker hålla ett bra tempo nu i början för att inte behöva arbeta ihjäl oss över jul och nyår (deadline är 7 januari).


/Kanske ska åka och köpa en större säng i eftermiddag?


Kommentera (32)

Annons

VAB IGEN

I morse var Idun pigg, äntligen! Det hjälpte att få i henne alvedon igår kväll (mutade henne men ändå), det gav henne lite nya krafter. Men en feberfri dag innan förskola gäller så vi blev ju hemma idag med. Vi lämnade Aston på förskolan, tog en promenad och sen hem igen. Idun pratade verkligen non stop, sa mamma och berättade därefter allt möjligt heela tiden. Härligt att se (och höra haha) henne pigg! Men så nu vid lunch vände det helt igen och hon fick 39 graders feber igen… Eftersom det nu snart är tre dygn med hög feber och ont o öronen ringde jag vårdcentralen. Distriktssköterskan jag pratade med sa att det inte finns någon anledning att vänta utan en läkare bör kolla på henne ifall det är öroninflammation som inte vill gå över. Alla tider under dagen var tyvärr slut så jag ska ringa tillbaka vid 17 för att förhoppningsvis få en tid ikväll. Lilla älsklingen.


Här var bara en liten stund innan febern kom tillbaka. Jag har gjort i ordning ett skrivbord åt henne där hon brukar sitta och skriva och rita tillsammans med mig. På det sättet kan jag få saker och ting gjorda även om jag är hemma för VAB. Är nöjd med min insats för dagen så därför tänker jag nu vara med Idun utan dåligt samvete. Ja alltså utan dåligt samvete för att hamna efter. Som student får man ju inte vabba i den bemärkelsen att man anmäler till försäkringskassan, utan missar jag tid får jag snällt ta igen det en annan gång.

Kommentera (11)

För att få de senaste uppdateringarna