VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

MED MINA ♡♡♡

Förmiddagen igår kändes inte kul, det var grått, trötta barn, trött mamma… Så vid lunch efter att ha läst en kommentar kände jag bara att det är klart att vi ska hitta på något KUL. Födelsedag, studiedag och allt. Ta vara på just det jag sett fram emot – en ledig dag med samtliga små. Tack ”C” för din kommentar, det var dina ord som väckte mig ur den gråa zonen ;). Klart jag skulle strunta i att laga lunch och bara fokusera på mina små. Sagt och gjort, vi hoppade in i bilen, åkte till Sibylla för lunch och sen vidare till leklandet fram tills det var dags för läkarbesök.

Det blev en riktig stämningshöjare, att rymma hemmet och bara vara med mina små älsklingar.


img_0486.jpg img_0487.jpg img_0488.jpg

Kunde inte låta bli att fota den här synen, när vi tagit av oss skorna vid leklandet – tre par skor som är mina minimänniskor. Alltså jag är så lyckligt lottad som får vara en del av deras dagar. Som får följa deras val, intressen och ja – deras steg ut i vida världen i takt med att de blir äldre. Från mini till stor. Det ska jag alltid sträva efter – att vara en som får gå brevid genom hela livet.

På radion idag när jag skjutsade barnen (minisarna var hemma hos farmor idag, Elion på skola såklart) pratades det om kärlek till sina barn. Någon var nästan arg för att de hade fått höra att du vet vad riktig kärlek är när du får egna barn. Alltså det är först då man kan känna riktig kärlek. För det första, man ska inte säga ”när du får egna barn” för man vet ju inte om personen vill ha barn och det valet måste man respektera. För det andra, självklart kan man veta vad kärlek är, och vara lycklig, även om man inte har barn. Men jag tror att alla som har egna barn håller med om att när man får barn, då är det en helt ny dimension av kärlek som väcks till liv. Någon överjordiskt nästan, helt utan motkrav. Som Laila sa, ”före jag fick barn fanns det ju ingen jag skulle kunna dö helt villkorslöst för, som jag skulle göra för mina barn”.


img_0489.jpg img_0490.jpg

Dålig kvalitet på sista bilden pga att det är en printscreen från en videofilm som jag la upp på instastory haha. Men det var en så fin stund! Älskade Elion som leker så bra med sina småsyskon. Har sagt det innan men det tål att sägas igen – var inte ”rädda” för att få en större åldersskillnad på barnen. Det är 5 år mellan Elion och Idun och 6 år mellan Elion och Aston och jag inser att de kanske inte kommer vara bästisar när Elion blir tonåring, det är de i och för sig inte nu heller, men jag trodde inte att de skulle leka så bra som de gör trots en större åldersskillnad. Och när de är vuxna handlar det nog mer om personlighet, än om ålder. Mellan mig och M är det nästan 6,5 år tex men det spelar ju liksom ingen roll alls utan handlar mer om hur vi är och hur vi fungerar tillsammans ;)…


Annons

Kommentarer


  1. Maria 18 maj, 2017 on 12:12 Svara

    TACK! Vad jag behövde läsa det om åldersskillnaden. Är gravid nu o när lillebror kommer så är storebror 4,5 år. Det är ett medvetet val då jag alltid känt att jag vill ha fyra år mellan barnen, det har varit det bästa valet för mig som mamma o för oss som par. Men fortfarande tvivlar jag när man får höra folks kommentarer om att stackarna inte kommer ha kul ihop osv, det får mig å känna att jag på nåt sätt valt bort en bättre syskonrelation för min äldsta, att det är mitt fel att han inte har haft/kommer ha en lekkamrat på flera år. Svårt att förklara … 😊

    • Evelina 18 maj, 2017 on 19:27 Svara

      Det kommer bli jättebra!! Det blir ju det oavsett ålderskillnad tror jag, finns för- och nackdelar med alla kombinationer 😊 Idun och Aston kommer säkert ha roligare tillsammans under hela uppväxten, men det är såklart mer intensivt nu när de är små, med 12 månader mellan, men det året märks snart inte tror jag. Oavsett tror jag det är jätteviktigt att följa det man själv tror blir bäst – det är ju trots allt din familj det handlar om ❤️ plus att du får ”ostörd” bebistid, det är underbart!! Saknade jag med Aston väldigt mycket 😌
      Kram och lycka till

  2. Annika 18 maj, 2017 on 15:20 Svara

    Jag är frivilligt barnlös( eller barnfri som jag föredrar att säga). Det gör mig vansinnig när folk sägeratt man inte vet vad ”riktig” kärlek är eller att ens liv får ”riktig” mening när man fått barn. Vem bestämmer detta? Jag har aktivt valt bort barn ur mitt liv och jag ifrågasätter aldrig folk som valt barn, men någonstans blir det ok att ifrågasätta mina val? Intressant nog får min man aldrig dessa kommentarer :) Bra att du skriver kring detta

  3. C 18 maj, 2017 on 19:33 Svara

    Åh! Vad kul att min kommentar kunde hjälpa dig!

    Och på tal om åldersskillnad – jag har 5,5 år mellan mina barn och är väldigt nöjd med det. De har stor glädje av varandra! Vi som föräldrar behövde faktiskt några år mellan barnen för att orka och längta efter nästa. Vi hade turen att kunna vänta (tänker på ålder), så då gjorde vi det.

    Stor kram!

  4. Sara 19 maj, 2017 on 10:39 Svara

    Hej Evelina!

    Vill bara flika in att jag är äldst i en syskonskara på tre, min bror är två år yngre och och min syster sex år yngre. Idag är vi 23, 21 och 17 år. Våra relationer har alltid varit delvis olika(även om vi alltid varit väldigt nära) och det är klart att jag på ett sätt växte upp mer min ”med” min bror och det har varit så roligt, och vår syster var lite med av vår ”docka”(haha).
    Fortfarande två helt fantastiska relationer dock, men helt olika. Och man mismatchar i vissa faser oavsett ålder tror jag, när jag var först ut att gå in i tonåren var ju båda det jobbigaste jag visste, haha, och jag och min syster var verkligen inte jordens bästa vänner när jag stod i brytpunkten att bli vuxen med att ta studenten, flytta hemifrån etc, och det synkade precis med att hon blev tonåring etc. Men det är ok! Och man hittar alltid tillbaka till en nyare, bättre och starkare relation efter det!

    Det häftigaste är verkligen nu när jag känner varje dag hur ålderglappet bara minskar. Jag och min bror hittade ju vår vuxna relation för ett bra tag sen men vår syster kommer ikapp oss varje dag och våra relation bara blir starkare hela tiden och det är ju bara helt fantastiskt.

    Mina syskon är det absolut bästa jag har och jag räknar båda, 2,5 år yngre och och 6,5 år yngre som mina närmsta vänner. Och en sån ynnest det är nu att vi får vara en del av min systers liv när hon är mitt i de sista tonåren, och kan vara de där stöden om minns tiden lite mer färskt och kanske fattar lite bättre än mamma och pappa ändå 😉

    Hm blev ganska lång utläggning haha, men ville bara komma med en liten framtidsbild av hur Elion, Idun och Astons relation kan komma att se ut om några år <3

    Många kramar till er alla, och grattis i efterskott!
    Sara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna